7 juni 2015

Men det är midnattssol i alla fall

6 juni 2015, kl 23.55

Tröttheten

Det är så himla skönt att det är nedräkning till skolavslutningen nu. Jag har inte semester förrän om en månad, men den månaden kommer jag kunna gå till jobbet kl 7 om jag vill, eller ta sovmorgon om jag vill utan att behöva styra upp mig själv och tre andra personer som ska iväg till skolan, och utan att behöva sitta i skolan med dottern och lyssna på skräckfilmsmusiken som spelas i entrén som en del av konstverket där. Det kommer att kännas som semester innan semestern, och det känns som att jag är SÅ värd det.

Den senaste tiden har som sagt varit rätt intensiv på jobbet. Rolig men intensiv, och jag inser att jag nog egentligen inte är i form att jobba heltid. Men det går att kämpa på och det funkar hyfsat, fast jag vissa stunder är så trött att jag nästan ser i kors. En dag den här veckan tog jag eftermiddagsrasten på kontoret, stängde dörren och sov en kvart, det gick helt enkelt inte att hålla ögonen öppna. Tack gud för kontorsstolar som man kan luta bakåt litegrann!

3 juni 2015

Hagel schmagel

Hej hallå. Jag glömde visst bort bloggen ett tag igen, det är en galet hektisk period på jobbet, så det känns som att det har varit typ jobba-äta-sova-repetera.

Barnen är ute i en hagelskur just nu, men annars är det nästan sommar nu!


Och min senaste onödighetsshopping levererades till dörren idag, ett Nike+ Fuelband. Så fint!!!


20 april 2015

Fifty shades of AJ SÅ IN I HELVETE

Mamman, som varit hos föräldrarna och fixat deras Apple TV, storhandlat på Ica mitt under rusningstid och sedan skottat snö, sätter sig för att äta middag. Äntligen. 

EXAKT då kommer barnen på att de vill ha ut sina cyklar ur garaget, maken får ut cyklarna men hittar inte cykelpumpen, barnen hittar inte cykelhjälmarna och allt blir halvkaos. 
Mamman äter i alla fall färdigt, inte i 100% lugn och ro men hon äter, går sedan till hallen och tar ner cykelpumpen från hatthyllan. Den låg ju inte längst fram och hängde ut över kanten = OMÖJLIG att hitta för alla andra. 
Sedan går mamman ner i källaren där cykelhjälmarna absolut inte finns nånstans, och tar fram dem. De kom inte skuttande i trappan av sig själva = OMÖJLIGA att hitta.

Sedan går mamman ut för att pumpa cykeldäck med den hittade pumpen, och det första hon gör är att klämma fingret.

Nu dricker mamman ett glas vin och tycker lite synd om sig själv. Och tänker att hon borde köpa ett nagellack som matchar färgen på den bultande blodblåsan på fingret. Nyansen skulle kunna heta Fifty shades of AJ SÅ IN I HELVETE.


16 april 2015

Finfin vecka nu

Maken är hemma igen, dottern var i skolan HELA dagarna måndag, tisdag och onsdag (soppatorsk idag men nya tag imorrn), vår nya matgrupp kom idag och jag har bokat en resa till Prag i augusti. 
Bästa veckan på länge!!!


11 april 2015

Vardagen återvänder

Småttorna kom just hem från sin påsklovsvecka i fjällen, vardagen smyger sig på. På måndag är det dags för skola igen, jag ska vägra stressa upp mig över det förrän i morrn kväll. Det är ju lönlöst att förstöra ett helt dygn i onödan.

Igår meddelade maken att det var 19 grader i Leeds och att folk gick i shorts. Här hemma börjar det synas några grässtrån vid husgrunden där snön har smält bort, men shortsväder känns hyfsat avlägset...

9 april 2015

Singing the gräsänkan blues

Maken sitter just nu på ett plan till Manchester, småttorna är fortfarande i fjällen, jag och elvaåringen tvingade oss ut med bilen en stund nu på kvällen för att kunna säga att vi i alla fall hade fått en LITEN gnutta frisk luft.
Hur mycket frisk luft det nu ger att köra ett varv runt stan och konstatera att alla affärer har stängt och det inte ens finns några snygga killar att spana på... men det finns en bit chokladmoussetårta i kylskåpet! :-)

Hej, jag väger två ton

Jag åkte hiss förra natten. Det var en massa folk som skulle upp en massa våningar i en skitliten hiss. Inne i hissen stod det: "Max 4 personer, 2200 kg"
Jag såg skylten, folk tryckte sig in i hissen och det enda jag kunde tänka var att det skulle bli sjukt pinsamt när de alla insåg att det var jag som var för tung för att hissen skulle kunna åka uppåt...

Men den åkte uppåt i alla fall, och jag pustade ut en sekund. Dessutom gick den så fort att man blev tyngdlös, så jag kunde sväva med fötterna några centimeter över hissgolvet och då var det ju safe för då kunde jag inte tynga ner hissen och orsaka en krasch. Himla praktiskt. 
Och när hissen sedan hade kommit tillräckligt högt upp så åkte den i sidled ett tag, och jag tänkte "wow, jag har bara sett såna här hissar på film". Till slut stannade hissen precis utanför rätt lägenhetsdörr. Och väl inne i en gigantisk lägenhet (typ 15 rum) upptäckte jag att det var massor av hål i mina byxor och så blev det pinsamt igen...

Senare samma natt blev jag kastad från en hög bro, men som tur var så hade jag fallskärm.
Och nu i natt såg jag en uppvisning där en kille red på en grön häst fram och tillbaka genom stadshuset medan han sjöng en konstig visa.

Det börjar kännas logiskt att jag är trött när jag vaknar på morgnarna...


7 april 2015

Finaste kvällen

Bomull runt hjärtat, så känns det ikväll :-)
Småsyrrorna är som bekant på påsklov i fjällen, vilket (minus magsjuka) innebär en massa välbehövlig ensamtid med elvaåringen. Och ikväll råkade det bli spontan filmkväll när det visade sig att C More visade Tillbaka till framtiden och sedan Jurassic Park, och hon både såg och gillade båda! En riktig myskväll :-)


Meanwhile i Norrland...

Postat på den lokala Köp/Sälj-sidan på Facebook :)


5 april 2015

Dagens projekt

Häromvällen satt jag i köket när jag kände att någon stirrade på mig. Det var Nisse som satt i hallen och blängde. Jag tror han kände sig lite förbisedd eftersom magsjukebarnet i soffan hade fått mer uppmärksamhet än han under ett par dagar...


Det är inte ofta man får honom på bild sådär lugnt och stilla, vilket man ju borde fira. Istället kunde jag bara tänka på att hundskrället verkligen behöver klippas. Och borstas. Och badas...

Idag tog jag tag i klipprojektet. Han är inte jätteförtjust i det, tidvis beter han sig som att jag amputerar kroppsdelar när jag klipper av hår. Men det gick oväntat enkelt, jag vet inte om han bara var nöjd över att vara väldigt nära mig :)


Jag kan inte låta bli att tänka på Törnfåglarna varenda gång jag klipper den här hunden... ni vet, när de klipper får på Drogheda. Det hade onekligen varit himla praktiskt att ha en sån klippmaskin och totalskövla Nisses päls ibland. Nåväl, här har lockarna börjat falla och det är mitt blekfeta smalben som syns till höger.


Och så här söt blir han när han är kortklippt. Han ser ut som ett lamm, det är inte på något vis en rasenlig klippning, uppfödaren skulle troligen dö av förfäran om hon såg det (så HÄR ska de se ut om man är petig), men herregud så praktiskt det är.

(och nu kan jag känna mig superduktig resten av dagen)

Söndag i sängen

Det är så himla tyst i huset när bara jag och elvaåringen är här. Nioåringarna drog iväg till fjälls igår och elvaåringen gör inte så mycket väsen av sig. Hon sov nästan 12 timmar i natt, nyss bad hon om att få lite apelsin och hon käkade upp en klyfta nästan direkt :-)

Meanwhile så tvättar jag händerna femtio gånger om dagen och ber till alla gudar att jag ska slippa bli smittad... jag avskyr verkligen att ha magsjuka.

Och så tittar jag på Breakfast Club. Vågar jag erkänna att jag inte har sett den förut?

4 april 2015

Jinx schminx

Nu har elvaåringen också magsjuka.


3 april 2015

Förresten så...

...är bearnaisesås gjort på ägg, därför är detta HELT godkänt som påskmat.




Stiiilla pååååsk, heeeeliga påsk

Svärmor kom förbi med en påskbukett igår när jag satt ute på trappan i det gassande solskenet. Sedan åkte hon förbi och lämnade en likadan bukett till mina föräldrar, visst var det gulligt gjort? När svärmor fyllde 70 häromsistens så fick hon blommor av mina föräldrar men också av mina systrar, och när svärfar tar med sig ungarna för att käka hamburgare nånstans så brukar han ta med mina två systerdöttrar också. Jag måste säga att jag har en rätt skön (och stor) familj :-)

Jag är för övrigt kass på att sola, har cirka noll tålamod att sitta still och göra precis ingenting. Sätter jag hörlurar i öronen och lyssnar på nån podcast så går det mycket bättre, men då somnar jag efter en stund istället, och vis av erfarenhet kan jag meddela att det inte är någon höjdare att somna i norrländsk vårsol, ty då ser man ut som att man är hedersgäst på fatet mitt på bordet på kräftskivan...

Maken har just landat i Stockholm, matchtröjan är givetvis nerpackad inför Hammarbys seriepremiär på Tele2 Arena imorrn. Så fort magsjuke-sjuklingen har avverkat sina 48 timmars karantän sticker hon och tvillingsyrran iväg till fjällen med svärmor, och kvar blir jag, 11-åringen och hunden.
Eller som vi säger: FREEEDOOOOM! ;-)

Idag har vi i alla fall roat oss med att häcka i soffan och spela Finns i sjön. Och resten av eftermiddagen ska jag ägna åt att se de två sista avsnitten av Buffy - vampyrdödaren som jag har plöjt igenom de senaste månaderna. Och kanske översätta lite också.
Påsklugnet verkar ha infunnit sig, det känns otroligt skönt :-)




2 april 2015

Veckans besatthet

Turkisk yoghurt (den där feta och goda) och honung! Jag har inte ätit yoghurt med honung sedan jag var 18 och semestrade på Kreta. Nu kan jag ju undra varför jag inte har ätit det hela tiden eftersom det är sinnessjukt gott.

Och så inbillar jag mig att det innehåller jättemycket superviktiga bakterier som kan göra så att jag inte smittas av magsjukan som har drabbat en av nioåringarna... hon spydde hemma hos en kompis i förrgår, sedan dess har hon legat däckad med en hink bredvid sig. Finfin start på påsklovet, verkligen.

28 mars 2015

Nämen jag har verkligen full koll!

Min inre konversation när jag vaknade strax innan 6 imorse:
"Gaaaah vad jobbigt att det är måndag, den här helgen var verkligen alldeles för kort. Suck och stön, ja ja, det är väl bara att släpa sig upp då, men varför har väckarklockan inte ringt? Eller vänta, det är nåt som känns off med det där, är det verkligen måndag? Hmm... nej, hahahaha, jag är ju helt virrig, det är ju bara SÖNDAG, en hel ledig dag kvar, pjo vad skönt, det känns liiiite bättre!"

En stund senare kollade jag in på Facebook och ett av de första inlägg som dök upp i mitt flöde var från en kusin som skrev att det är så himla skönt att det är lördag, och jag var nästan på väg att posta en kommentar om att hon är virrig innan jag insåg att det faktiskt bara ÄR lördag.

Full koll. Joråsåatt...

26 mars 2015

Acceptera, planera, fokusera

Idag var jag på föreläsning med Pamela Andersson, ni vet hon som är chefredaktör för Topphälsa och lever med en hjärntumör.


Det var starkt, rörande och inspirerande, och som alltid efter såna upplevelser tänker man att man egentligen har rätt lite att klaga på i livet. Visst är det slitigt med dottern och många dagar har varit ordentligt mörka, men jag behöver i alla fall inte höra något av mina barn förtvivlat fråga om jag ska dö...

Perspektiv, det är väldigt nyttigt att få en dos av det ibland.

25 mars 2015

Men alltså, vad är det FRÅGAN om??

Jag kände mig lite modig idag, så jag drog iväg till KappAhl för att leta byxor (egentligen skulle jag köpa hundmat på Coop Forum, men KappAhl ligger i samma byggnad så jag tänkte att jag skulle råka slinka in där).
Jag lider av byxbrist och de senaste gångerna jag känt mig peppad så har det slutat med att jag stått i ett provrum i det där härliga ljuset som gör att man ser blåfetblek ut, och velat skära upp handlederna pga INGET PASSAR och hur kommer det sig att de här byxorna inte passar när jag har exakt samma modell (från samma butik) hemma och använder dem ofta och de är TVÅ storlekar mindre?? Nån EU-anpassning eller?

Hur som helst, jag kände mig modig och lite smygpeppad, men sa ändå till mig själv "Var beredd, det här kan gå precis hur som helst", och så gick jag in.
Jag kollade genom reahyllorna (en reflex), hittade inget. Gick över till XLNT-avdelningen och drabbades genast av pyrande aggression.
ALLT (jag skojar inte) som hängde där var i olika nyanser av blått eller svart. För femton år sedan var alla kläder för tjockisar oformliga tält med en enorm blomma eller fågel på. Och nu har tydligen fettostyrelsen bestämt att vi ska ha på oss bara blå kläder?
Inte för att jag har något emot blått egentligen, men är det så jävla fel att ha lite att välja på? Som i resten av butiken där det fanns typ... FLERA andra färger.

Nåväl, jag köpte i alla fall ett par jeans och ett par svarta byxor. Under viss mental protest, för orka stödja en kedja som är nästan helt inkompetenta när det gäller kläder för tjockisar, men jag orkade verkligen inte åka någon annanstans.

Tur att det finns bättre ställen på nätet, där kläderna har både färg och form...

24 mars 2015

Shit, nu är det snart sommar...

...Jysk har börjat ställa ut trädgårdsmöbler.




22 mars 2015

Saker jag borde gjort den här helgen...

- Skruva ihop IKEA-prylar
- Städa
- Nåt vettigt

Saker jag gjorde den här helgen:
-


Och imorrn är det måndag. God, have mercy...


20 mars 2015

Nån som är bra på tejp?

Jag utkämpar ett krig mot min fot. Jag lider av mer eller mindre kronisk plantar fasciit (haha, råkade skriva fascist först), en inflammation i främre delen av hälen. Jag håller den i schack med vettiga skor och Voltaren-gel ibland, men nu har skiten blossat upp ordentligt och jag har förklarat krig!

Den här veckan har jag tejpat foten med sporttejp flera gånger, vilket funkar helt okej, men när jag youtubade tejpningstips så snubblade jag över en massa om kinesiologitejp, sån där färgglad som man brukar se kors och tvärs över musklerna på friidrottare på diverse tävlingar som visas på TV. Och det verkar ju vara en fiffig uppfinning, så nu youtubar jag sånt och är sjukt sugen på att testa.



Är det nån som har testat? Är det nåt att ha eller mest bara färgglatt?

18 mars 2015

Tjosan hejsan och allt på en gång!

Jag är BÄST på att köra bil på morgonen! Mannen till jobbet, två barn till skolan, ett barn + hund till svärmor och sedan mig själv till jobbet.

Får jag kaffe snart?

16 mars 2015

Lite skinka kanske?

Vi ordnade 70-årsfest för svärmor i lördags, med italienskinspirerad buffé och hela köret. Det var några hektiska dagar innan, och lördagen var otroligt hektisk men väldigt rolig. Och festen blev en succé.
Som pièce de resistance på buffébordet ställde vi ett "grisben" (som mina barn kallar det), en hel serranoskinka i ställning, och nu efteråt står den i vårt kök så att jag kan ställa mig och karva i den ibland och hetsäta lite skinka :-)


Dagen till ära var jag även chaffis, så jag drack ingen alkohol. Ändå var jag troligen den som mådde sämst igår, jag vaknade med migrän och insåg att jag just hade drömt att jag stod på toa och funderade på om jag skulle sätta fingrarna i halsen för att jag mådde så illa.
Det var ju inte helt oväntat efter den hektiska veckan, men skit vad helgen blev kort. Dessutom var det helt ljuvligt vårväder igår, och det enda jag kunde göra var att ligga i ett mörkt rum och tycka synd om mig själv.
Och det har inte släppt helt ännu, jag kände mig som en vampyr när jag kom ut i solskenet i morse och det kändes som att hela huvudet skulle explodera...

Nåväl, this too shall pass... med Ipren och mycket kaffe tar jag mig nog genom denna måndag också.

Här är förresten recept på några av grejerna vi hade på buffén
Sötstark bufféfilé
Indiska laxspett
Kallskuren kycklingfilé med citron, timjan och vitlök
Italiensk pastasallad med tomatpesto och soltorkade tomater
Minipajer med spenat, pinjenötter och parmesan
Färskost med sweet chili


13 mars 2015

Hjärntystnad

Det är märkligt hur man kan förändras. Ibland tänker jag att man kanske har en pott med tankar och ord och när den är slut så blir man korkad och tyst. Och ibland tänker jag att min pott är slut.

För bara några år sedan hade jag huvudet fullt av tankar och funderingar precis hela tiden, och allt ville komma ut antingen genom munnen eller fingrarna. Stort som smått, vettigt och tramsigt, men det fanns alltid något där. Nu är det... tyst. Jag kan njuta enormt mycket av tystnad, även tillsammans med andra människor, det är liksom stilla i huvudet och att skriva är nästan omöjligt, för jag känner inte riktigt igen mig själv och min stil längre.
Det är på sätt och vis som att det finns så mycket mer allvar i mig nu jämfört med för några år sedan, och vem orkar läsa om mitt allvar hela tiden? Särskilt när jag inte ens kan sätta ord på det på något bra sätt?

Och det är inte så att det bara händer hemska saker, absolut inte. Livet i allmänhet är bra, jag känner mig hyfsat nöjd och tillfreds trots berg- och dalbanan med dottern och mig själv osv... det är bara TYST i mitt huvud. Och det känns korkat.
Jag är ju van vid att tycka och tänka och skriva, men det är som att hjärnan är på semester. Jättelänge.

Jag avskyr att känna mig korkad, det är mitt absolut värsta! Det kommer ända från när jag var liten och duktig och folk var taskiga och jag på något vis kände att mitt enda värde var att jag åtminstone inte var korkad i alla fall. Och lite så kan jag känna fortfarande, vem är jag om jag inte är smart längre?

Sedär, det var ju ganska många ord för att beskriva något helt poänglöst. Det är tydligen alltså inte HELT tyst där inne. Bra att veta :-)


Sjunga för Idoljuryn?

Fredag, slut på veckan som aldrig tog slut men som ändå bara svischade förbi.

Vattenskadan i köket är fixad och det nya golvet är på plats, tioåringen har slutat vara tioåring, Idolbussen med Alexander Bard/Dominika Peczynski är i stan och imorrn ordnar vi 70-årsfest för svärmor.
Och mitt i veckan hittade jag en dinosaurie mitt i stan.

8 mars 2015

För jag har inget annat att göra på en söndag

29 minuter i telefonkö på en söndag för att det saknades en 117878 till TV-bänkens vitrindörrar... morr.




6 mars 2015

Schlagerfläkten under min köksbänk

Om jag lägger mig på golvet och försöker trycka in huvudet i hålet i golvet under köksskåpen, och samtidigt sjunger något, då kan jag låtsas att byggfläkten som står där och surrar egentligen är en sån där schlagerfläkt och att jag är Carola (fast utan att kasta krukväxter på folk).

Jag tänkte bara att ni ville veta det.

Jo, och så slog jag mitt personliga rekord i veckan när vi hade bowlingmatch med jobbet. 211 poäng fick jag. Det var min första gång över 200 :-)


4 mars 2015

Meanwhile i vårt kök...


Det verkar som att vi (peppar peppar) har haft en otrolig tur!
Snickaren började riva upp golvet i morse, vattenskadan verkar vara rätt så lindrig och det kommer troligen inte att krävas någon gigantisk rivning. Vi kommer dessutom att kunna använda köket som vanligt under tiden (förutom diskmaskinen).

24 februari 2015

Mötpöt

Veckan är hektisk. Flera heldagsmöten, flera barnkalas och dessutom ett vardagsrum fyllt av IKEA-kartonger... giv mig styrka (och laddade batterier till skruvdragaren ;-)




18 februari 2015

När det inte kunde bli konstigare...

Oj vad jag har funderat (mycket och länge) på om jag borde skriva nåt och i så fall vad och HUR.
Jag har alltid brukat säga "Det blir aldrig som man har tänkt sig, men det brukar bli bra ändå", på ett uppmuntrande sätt. Ni vet, försökt peppa folk som haft det jobbigt och så.
Ändå kunde jag nog aldrig föreställa mig hur mycket det kan bli "inte som man har tänkt sig".

Förra året var ju galet, som en del av er vet. Dottern mådde dåligt, vi kämpade nästan ihjäl oss för att hjälpa henne, jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjorde under hösten. Mitt i allt det började lampor att bete sig underligt i huset (blinka, spraka osv), och när jag skulle byta en säkring sprakade det i proppskåpet trots att strömmen var avstängd. Det visade sig vara ett elfel, kablar som hade börjat smälta ihop och orsakade knas. Lätt fixat av en elektriker, men sjukt obehagligt (inte minst tankarna på vad som hade kunnat hända). Och plötsligt kände jag ett otroligt obehag inför att byta glödlampor.
Sedan upptäckte vi en vattenskada i köket mitt under julen, och det kändes bara som att GIVE ME A F*ING JÄVLA BREAK NÅNGÅNG! Då gick en av våra toastolar sönder...

Efter jullovet vände det massor. Dottern började plötsligt vara mer i skolan, och även ÄTA i skolan, något som inte alls funkat på hela hösten. Byggfirman kom hit, det har gjorts fuktmätning, vi vet vad som behöver åtgärdas, elen funkar, den trasiga toastolen är utbytt och allt liksom löser sig, sakta men säkert. Superbra.

Men så hände det som jag litegrann hade räknat med, även om jag aldrig hade trott att det skulle bli så här. Alla månader av stress och kämpande tog ut sin rätt, och plötsligt var jag rädd för typ allt.
Jag vågade inte byta glödlampor, jag var säker på att vattenskadan skulle förstöra hela huset, att någon skulle sätta i halsen vid varje måltid, att huset skulle börja brinna, att taket skulle rasa in. Vad som helst, hur galna saker som helst, allt som min utmattade hjärna kunde tänka sig. Hjärnan gick på högvarv hela tiden, det malde och gnagde i hela mig hela tiden.

Jag försökte parera det, tänkte att det löser sig, att det går över, men när jag så småningom inte klarade av att sova utan kläder eftersom jag behövde vara på min vakt när katastrofen slog till, då började jag haja att jag inte fixar detta själv, att det inte är rimligt att vara på helspänn och rädd hela tiden.
Och när min hjärna argumenterade emot och sa "Men hallå, om inte du är på din vakt hela tiden, vem ska då vara det? Och vad händer då?", då ringde jag vårdcentralen.

En månad senare mår jag väldigt mycket bättre. Jag fick träffa en väldigt bra läkare som konstaterade att det verkar som att jag drabbats av GAD (generaliserat ångestsyndrom) som ett resultat av stress och utmattning, och nu käkar jag medicin igen. Samma medicin som jag fick efter att jag drabbades av utmattningsdepression när mina tvillingdöttrar haft kolik, och den funkar lika bra nu som då.
Jag är inte rädd för allt längre, jag kan slappna av, jag sover otroligt bra och nu känns det på riktigt som att saker löser sig. Jag börjar känna mig som mig själv :-)

Så... det är därför jag har varit lite frånvarande. Nu vet ni.