29 november 2013

På den åttonde dagen...

Jag vet inte om jag blir så mycket friskare, jag råkade just hosta så att lungorna trillade ut på golvet. Sjukt tröttsamt, jag orkar ju inte skura golvet när jag mår så här!

Visakortet och bankdosan ligger bredvid mig i sängen och ber om nåd. "Snälla, låt oss vila lite!!"
Fördelen med att vara hemma från jobbet och inte orka göra så mycket mer än att sitta/ligga i sängen är ju att man har massor av tid att nätshoppa julklappar och annat.

Just idag har betoningen legat på "annat", som t.ex. en torktumlare (oerhört oglamoröst men ack så praktiskt), men tidigare i veckan har jag faktiskt blivit klar med alla julklappar utom en, och det är inte ens december!

Barnen är också sjuka, jag tackar alla högre makter för att de sköter sig själva större delen av dagarna. Jag behöver bara släpa mig upp för att fixa lite käk till dem ibland.
Det är också en fördel med att vara huvudsakligen sängbunden; man slipper se att "sköter sig själva" innebär "förvandlar huset till en kopia av valfri sönderbombad stad i mellanöstern".

26 november 2013

När man är sjuk...

...och hostar så att det skräller i bröstet och bultar i huvudet, och så sitter man i sängen och blippar mellan TV-kanalerna i hopp om att hitta NÅT som är sevärt, och så landar man på "Fråga Doktorn" och hör "Ulf har problem med gikt..." , då känns det som att den här dagen aldrig kommer ta slut.


24 november 2013

Feberhelvete

Jag har just återvänt till de levande efter ett dygn med hög feber. Jag låg i sängen hela dagen igår och tog mig i princip bara upp för att gå på toa ibland.
Barnen var jättegulliga, ritade kryapådig-kort åt mig och nioåringen förstod min besvikelse över att missa helgens bowlingmatch. "Jag vet hur det känns när man har sett fram emot nånting jättemycket och så kan man inte göra det. Man blir jättebesviken och så kommer det tårar, men sedan blir det bättre"

Nu har jag i alla fall kunnat äta frukost, och strax blir det sängläge igen.

22 november 2013

Snart försvinner solen...

...men några dagar till kan vi förhoppningsvis njuta av sånt här vackert solsken.


Fredag idag, och lagfest. Jag hoppas jag kan gå, vaknade vid tvåtiden i natt och kunde knappt svälja för det gjorde så ont i halsen.
Och på söndag är det match, en av de viktigare på säsongen, jag behöver bli kry till dess!


17 november 2013

Husmorshelg med fjortispoäng

Det händer, dock sällan (tack gud) att jag får ett husmorsryck, gör en matlista och börjar göra storkok eller typ... baka. Det går i regel över på ett par dagar och så är allt som vanligt igen.

Den här helgen har varit sån. Jag har visserligen inte bakat (fast söndagen är ju inte slut ännu), men det har producerats lasagne (sju kilo, öhm...), fläskpannkaka, älgköttet kokar på spisen och precis nu rengör jag en gjutjärnspanna med salt. För jag har läst på nån husmorssida på nätet att det tydligen är bra.


Men såhär kan man ju inte hålla på, tänkte min hand, och plockade några hundra fjortispoäng genom att helt plötsligt och obegripligt tappa greppet om iPhonen så den åkte i golvet och glaset sprack (kolla in en random fjortis på stan eller på bussen eller var som helst, typ 70% har sprucken skärm på sin mobil, därav fjortispoängen)

Så nu är allt i ordning igen. Köttet kan fortsätta koka och jag fingrar på fjortistelefonen ibland. Balans i livet, det är det man behöver!


15 november 2013

Och så den där förbannade strippklubben

Man måste väl säga nåt om den antar jag. Strippklubben som har öppnat i Kiruna, McDragan har svept in i stan och delat den i två läger. Öhm, eller inte.
Tidningarna tävlar i alla fall om vem som hittar på de bästa rubrikerna. Eller vad tycks t.ex. om "Synden har återvänt till gruvstaden"?

Folk är helt skogstokiga. Det startas en Facebookgrupp som protest mot strippklubben (bra!) och vips så har neandertalarna som tycker strippklubben är "det finaste som hänt Kiruna" halkat ner i "alla feminister är rödhåriga flator som hatar män"-träsket.
Suuuuck så tröttsamt det är.

Grundaren av Facebookgruppen har fått hatbrev där folk önskar att hon ska skära upp handlederna istället för att hålla på och tjata om nåt som ju faktiskt är lagligt.
Det är obegripligt att folk inte förstår att åsikter inte är ett angrepp på demokratin. Åsikter ÄR demokrati, på gott och ont. Även om man tycker att folk har fel åsikter.

I en annan del av Facebookvärlden förfasar sig folk över att kommunen inte tycker att en strippklubb är så himla hejsansvejsan i kommunägda lokaler, och så hamnar diskussionen på nivån "kommunen borde faktiskt inte bry sig och förresten så finns det MYCKET viktigare frågor att bry sig om".
Ni vet det där hjärndöda stadiet som en del hamnar i där det är omöjligt att förstå att de flesta normalbegåvade människor faktiskt kan tänka på och bry sig om flera saker samtidigt. Men nä, kommunalrådet har uttalat sig i typ en artikel, alltså måste det vara så att hon lägger ALL kraft på att försöka bli av med strippklubben. Joråsåatt...


Inte samma längre

Jag jobbar hemma en del idag, dottern är hemma för hon mår illa. Jag har nog aldrig tidigare funderat på hur det skulle vara att ha ett barn med problem, för det har ju inte existerat. Nu har jag ett barn med lika kass mage som jag själv har. Troligen magkatarr, fast det vet vi inte säkert än för på vårdcentralen fick vi veta att det är ovanligt att barn har magkatarr och att vi skulle testa Proviva och sånt för "på vissa ställen behandlar de barn, men vi gör det inte. Men kom tillbaka om det inte blir bättre på ett tag".
Det blev inte bättre, så nu väntar vi på att få komma till barnläkare, och under tiden gerillamedicinerar vi litegrann, för det går liksom inte att leva med att ha ett barn som mår illa konstant och som gråter när hon ska till skolan för att det är jobbigt att gå dit när man mår så.

Det har varit ett par magiska dagar sedan vi började medicinera, hon har varit sitt vanliga jag igen. Men idag kom ett bakslag. Biverkningar av medicinen kanske, eller helt enkelt fortfarande jävligt kass mage. Jag vet inte, men det är fruktansvärt jobbigt att se henne må dåligt. Dessutom har min egen mage också kraschat, förmodligen pga allt detta. Men det är en skitsak, jag är van och jag vet att det går över för mig.

Och så vet jag att jag borde träna, för det mesta i mig skulle nog må bra av det, både kropp och knopp Men det har bara inte funkat den här veckan. Jag har somnat före 21 flera kvällar, det har inte funnits nån energi kvar efter jobbet. Förmodligen är det väl klokt att lyssna på kroppen, men det blir också ett stressmoment när man hoppar över något som man "borde" göra. Nåväl, nya tag nästa vecka.

Rubriken då? Jo, jag pratade med en vän häromdagen, vi har inte pratat på väldigt länge och hon har gått i nätskugga, trodde jag i alla fall. Det visade sig att hon bara har bytt solstol på internet-beachen, vilket var roligt att höra. Hur som helst så pratade vi om våra gamla bloggar och konstaterade att vi inte är samma personer som för fem år sedan. Det är väl inget konstigt med det egentligen, alla förändras och allt förändras, men det blir så tydligt när man kan backa och se vad man skrev då, HUR man skrev då...

Allt blir bättre med choklad. Eller bacon

Lägg till bildtext
Chokladälskare överallt bör vallfärda till affärerna (om de inte redan gjort det och jag i vanlig ordning är sist på bollen) för att köpa Frödinges kladdkaka med vaniljglass.

Choklad, kladd och glass. Jamen ni fattar. Nu måste jag äta färdigt :-)


8 november 2013

Ni kan ju göra vad ni vill, jag tänker i alla fall öppna min julklapp!


Idag kom min tidiga julklapp (från maken) med posten, levererad ända till dörren. Och efter att ha slitit upp den stora kartongen fylldes jag av samma känsla som när jag fick min klocka för ett par år sedan.
En fin tygpåse inuti en stilig svart ask, och så det vackra Michael Kors-halsbandet längst in.

Jaaa, jag är lättköpt, men det är väldigt mycket roligare att få vackra prylar i vackra förpackningar hellre än i en tråkig plastpåse :-)

God Jul!





Mitt kungarike för en Tardis

Jag skrev ju att jag är i otakt med tiden. Skulle behöva en Tardis för att kunna förflytta mig framåt och bakåt, kanske skulle jag hinna ikapp då :-)

Igår halkade jag bakåt i tiden. Kom plötsligt ihåg PLU-koden på gurka från när jag jobbade i kassan på Coop för 20 år sedan.
Och så fick jag en flashback till ett tillfälle för ungefär 5 år sedan då jag gjorde en grej och kände mig fånig efteråt, och det liksom korvade ihop sig i magen nu när jag kom ihåg det.
Det hade väl varit lite förståeligt om det handlat om något som BETYDER något, men i det här fallet var det inte så. Jag vinkade åt en person som inte var den jag tyckte det såg ut som, och så kände jag mig fånig. Inget mer än så.

Det är en sån där grej som inte ens borde finnas lagrad i huvudet längre, precis som PLU-koden på gurka. Ändå finns det nånstans där inne, och skuttar fram när man minst anar det.

Men det är ett tydligt tecken på att jag och tiden är i otakt. Tid flödar osorterat genom huvudet, och under tiden är jag hemma och övervakar sjuåringen som kräktes ett par gånger igår. Vintern är verkligen här. Det känns bradåligt.


7 november 2013

Schmisbeth och Schmanso är tillbaka!

Det var ett tag sedan Schmisbeth och Schmanso filosoferade sådär så att det går att visa för omvärlden, men plötsligt händer det... och vips så producerades en platsannons som (nästan helt sanningsenligt) visar vad det BORDE ha stått när vi sökte våra jobb.

Sedan konstaterade vi att man ska vara snäll mot städerskor och jag upptäckte att Carola har väldigt krulligt hår nuförtiden. Och så är det ju fredag imorrn! :-)





6 november 2013

Jagar tid

Det är en sån där period då jag inte hinner ikapp, jag har kanske skrivit det tidigare, minns inte. Jag jagar tid
hela tiden trots att det egentligen inte borde vara nödvändigt om man ser på det objektivt utifrån eftersom livet inte är särskilt stressigt. Det är bara klockan i mitt huvud som har fått sig en smäll och går i otakt, så känslan av att inte hinna med hänger kvar även om allt flyter på som det ska.

Det är konstigt att det blir sådär ibland, och jag vänjer mig aldrig riktigt. Kropp och knopp ställer in sig på att allt är bråttom även om det inte är sant, och så tar det ett tag att kalibrera om sig till normalläge.