9 januari 2014

9. En grej jag skulle vilja vänja mig av med

Jag har varit nagelbitare sedan jag var liten. Mamma försökte med Stopp & Väx, det smakade för jävligt men inte slutade jag bita för det. Däremot kan jag fortfarande minnas smaken. Uäck. Men inte tillräckligt uäck som sagt...

Jag kan inte räkna gångerna jag har bitit sönder nagelbanden så att det har blivit infekterat. Ett par gånger fick mamma till och med släpa med mig till akuten för det.
En av gångerna var halva fingret svullet och illrött, det slutade med att läkaren helt sonika tog en skalpell och gjorde ett snitt vid nagelbandet, utan bedövning eller nåt. Det vällde ut var och slutade genast göra ont, sedan fick jag sitta med handen i såpvatten i en kvart.
Efter en liten skraj-karens fortsatte jag dock bita som vanligt. Jag blev lite försiktigare med att tugga just kring nagelbanden, men men... old habits die hard.

Under en period i 18-årsåldern var jag helt bitfri och hade långa fina naglar. HerreGUD vad det var roligt att måla naglarna. Men det varade inte så länge förstås.

Nu, som snart 40-åring, har jag en deal med mig själv sedan några år tillbaka. Jag biter bara på lillfingernaglarna.
Det ser såklart helt sinnessjukt ut, men det funkar. Och jag tänker att nångång, kanske till och med innan jag fyller 50, så kan jag omförhandla dealen, vänja mig av med nagelbitandet och låta lillfingernaglarna också växa.

Eller så fortsätter jag vara lite alternativ. Alltid kan man lura i nån att det är ett statement eller kanske något religiöst.
För vem sjutton biter bara på lillfingernaglarna? Det är ju jätteknasigt.

2 kommentarer:

  1. Haha, det var bara att ta tillräckligt mycket saliv i munnen så kände man knappt av Stopp&Väx:et... Och var, vet inte hur många gånger jag har haft var bredvid nageln. Ont gör det. Och klämmer på det gör man. Och fortsätter bita. Helt sinnessjukt. Jag har också bitit sen jag fick naglar typ. Känns inte så vuxet och inte så kvinnligt. Vi fortsätter kämpa!

    SvaraRadera
  2. Jag har också bitit. Länge. Och de som biter länge biter ju ofta långt ned. Tyvärr har jag inte något bra tips för att sluta. Det hände saker som gjorde mig deprimerad och hux flux slutade jag med allt. Att äta och att bita på naglarna. En dag var de långa och jag började fixa med dem. Alltså kan ett tips vara att skaffa fusk, för är de då långa biter man inte av.

    SvaraRadera