31 maj 2012

Pissenisse

Jag har inte riktigt haft tid eller energi att hålla bloggen uppdaterad, det är lite hektiskt med en valp i huset :-)
Men det går faktiskt bättre än jag hade räknat med, det jobbigaste är inte att behöva springa ut med honom mitt i natten ibland, utan att det nästan är MINUSGRADER på nätterna nu. Lite kyligt att vara ute i morgonrock halv 3 på natten när han får busfnatt och inte alls tänker kissa... men han är väldigt söt i alla fall :-)


I övrigt försöker jag fokusera på att göra mig av med sånt som tar mer energi än det ger.
Det kan vara små saker som att ta tag i att städa en skrivbordslåda som länge varit ett dåligt samvete, eller lite större saker som att välja bort visst umgänge, saker som har gnagt och som man till slut inser måste åtgärdas.
Och när man väl tar tag i det så är det inte heller någon big deal, bara enkelt, skönt och välgörande! :-)


20 maj 2012

När hakan trillar ner

Jag har råkat se delar av några avsnitt av Fråga Olle-dokumentären, det har sträckt sig från ballongsex till ballbusting via axilism (sex i armhålan) och BDSM.

Nu i veckan ramlade vi rätt in i ett avsnitt där ett svenskt par demonstrerade nån slags BDSM-variant där han droppade stearin på henne och sedan visade de en samlagsställning som tydligen kallas "Herkules pelare".

Det var relativt vaniljigt, inga konstigheter egentligen, det konstigaste var att man inte blurrade något, därav inläggets rubrik. I de avsnitt jag tidigare har sett har man alltid varit mer försiktig med filmandet, och även blurrat en del, men här var det plötsligt som vilken random mjukporrfilm som helst.

Och precis som i övriga avsnitt är det både humoristiskt och lite creepy att reportern Malin sitter bredvid och tittar på, oavsett om det är någon som kissar på sig för att folk vill se det i webcam eller någon som ligger på golvet och blir trampad på pungen med stilettklackar. Ett märkligt, men förmodligen inte tråkigt jobb. *S*

18 maj 2012

... och så de där imamerna

Uppdrag Granskning visade i veckan hur imamer (eller "imamer") vid flera moskéer i Sverige ger en misshandlad kvinna rådet att inte polisanmäla, att ge sin man kärlek och att säga förlåt om hon gjort honom arg.
Reaktionerna blev som väntade. Ena sidan hakar upp sig på att flera av imamerna inte är "riktiga" imamer utan lekmannaimamer och att deras råd inte på något vis speglar islam som det EGENTLIGEN är. På en annan sida gnuggar man händerna och säger "där ser ni, vad var det vi sa". Precis som väntat, som sagt.

Nånstans i mitten sitter jag och säger: Spelar det någon roll om dessa personer var "riktiga" imamer eller inte?
Det är självklart inte okej att ljuga, och Uppdrag Granskning har rätt låg trovärdighet i min bok sedan länge, men de kvinnor som de facto söker hjälp i sin moské i såna frågor som UG tog upp möter ju faktiskt någon som agerar som företrädare för moskén, oavsett om personen är utbildad eller inte, klok eller inte.

Cherin Awad skriver i ett blogginlägg: "Det spelar roll för oss, om du som utomstående får bilden av att dessa mäns åsikter, som de framställdes i Uppdrag granskning är en del av islam"

De ÄR ju en del av islam! På samma sätt som pedofilpräster är en del av katolicismen o.s.v. De är inte hela islam, de är mest troligt inte ens en representation av vad majoriteten av muslimerna tycker och tänker, men så länge dessa människor agerar som företrädare för t.ex. en moské så ÄR de en del av islam. Hur man kan se det på något annat sätt är helt obegripligt för mig.

Men jag förstår problemet med diskussionen. Man måste ta avstånd och säga att detta fåtal personer inte representerar islam, annars spelar man t.ex. SD rätt i händerna eftersom det då tolkas som att man erkänner att islam är en kvinnoförtryckande religion som uppmuntrar våld och månggifte.
Å andra sidan hamnar man då i läget att man totalt felfokuserar och börjar peta i saker så som huruvida en imam som uttalat sig verkligen ÄR imam eller om han bara låtsas vara det, istället för att se själva sakfrågan: Hur AGERAR man inom religionen? Hur bemöts människor? Hur VILL man att människor ska bemötas och vad gör man för att nå dit?

Detta är såklart inte ett problem som är isolerat till islam, det gäller ALLA religioner, och jag skulle gärna se ett liknande program där man ställer samma frågor till företrädare för katolska kyrkan, Livets Ord, judiska församlingar m.fl. Jag tror nämligen att man (sorgligt nog) skulle kunna få liknande (odemokratiska/ojämställda) svar från många olika håll där man i någon kyrkas namn tar på sig rollen att ge råd och stöd till människor som söker den hjälpen.

I slutändan kan man inte (och ska inte) hindra människor från att tro på det de vill tro på, oavsett om det är Gud, Allah eller det flygande spaghettimonstret. Däremot bör det kanske ifrågasättas huruvida trossamfund ska kunna få statsbidrag för sin verksamhet?

Mer i ämnet:
SST - Nämnden för statligt stöd till trossamfund
Uppdrag Granskning
DN - Dubbelmoralen i moskén
Agha Yahya Khan: Imamerna i Uppdrag Granskning följer inte islam




16 maj 2012

Om det vore lite annorlunda

Liv Strömquist är serietecknare och radiomänniska och allt möjligt. Framför allt är hon så jävla bra :-)
De här bilderna publicerades i Aftonbladet nyligen, apropå utvikningsdebatten kring Blondinbella och "Size Me"-kampanjen. Helt briljant! :-)





Men det är ju i alla fall myggfritt

Det har smält bort massor av snö de senaste dagarna, men ligger fortfarande kvar myycket på vår baksida. Väderprognoserna säger att det ska regna massor under helgen, och jag säger HURRA!
Jag gillar regn, särskilt när det har potential att ta bort snö :-)

Meanwhile så pratar vi förstås en del om den kommande hundvalpen här i huset. Mitt nya nickname skola vara "realisto", efter att jag typ hundra gånger sagt till ungarna att det kommer vara skitjobbigt och skittråkigt ibland, och att de kommer vara sura på hunden när den käkat upp deras grejer eller när de måste gå ut med den och det regnar eller snöar eller de bara vill göra något annat.

Jag tror att jag också KAN ha råkat nämna att det förmodligen kommer vara ruskigt mysigt med en valp, men jag tänker lite sådär att det är bra att de är realistiskt förberedda på att det tamejfan inte kommer vara hallonpaj varje dag. Bara kanske varannan :-)

Och inget gör en realist-mamma så stolt som när åttaåringen säger: "Mamma… jag tror att det kanske kommer bli så att först i början kommer vi tycka att det är jättejättkul med hund, men sedan efter ett tag så kommer vi bli lite less".
Jag har närt kloka barn vid min barm ;-)



Sängliggande

I söndags vaknade jag och hade yrsel. Sedan dess har det hållt i sig, i tre dagar alltså, och idag var det bara att gilla läget och inse att jag inte kan jobba. Suck.
Nåväl, det får väl bli en dag i sängen med datorn i knät. Ge mig surftips!


13 maj 2012

Så var helgen över...

Per Morberg "smetar in död ko" i smördeg på TV medan jag sitter vid datorn och läser om hur man klipper pälsen på irish softcoated wheaten terrier :-)


Helgens roadtrip gick ruskigt bra och om allt nu klaffar så hämtar vi hem en liten kille om några veckor. Barnen är förväntansfulla, Hanna har börjat planera allt vi behöver köpa innan det är dags, och vi har börjat skotta fram baksidan av huset för att kunna ha en snabb och enkel väg ut med lillskrutten.
Det är mycket mer snö nu än förra året vid den här tiden, sommaren känns lååångt borta...





11 maj 2012

Roadtrip

Imorrn blir det en liten roadtrip.
"Liten" med norrlandsmått mätt, sisådär 95 mil i bil, för vi ska titta på hundvalpar! :-)

10 maj 2012

Att bli osynlig

Med ålder och livserfarenhet lär man ju sig att hantera det mesta med jämnmod. Saker känns sällan särskilt dramatiska eller "wow"-iga längre, och det krävs rätt mycket för att man ska bli superexalterad, superupprörd eller besviken.
På sätt och vis är det skönt, men på sätt och vis också lite sorgligt. Det var kul att vara liten och känna att det mesta som var nytt var WOW, en känsla jag kan sakna ibland. Å andra sidan är det rätt bekvämt att det mesta är "jämnt", inte så vansinnigt mycket upp eller ner utan mer... vardag.

En sak som dock alltid rubbar mig, åtminstone kortvarigt, är när jag blir "osynlig" eller bortglömd. Det händer inte särskilt ofta, men har faktiskt hänt TVÅ gånger den här veckan. Detaljerna är oviktiga, men känslan är irriterande.
Det är svårt att förklara, men ska man jämföra med något så kan man säga så här: Jag behöver inte stå på scenen, men jag vill inte heller smälta in i tapeten på väggen, och det är precis det jag alltså har gjort ett par gånger den här veckan. Som tur är så går det över rätt snabbt, men jag gillar ändå inte känslan.


6 maj 2012

Borde inte, men...

...det är svårt att inte bli lite provocerad av Carola när hon säger saker som
"...lilla Zoe som är som alla andra 3 åringar som drömmer om att en dag få bli en riktig prinsessa. Än idag har jag inte sett en enda sagobok med en korthårig prinsessa… Fråga mig inte varför, men man måste ju ändå vara ärlig och erkänna att det ser vackert ut med ett långt och vågigt hår, trots allt. ; )"

efter stormen av kritik mot att hon gjorde hårförlängning på adoptivdottern Zoe.

Man kan väl bara konstatera att det verkar som att Sverige fått sin egen Suri Cruise, en liten modedocka, föräldrarnas accessoar, ett barn som kommer få leva under mediebevakning och enorm press under många år framöver.

Och vafan, folk får väl sätta vilken frisyr de vill eller vilka kläder de vill på sina barn, det är inte det jag säger, men något säger mig att Zoe Häggkvist inte kommer få särskilt många bilar eller verktyg att leka med, och kanske ingen Spiderman-docka eller Byggare Bob-pyjamas heller. För hon är tydligt placerad i ett fack redan nu, hon är en prinsessa. Och det är trist. Det är alltid trist med barn som placeras i fack istället för att få ett öppet spelfält.

1 maj 2012

Saker som gör mig förbannad...

Blondinbella drar igång kampanjen "Size ME" för att lägga fokus på acceptans och för att vi ska reflektera över hur mycket energi, tid och tankekraft vi lägger på våra kroppar. "Livet är för kort för att vi ska må dåligt över hur vi ser ut". Och så kröner man det hela med en omslagsbild på en naken Isabella.

Finfint. Bra initiativ. I teorin. Det som i verkligheten HÄNDER är följande:


- Folk startar trådar i diverse diskussionsforum för att prata om hur FET Blondinbella är, hur gravid hon ser ut att vara och hur äckligt det är i sängen med tjejer som ser ut som strandade valar. Dessutom jämför man bilder på Blondinbella nu med bilder från 2007, när hon var smal och därmed knullbar på riktigt.

- Folk startar mottrådar i diverse diskussionsforum för att tala om att Blondinbella INTE är fet, och att det är hemskt att andra säger att hon är det för vad ger det för signaler till alla som är normalviktiga (som hon är) men som ändå inte är nöjda med sig själva. Dessutom lägger man in bilder på plussize-modeller för att visa hur vackert det är med former.

- Någonstans sitter en underviktig tjej och tänker: Jaha, nu blev jag ÄNNU mer fel, eftersom man på omslaget till en framgångsrik tidning hyllar en tjej med former, och hur jag än gör så går jag inte upp i vikt.

- Någon annanstans sitter en annan tjej, med 30 kg övervikt och tänker: Hur fet är inte JAG då, om Blondinbella är "en strandad val"?

Och vips så har vi lagt ÄNNU mer tid, energi och tankekraft på våra kroppar, hur vi ser ut och hur fel det är. Hur vi än ser ut.
Som sagt, bra initiativ. I teorin. I verkligheten är vi tyvärr fortfarande långt ifrån acceptans.