6 januari 2014

Städa städa varje fredag och så varje juuuuul.... det tycker jag är kul. Inte.

Jullovet är officiellt på upploppet nu, det är nog ca hundra meter kvar. Jag städar undan julen och förvånas över att det är mer saker som ska ner i lådorna än som packades upp ur dem för en månad sedan, men kommer på att det beror på att barnen släpade hem tre ton julpynt från skolan innan jullovet.

Jag gillar verkligen inte att städa, och barnen verkar ha ärvt den egenskapen från mig. En uppmaning om att städa rummen kan (hos dem) leda till en timmes prokrastinering, trauma, plötslig smärta precis överallt i hela kroppen osv, som sedan följs av halvhjärtad städning i en kvart innan det blir sammanbrott igen, för "hon städar ju ingentiiiiing, det är ju bara JAG som städar", "Jag är så tröööööött" (ja, kanske för att du tillbringade en timme med att skrika och morra innan du började städa, fatta hur fint det hade varit i ditt rum nu om du istället använt tiden till att STÄDA lite) osv.

Finns det nåt magiskt knep som gör att man plötsligt börjar gilla städning? Sådär så att man kan vakna en lördagmorgon och känna att det enda man vill göra är att putsa och feja? Eller är jag dömd till att avsky skiten för resten av mitt liv?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar