19 september 2011

Idag är en sån där dag...

...då det skulle vara najs med lite champagne, en mjuk filt, mysigt sällskap under filten och en bra romantisk film i stil med Love Actually, Bridget Jones dagbok eller Notting Hill.

Men det funkar bra med bråk om TV-spelet också. Braish i alla fall.


17 september 2011

Vad funderar hon på?


Min nya kamera kan till och med ta hyfsade bilder på MIG, det är ett fruktansvärt bra betyg på den. *S*
Jag avskyr att vara med på bild, för jag ser alltid ut som ett träskmonster när någon annan fotar mig. Men av någon anledning lyckas jag då och då fota mig själv så att jag ser ut så som jag tycker att jag ser ut, inte som jag ser ut på andras bilder.
Om det sedan är så att sanningen är att jag faktiskt ser UT som ett träskmonster IRL så får jag väl leva glatt med det i min lilla förnekelsebubbla. Men jag har kakor här, så det känns helt okej.  :-P

Så vad funderar hon på, hon på bilden?  Varför himlen är blå? Korv och makaroner? Det inrikespolitiska läget i Libyen?
Nä... mest av allt funderar hon faktiskt på vad hon ska bli när hon blir stor.

Jag har skickat in anmälan till en distanskurs i medie- och kommunikationsvetenskap, 15hp. Jag sökte ju in på en kurs i journalistik till den här terminen, men hamnade på reservplats. Jag antar att även medie- och kommunikationsvetenskap drar rätt många sökande, så chansen att komma in är kanske inte så stor men det är i alla fall värt ett försök.

Nu är det dags att dra igång den här dagen. Barnen har lite planer inför morfars kalas i eftermiddag, så det är bara att hänga med och langa upp plånboken ;-)


Första frosten


Det luktade annorlunda när jag vaknade, det luktade snö. Och jorå, frosten låg över gräsmattan och daggdropparna hade frusit till is.
Vintern närmar sig.


16 september 2011

Fantastiska fredag

God morgon. Det är fredag igen, och min tidiga vecka går mot sitt slut.
Jag har kommit till jobbet mellan sex och halv sju varje dag den här veckan, och det är helt galet vad mycket man får gjort innan åtta, medan det fortfarande är tyst och lugnt på kontoret.

I helgen blir det kalas för pappa som fyller jämnt, och nästa vecka håller jag tummarna för att jag ska få besked om en prylgrej som bara måste gå i lås.
Håll tummarna ni med, jag behöver det!

11 september 2011

4.0 + 4.3 = sant

Så här bra blev det :-)


















Att gå på bio med barn

Visste ni att man kan boka biobiljetter på nätet? Ja alltså klart ni visste att man kan göra det i andra städer, men visste ni att man kan göra det i Kiruna? Jahaddå, det kan man. Jättepiffigt och bra faktiskt. Man bokar, betalar och skriver sedan ut biljetterna.
Skriver ut ja...det var ju det.

På övervåningen i vårt hus står (bland mycket annat) en ny MacBook Pro. Den funkar också jättebra, den är familjens finaste bebis och alla älskar den. Den är till exempel superbra att köpa biobiljetter med!
Nere i källaren står en rätt gammal (10år) laserskrivare. Den funkar bra och ger jättebra utskrifter. Den är kort sagt superbra att skriva ut biobiljetter på!

Problemet är bara att datorn och skrivaren inte pratar med varandra. Alls.
De ignorerar varandra som om de vore tjejer på samma fest som slagits om samma kille och sett honom gå iväg med någon helt annan, som heter Erik. Och sedan blivit jättefulla och blivit fyllekompisar och berättat pinsamma hemligheter för varandra för att i bakfyllan dagen efter inse att de för evigt måste avsky och ignorera varandra trots att de nog egentligen borde kunnat vara riktigt goda vänner.

För att rädda familjefriden (eller rättare sagt barnfriden eftersom "ingen bio = lite dålig stämning") blev det mitt uppdrag att mäkla fred mellan dessa två, för att kunna skriva ut biljetterna. Ungefär som familjerådgivning alltså. Fast för tekniska prylar. Som hatar varandra.
Och det började bra! Det visade sig finnas andra i världen med samma problem. Internet är ju bra på så vis, hur eländigt man än tycker att man själv har det så kan man vara säker på att nån annan på nätet alltid har det värre.
"Mina prylar hatar också varandra. Det har gått så långt att datorn skickar virus till skrivaren, jag har slut på hostmedicin och Apoteket är stängt", och "Det gick så långt att jag var tvungen att välja. Datorn eller skrivaren, one had to go".

Jag hittade förslag på lösningar, med länkar från 2004 som naturligtvis inte fungerade. Men hittade till slut en tänkbar lösning. Den var inte ens särskilt krånglig, det var bara tre olika program som skulle installeras, lite obegriplig information som skulle anges i ett terminalfönster och så en fil som måste köras varje gång man ska skriva ut något.
Ni vet, inte ett dugg krångligare än att laga tre olika maträtter till middag för att de korta människorna i familjen ligger i var sitt hörn och skriker och bölar och tycker att all mat är äcklig. Inte för att jag gör sånt, här äter ju alla alltid samma mat, och den är alltid ekologisk och vi har alltid supertrevligt vid middagsbordet, men jag har hört talas om folk som gör så.
Men nu var det ju inte det som det här handlade om.

Efter mycket medling, lite syntax error och nån utryckt sladd (fast våld är aldrig okej, det fick jag poängtera) kändes det ändå som att datorn och skrivaren kunde närma sig varandra litegrann, och några felmeddelanden och ytterligare lite medling senare kunde de enas om att okej... EN utskrift, sedan utvärderar vi förhållandet igen.

Då visade det sig att ett av problemen varit att skrivaren känt att den "inte haft någon röst eller möjligen bara en väldigt svag sådan" i förhållandet, vilket visade sig i en demonstrativ protest som gjorde att relationerna brakade ihop helt igen eftersom datorn kände sig perosnligen ifrågasatt
("Skulle jag skicka så där dåliga dokument? Över min döda TCP-port!").

Så nu sitter jag här med en tyst snyftande skrivare, en upprörd dator och fyra hyfsat läsbara biobiljetter. Jag vet inte hur vi går vidare, men det känns lite som att de får uppsöka en annan rådgivare nästa gång. Herregud, jag ska ju hinna färga håret också innan det är biodags, och där riskerar det att bli konflikt mellan 4.0 Brun och 4.3 Guldbrun. Jag vet, jag har varit med förr.

Men barnen har i alla fall städat vardagsrummet! Eller ja... de har skyfflat alla sina saker från en sida av rummet till en annan. Alltid nåt!


10 september 2011

Men herregud...

Här vaknar man efter en traumatisk natt med hemska drömmar om misslyckad permanent och därpåföljande ofixbar frisyr som såg ut ungefär som kletig Svinto, fast blont, och så vrålar sjuåringen om att det är orättvist att hon inte får spela först på TV-spelet.

Barn nu för tiden har helt enkelt inte perspektiv på saker! För kletig Svinto är tamejfan serious business, ni skulle ha sett hur jag såg ut!


8 september 2011

Piggare igen

Den där helgalna tröttheten och utmattningen har lugnat ner sig, jag känner mig piggare igen. Och så börjar livet ha lite riktning också.
Det är inte så att jag har varit särskilt vilse, men det kommer alltid perioder då jag känner att jag måste vara på väg nånstans. Inte nödvändigtvis fysiskt, och inte nödvändigtvis på något omvälvande sätt, bara en känsla av att inte stampa på samma plats hela tiden.
Nu har jag den känslan, hurra :-)


4 september 2011

Söndagssemester vid köksbordet

Femåringarna är på semester, i Kina tydligen... (livereferat)

- Vi är på en päronsoda-restaurang. Man får välja om man ska dricka päronsodan här eller hemma.
- Och här får man äta griskött, hallon och jättejättegoda mackor!
- Vi beställer ett mjukt bröd med smör på, och lite päronsoda.
- Och lite korv också.
- Vad god servisitet de gör här på restaurangen här i Kina!
- Och vet du, i nåt land säger man hej så här: "bånnschoo"
- Bloom, varför steker de så varma korvar i Kina?
- Ja, jag undrade just.

:-D

2 september 2011

Jaga jaga

Så trött. Jag har jobbat två veckor efter semestern, har varit sjuk hela den tiden (först nackspärr, sedan envis förkylning) och det spelar ingen roll hur mycket jag sover för jag blir inte piggare ändå.
Så nu känns det som att jag jagar hela tiden. Jagar tid, ork, energi, motivation. Men jag kommer inte ikapp. Och blir bara tröttare.
Jag skulle kunna tänka mig att bli frisk nu.