28 mars 2015

Nämen jag har verkligen full koll!

Min inre konversation när jag vaknade strax innan 6 imorse:
"Gaaaah vad jobbigt att det är måndag, den här helgen var verkligen alldeles för kort. Suck och stön, ja ja, det är väl bara att släpa sig upp då, men varför har väckarklockan inte ringt? Eller vänta, det är nåt som känns off med det där, är det verkligen måndag? Hmm... nej, hahahaha, jag är ju helt virrig, det är ju bara SÖNDAG, en hel ledig dag kvar, pjo vad skönt, det känns liiiite bättre!"

En stund senare kollade jag in på Facebook och ett av de första inlägg som dök upp i mitt flöde var från en kusin som skrev att det är så himla skönt att det är lördag, och jag var nästan på väg att posta en kommentar om att hon är virrig innan jag insåg att det faktiskt bara ÄR lördag.

Full koll. Joråsåatt...

26 mars 2015

Acceptera, planera, fokusera

Idag var jag på föreläsning med Pamela Andersson, ni vet hon som är chefredaktör för Topphälsa och lever med en hjärntumör.


Det var starkt, rörande och inspirerande, och som alltid efter såna upplevelser tänker man att man egentligen har rätt lite att klaga på i livet. Visst är det slitigt med dottern och många dagar har varit ordentligt mörka, men jag behöver i alla fall inte höra något av mina barn förtvivlat fråga om jag ska dö...

Perspektiv, det är väldigt nyttigt att få en dos av det ibland.

25 mars 2015

Men alltså, vad är det FRÅGAN om??

Jag kände mig lite modig idag, så jag drog iväg till KappAhl för att leta byxor (egentligen skulle jag köpa hundmat på Coop Forum, men KappAhl ligger i samma byggnad så jag tänkte att jag skulle råka slinka in där).
Jag lider av byxbrist och de senaste gångerna jag känt mig peppad så har det slutat med att jag stått i ett provrum i det där härliga ljuset som gör att man ser blåfetblek ut, och velat skära upp handlederna pga INGET PASSAR och hur kommer det sig att de här byxorna inte passar när jag har exakt samma modell (från samma butik) hemma och använder dem ofta och de är TVÅ storlekar mindre?? Nån EU-anpassning eller?

Hur som helst, jag kände mig modig och lite smygpeppad, men sa ändå till mig själv "Var beredd, det här kan gå precis hur som helst", och så gick jag in.
Jag kollade genom reahyllorna (en reflex), hittade inget. Gick över till XLNT-avdelningen och drabbades genast av pyrande aggression.
ALLT (jag skojar inte) som hängde där var i olika nyanser av blått eller svart. För femton år sedan var alla kläder för tjockisar oformliga tält med en enorm blomma eller fågel på. Och nu har tydligen fettostyrelsen bestämt att vi ska ha på oss bara blå kläder?
Inte för att jag har något emot blått egentligen, men är det så jävla fel att ha lite att välja på? Som i resten av butiken där det fanns typ... FLERA andra färger.

Nåväl, jag köpte i alla fall ett par jeans och ett par svarta byxor. Under viss mental protest, för orka stödja en kedja som är nästan helt inkompetenta när det gäller kläder för tjockisar, men jag orkade verkligen inte åka någon annanstans.

Tur att det finns bättre ställen på nätet, där kläderna har både färg och form...

24 mars 2015

Shit, nu är det snart sommar...

...Jysk har börjat ställa ut trädgårdsmöbler.




22 mars 2015

Saker jag borde gjort den här helgen...

- Skruva ihop IKEA-prylar
- Städa
- Nåt vettigt

Saker jag gjorde den här helgen:
-


Och imorrn är det måndag. God, have mercy...


20 mars 2015

Nån som är bra på tejp?

Jag utkämpar ett krig mot min fot. Jag lider av mer eller mindre kronisk plantar fasciit (haha, råkade skriva fascist först), en inflammation i främre delen av hälen. Jag håller den i schack med vettiga skor och Voltaren-gel ibland, men nu har skiten blossat upp ordentligt och jag har förklarat krig!

Den här veckan har jag tejpat foten med sporttejp flera gånger, vilket funkar helt okej, men när jag youtubade tejpningstips så snubblade jag över en massa om kinesiologitejp, sån där färgglad som man brukar se kors och tvärs över musklerna på friidrottare på diverse tävlingar som visas på TV. Och det verkar ju vara en fiffig uppfinning, så nu youtubar jag sånt och är sjukt sugen på att testa.



Är det nån som har testat? Är det nåt att ha eller mest bara färgglatt?

18 mars 2015

Tjosan hejsan och allt på en gång!

Jag är BÄST på att köra bil på morgonen! Mannen till jobbet, två barn till skolan, ett barn + hund till svärmor och sedan mig själv till jobbet.

Får jag kaffe snart?

16 mars 2015

Lite skinka kanske?

Vi ordnade 70-årsfest för svärmor i lördags, med italienskinspirerad buffé och hela köret. Det var några hektiska dagar innan, och lördagen var otroligt hektisk men väldigt rolig. Och festen blev en succé.
Som pièce de resistance på buffébordet ställde vi ett "grisben" (som mina barn kallar det), en hel serranoskinka i ställning, och nu efteråt står den i vårt kök så att jag kan ställa mig och karva i den ibland och hetsäta lite skinka :-)


Dagen till ära var jag även chaffis, så jag drack ingen alkohol. Ändå var jag troligen den som mådde sämst igår, jag vaknade med migrän och insåg att jag just hade drömt att jag stod på toa och funderade på om jag skulle sätta fingrarna i halsen för att jag mådde så illa.
Det var ju inte helt oväntat efter den hektiska veckan, men skit vad helgen blev kort. Dessutom var det helt ljuvligt vårväder igår, och det enda jag kunde göra var att ligga i ett mörkt rum och tycka synd om mig själv.
Och det har inte släppt helt ännu, jag kände mig som en vampyr när jag kom ut i solskenet i morse och det kändes som att hela huvudet skulle explodera...

Nåväl, this too shall pass... med Ipren och mycket kaffe tar jag mig nog genom denna måndag också.

Här är förresten recept på några av grejerna vi hade på buffén
Sötstark bufféfilé
Indiska laxspett
Kallskuren kycklingfilé med citron, timjan och vitlök
Italiensk pastasallad med tomatpesto och soltorkade tomater
Minipajer med spenat, pinjenötter och parmesan
Färskost med sweet chili


13 mars 2015

Hjärntystnad

Det är märkligt hur man kan förändras. Ibland tänker jag att man kanske har en pott med tankar och ord och när den är slut så blir man korkad och tyst. Och ibland tänker jag att min pott är slut.

För bara några år sedan hade jag huvudet fullt av tankar och funderingar precis hela tiden, och allt ville komma ut antingen genom munnen eller fingrarna. Stort som smått, vettigt och tramsigt, men det fanns alltid något där. Nu är det... tyst. Jag kan njuta enormt mycket av tystnad, även tillsammans med andra människor, det är liksom stilla i huvudet och att skriva är nästan omöjligt, för jag känner inte riktigt igen mig själv och min stil längre.
Det är på sätt och vis som att det finns så mycket mer allvar i mig nu jämfört med för några år sedan, och vem orkar läsa om mitt allvar hela tiden? Särskilt när jag inte ens kan sätta ord på det på något bra sätt?

Och det är inte så att det bara händer hemska saker, absolut inte. Livet i allmänhet är bra, jag känner mig hyfsat nöjd och tillfreds trots berg- och dalbanan med dottern och mig själv osv... det är bara TYST i mitt huvud. Och det känns korkat.
Jag är ju van vid att tycka och tänka och skriva, men det är som att hjärnan är på semester. Jättelänge.

Jag avskyr att känna mig korkad, det är mitt absolut värsta! Det kommer ända från när jag var liten och duktig och folk var taskiga och jag på något vis kände att mitt enda värde var att jag åtminstone inte var korkad i alla fall. Och lite så kan jag känna fortfarande, vem är jag om jag inte är smart längre?

Sedär, det var ju ganska många ord för att beskriva något helt poänglöst. Det är tydligen alltså inte HELT tyst där inne. Bra att veta :-)


Sjunga för Idoljuryn?

Fredag, slut på veckan som aldrig tog slut men som ändå bara svischade förbi.

Vattenskadan i köket är fixad och det nya golvet är på plats, tioåringen har slutat vara tioåring, Idolbussen med Alexander Bard/Dominika Peczynski är i stan och imorrn ordnar vi 70-årsfest för svärmor.
Och mitt i veckan hittade jag en dinosaurie mitt i stan.

8 mars 2015

För jag har inget annat att göra på en söndag

29 minuter i telefonkö på en söndag för att det saknades en 117878 till TV-bänkens vitrindörrar... morr.




6 mars 2015

Schlagerfläkten under min köksbänk

Om jag lägger mig på golvet och försöker trycka in huvudet i hålet i golvet under köksskåpen, och samtidigt sjunger något, då kan jag låtsas att byggfläkten som står där och surrar egentligen är en sån där schlagerfläkt och att jag är Carola (fast utan att kasta krukväxter på folk).

Jag tänkte bara att ni ville veta det.

Jo, och så slog jag mitt personliga rekord i veckan när vi hade bowlingmatch med jobbet. 211 poäng fick jag. Det var min första gång över 200 :-)


4 mars 2015

Meanwhile i vårt kök...


Det verkar som att vi (peppar peppar) har haft en otrolig tur!
Snickaren började riva upp golvet i morse, vattenskadan verkar vara rätt så lindrig och det kommer troligen inte att krävas någon gigantisk rivning. Vi kommer dessutom att kunna använda köket som vanligt under tiden (förutom diskmaskinen).