22 januari 2014

Avslöjandet drar närmare...

Jag vaknade och insåg att jag känner något som jag inte känt på jättelänge. Hade faktiskt glömt bort att det var en standardkänsla för mig förr. "Snart kommer de på mig, att jag är en bluff. När som helst avslöjas det".
Skillnaden nu är att jag kan fnittra åt känslan och låta bli att ta den på så stort allvar (tror jag), men jag blev verkligen förvånad över att inse att den fanns där.

Och idag har jag träningsvärk i handleden. Det är kanske första gången i livet som det händer. Vi hade teknikträning i bowlinghallen igår och efter en kvart övervägde jag att gå hem och aldrig komma tillbaka, men det tog sig så småningom och träningen avslutades med fyra strike i rad.

Nu dags att ta tag i morgonkaoset och se om alla kommer iväg i rätt skor och till rätt ställe.

P.S Det finns en stad i Nya Zeeland som heter Bluff. Den kan bli min vänort :-P

4 kommentarer:

  1. Kan också hjälpa att tänka att de flesta andra människor i världen också tänker så. Varför gör vi det egentligen? Dumt. Tar bara onödig energi. För vi är ju skitbra ju!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet! När jag var typ 25 var det värsta lättnaden att höra att min chef, en VD, kände likadant. Nu kan jag som sagt fnittra åt eländet, det går nog över snart, hoppas jag!

      Radera
  2. Säger samma, alla som man vågat prata med om det, är likadana... haha! Och då känner man ju massor av olika braiga personer av alla möjliga sorter, förskollärare, tekniska doktorer, läkarsekreterare, ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Och ofta är det ju liksom "vuxna" personer, såna som man ser som jättebra på olika sätt. Förmodligen är det väl andra som ser en själv som en sån "vuxen", fast man själv inte fattar det :-P

      Radera