27 februari 2011

...och igen

Klockan är tio i sju, det är söndag morgon och jag sitter vid ett köksbord med en underbar fjällutsikt. Familjen Underställ har snart klarat av sin första skidhelg och nu har i alla fall alla barn STÅTT på sina slalomskidor (med blandat resultat). Det har varit en riktigt skön helg med mycket mys (fem personer som kramas i en tvåsitssoffa är ingenting, det vore fusk att sätta sig i tresitsaren bredvid, då får man ju typ.. PLATS).

Ändå känner jag mig lite vemodig och vill inte riktigt åka hem till verkligheten igen, men valmöjligheterna är ju lite begränsade. Hur skönt det än skulle vara att fly från vardagens alla "måste" och "borde" så känns det inte riktigt realistiskt varken med ett liv i underställ eller ett liv på en strand nånstans. Hur man än vrider och vänder på det så är kyla, förkylningar, hosta och snöskottning tydligen betydligt mer realistiskt.


Den här vintern har varit mer slitsam än vanligt, det känns som att det har tärt en hel del på både kropp och knopp att ständigt känna sig genomfrusen. Våren får gärna komma nu, jag behöver stora mängder solvärme för att tina upp igen.


14 februari 2011

En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör...

Norrländsk konversation på busshållplatsen, tjugo över sex på morgonen i -22 grader

- Snörvel
- Snörvel snörvel
- Host harkel
- Harkel host
- Snörvel
- Host
- Snörvel

Sedan kom bussen, med kanske världens gladaste och trevligaste busschaufför (ibland glimrar lokaltrafiken till). Alla som klev på bussen såg också ut att vara på glatt humör, kanske för att det bara var -22 grader, inte -28 som igår kväll :-)