24 december 2014

Nämen God Jul dårå...

Jag vill helst gå i ide tills det är 2015, för jag tänker att då börjar allt om igen fast mycket bättre. Men eftersom jag tyvärr inte är en björn så är det väl bara att ta sig genom de här sista dagarna av året och äta så mycket godis som möjligt.

Ja, och så upptäckte vi en vattenskada i köket igår. Dagen innan julafton. Det var ju precis som att universum tänkte att nä nä, nu har det varit alldeles för enkelt ett par dagar, nu drämmer vi till rejält så att hon verkligen MINNS julen 2014.

Men allt löser sig. Det gör det alltid. Det tar bara olika lång tid och det är bara olika mycket irriterande längs vägen.

Visst är det okej att ha på sig leopard-onepiece hela julen? Även när man är borta hos folk? Bara man kompletterar med tomteluva, tänker jag. Annars vore det ju lite smaklöst.


14 december 2014

Soppatorsk

Ååå, det är så frustrerande. Det har varit en jättebra helg, igår var jag till och med på gymmet på morgonen och det har känts som att livet är på väg åt rätt håll.

Men så kommer ett fartgupp, inget stort egentligen, bara en diskussion med dottern om nåt som behöver göras men som hon inte vill eller orkar, en sån där hopplös diskussion som jag så väl vet vart den leder. Oftast till totalt krig numer.

Men jag håller ut så länge, är lugn och envis, riktigt stolt över mig själv. Tills det går över nån slags magisk gräns där bensinen tar tvärslut och jag bara inte orkar mer. Och katastroftankarna sköljer över mig, imorrn är det skola och det kommer gå åt helvete. Hela dagen kommer bli förstörd och jag kommer vara hyperstressad hela tiden, och mötet på tisdag morgon kommer också gå åt helvete, säkert hela veckan när jag tänker efter.
Jag vill bara sova. Eller fly. Stänga in mig i ett mörkt rum, ensam, tyst. Och jag inser att en bra helg inte räcker någonstans alls, jag vinglar fortfarande på kanten till total avgrund och det behövs så lite för att jag ska tappa balansen och falla.

Men så ser hon det, och förstår. Plötsligt  gör hon det hon ska och är väldigt omtänksam, och så tänker jag att det kanske löser sig ändå. Kanske imorrn.

13 december 2014

Man vet att det är helg...

...när man vaknar halv fem på morgonen och det är HELT omöjligt att somna om. 

9 december 2014

Men vad jag egentligen tänkte säga var...

Jag har lite svårt att slutföra tankar och meningar, mitt i en tanke hoppar jag över till nästa och så blir jag allmänt obegriplig. Men vad jag egentligen satte mig ner för att skriva i det förra inlägget var det här, som ju faktiskt inte alls kom med då...

Så här vackert gråter väl alla?
Jag har inte sminkat mig på typ två månader. Inte för att jag är hårt sminkad i vanliga fall heller, men jag brukar åtminstone slänga på lite mascara för att se lite piggare ut. Det upphörde för ett par månader sedan när jag insåg att det inte var någon idé eftersom jag ändå skulle gråta bort sminket på en stund.
För sådant var livet då.
En dag utan gråt fanns helt enkelt inte och det var rätt tröttsamt att behöva hålla koll på utsmetad mascara också, allt det andra var liksom nog.

Men imorrn ska jag nog ta fram den där mascaran igen, för jag har inte gråtit på flera dagar. Det var bara det jag skulle säga. :)

Och förresten så var dottern med på gympalektionen idag. För första gången på flera månader. Känslan alltså... det finns hopp om det här!

Veckan from hell...

Förra veckan var helt galen. Möten hela tiden och dessutom full rulle med dottern för efter möte med rektorn bestämdes att vi skulle växla upp lite och avveckla oss själva från skolan för att låta henne vara där själv.
I det stora hela har det gått väldigt bra, men oj vilken energi det har tagit att vara på standby konstant, att rycka ut akut ibland, att ha en väldigt nöjd unge ibland och en totalt kraschad unge andra gånger.

Min magkatarr lever sitt eget liv, så även min puls. Just nu triggas jag av minsta lilla tjafs bland barnen, även om det handlar om småsaker, så att pulsen rusar i höjden på en sekund. Jag behöver jullov...


1 december 2014

Skräckfilm?

Okej, vilken dag som helst gör "The Gunilla" en Anna Odell och kommer ut som konstprojekt. För inte är det här på riktigt? Väl?
Gunilla Persson - Hidden Agendas

Och varför går det inte att embedda videoklipp? Gah!


30 november 2014

The joy of föreningsliv...

Nu har jag ju tur som bara har mig själv att styra upp i föreningslivsträsket, det hade ju kunnat vara tre barn i tre olika lag också, vilket hade inneburit att jag igår fått baka på fyra liter istället för en, till föreningens julbasar.
Nåväl, jag bakade (jag är ingen bullmorsa som gillar sånt) i alla fall pliktskyldigast igår och levererade en shitload med bröd på kvällen. Och med "en shitload" menar jag "en modest mängd som vissa andra med glädje och lätthet bakar en gång i veckan för att alltid ha färskt och hembakt bröd i frysen".

Höjden av föreningslojalitet hade förstås varit att åka till basaren idag och köpa brödet som jag betalat och bakat, men det överlåter jag till andra. Ty jag är icke galen. Enligt vissa.




28 november 2014

Fredagsmys, joråsåatt...

Kl 15
Alla barn: "Mamma, ska vi åka och köpa fredagsmysgrejs snart?"

Kl 15:30
Mamman: "Nu åker vi, kommer ni?"
Barn 1: "Är det okej om jag inte följer med?"
Barn 2: "Jag är jättetrööött, måste jag följa med?"
Barn 3: "Jag kommer!"

Kl 15:35 (mamman och barnet är på väg till bilen när en kompis dyker upp)
Barn 3: "Jag stannar också hemma, du får åka själv mamma. Köp mycket chips!"


Tröttma

Veckan har varit så himla bra, allt har rullat på nästan utan krångel, bara en dag kvar att kötta nu.
Dottern har varit i skolan alla dagar, jag har till och med lämnat skolan och varit på kontoret medan hon varit på lektion, och igår kväll var hon hemma själv medan jag och småttorna var i bowlinghallen. Det har gått framåt jättemycket den här veckan, nu ska vi bara hålla ihop och orka den här fredagen också :-)

25 november 2014

Två veckor i rad!!!

...nu går jag och köper en trisslott! :-P


24 november 2014

Jag vill inte jinxa det här...

...men precis just nu (precisjustnu!!!) är dottern på lektion. Själv! Ingen av oss vuxna sitter utanför klassrummet och jobbar. Ingen av oss vuxna är ens i skolbyggnaden. Hon. Är. Där. Själv.

Och om en stund är det lunchdags, då ska jag hämta henne. Jag tror att det här är en väldigt, väldigt bra dag.

23 november 2014

Nu är det tydligen jul igen?

Tre barn = tre olika viljor, eller hur? Alltid, även om det gäller något som alla egentligen tycker lika om. Det är mer som en principsak, om hon tycker så, då tycker jag nåt annat, helst så motsatt som möjligt och lite till. Typ så.

Därför kom det ju LITE som en chock idag när alla tre plötsligt kom på att huset skulle julpyntas. Den 23 november. För nästa helg är det ju första advent och då är det FÖRSENT!! Öhm...

Jamen ställ en tomte på nån hylla då, tänkte jag (som i normala fall gräver fram julprylarna kring Lucia), men nehejdå. "Vi ska klä julgranen!". 

Så nu ser det ut så här hos oss. Den 23 november. Joråsåatt...





21 november 2014

TGIF!

Helgen närmar sig efter en sinnessjukt jobbig vecka. Det har gått upp och ner och upp och ner, och för ett par dagar sedan trodde jag på allvar att det är kört (för min egen del), nu är utmattning och depression ett faktum, men så vände det och nu känns det rätt okej igen. Min batteritid är lite förlängd i alla fall.

Eller det kändes rätt okej, tills jag ramlade in på People Magazines lista över världens elva sexigaste män och insåg att jag inte ens kände igen åtta av dem (och så på svenska också: jag kände bara igen tre av dem).
Man kan undra om det beror på att jag blivit gammal eller bara inte är tillräckligt allmänbildad, eller om det är för att People Magazine helt enkelt HAR FEL...

Men okej, Chris Hemsworth är väl okejish fast han är en liten pöjk. Och hans föräldrar får väl vara rätt nöjda över sin genkombination med tanke på att de lyckats producera två söta pojkar som dessutom är hyfsat framgångsrika.
Hoppsan hejsan, det finns visst en tredje brorsa Hemsworth också (berättade Google alldeles precis nu) som också är skådespelare. Så kan det gå.

16 november 2014

Jag har väntat så länge på just den här dan, det är skönt att den äntligen kommer...

...väntat så länge på just den här dan, den ger lust när den kommer.

Plötsligt kommer den. Dagen då man målar naglarna och lacket torkar utan att man hinner fucka upp det. Just idag är jag stark! 
:-P


12 november 2014

Run to the hills

Häromnatten drömde jag att jag sprang. Jättemycket.

Jag har ju nån slags hemlig dröm om att kunna springa, jag inbillar mig att det skulle vara rätt härligt att känna vinden mot kinden och liksom flyga fram genom terrängen utan att det trasiga knät skulle sätta stopp.
I verkligheten vet jag ju att mitt ytterst oglamorösa försök till lufsande en gång per år (för att testa, det KAN ju ha vuxit ut nytt typ..skelett i benet eller nåt) inte är i närheten av att vara varken "härligt" eller flygande. Men hur som helst, i fantasin ser det ut så. Och i drömmen häromnatten.

Jag skulle någonstans, och kom på att det ju skulle gå fortare att ta sig dit om jag sprang. Så jag sprang, och det var sådär härligt vindigt och flygande och det gjorde inte ont och jag blev lagom trött och det var bara underbart. Och jag kom fram jättefort.

Så jag kom på att jag ville springa mer, och plötsligt var jag förflyttad till en tävling. 20 km i fjällterräng tydligen. Inga problem. Vinden mot kinden och lätta steg, och plötsligt hade jag sprungit en mil och det var dags för paus vid en fjällstuga. Det var lite störigt att behöva ta paus, men det verkade ingå i tävlingen, så jag gjorde det.

Vid den där fjällstugan träffade jag två av mina kompisar. De var också med i tävlingen men var SÅ jävla gnälliga. Det var jobbigt, yada yada, inget funkade, en mil TILL? Aldriiiiiig osv. (till saken hör att en av dem är en friskus IRL, hon kan springa på riktigt, hihi).
Det hela slutade med att de var så gnälliga och störiga att jag inte kunde fullfölja loppet, jag hann inte iväg i tid till nästa start för att de uppehöll mig hela tiden. Det var galet knäckande, jag ville verkligen springa en mil till.

Sedan vaknade jag. Det är ett under att jag inte hade träningsvärk. Inte hade jag gått ner i vikt heller eller fått några muskler. Värdelös dröm... :-P

Nån som vill drömtyda lite? ;-)

11 november 2014

Än slank hon hiiiit, och än slank hon diiiit

...och plötsligt så var hon på kontoret för eftermiddagsskiftet. "Evil plans"-mappen är såklart också med, den innehåller ju nyckeln till mitt världsherravälde.


Hej från kontorsfilialen...

...på skolan igen, där jag som vanligt sitter och jobbar på förmiddagarna.


Jag hade just ett kort möte med rektorn om att göra en handlingsplan för dottern. Det var ett oväntat bra möte, väldigt positivt. Eftersom dottern nu är i skolan 60-70% av tiden (hurra!) så trodde han inte att det skulle bli några problem att göra en sådan åtgärds/handlingsplan.

Jag är lite chockad över den senaste veckans snabba framsteg, det går väldigt mycket bättre nu och en del av mig väntar bara på att det ska krascha igen samtidigt som jag jublar över att allt känns mycket lättare och bättre.

Och som jag konstaterade i helgen, nu kommer reaktionen på all galen stress som har varit (och fortfarande är, om än bättre). För nu kommer paniken över att inte räcka till.

Jag är inte här och nu, hela tiden någon annanstans. Räcker inte till på jobbet, inte hemma, inte nånstans. Allt blir bara halvdant gjort, känns det som. Fast jag vet att det inte ÄR så.

I morse stod jag i duschen, tvättade håret och medan jag sköljde ur schampoot fick jag fundera ordentligt på om jag hade tvättat håret eller inte.
Jag önskar att hjärnan kunde chilla lite så att jag kan vara i nuet en stund, inte bara på språng mentalt hela tiden.

Hjärnsemester, det är det jag behöver.

9 november 2014

Känslan...

...när 10 dagars huvudvärk släpper efter en fullkomligt vidrigt ond massage av nacke/axlar.
Tårarna sprutade, det snurrade som en karusell i huvudet och jävlar så ont det gjorde, men oj vad skönt det är nu efteråt!

Jag måste verkligen bli bättre på att göra stretch- och rörelseövningar (och komma igång med gymträningen igen), jag VET ju att det blir så här annars. Nu kan jag iofs skylla på dålig arbetsställning när jag suttit i skolan och jobbat, men hade jag skött träningen så skulle det nog inte ha blivit så här illa.
Nåväl, Apoteket jublar nog, mängderna värktabletter jag ätit är nog tillräckligt för att säkra 3-4 helårsanställningar där...

Vi firar förresten Fars dag med tioåringens egengjorda tårta. Det börjar bli lite ordning på de korta människorna i huset när de fixar såna grejer :-)


Åsså hämtade jag paket idag.
Jag var ute på stan förra helgen och provade vinterskor. Mina gamla kängor är stenhårda och kalla så jag behövde hitta nya, men utbudet i butikerna var minst sagt magert så till slut chansade jag och beställde ett par Ecco-kängor från Brandos.


Jag var pessimistiskt skeptisk och helt inställd på att få skicka tillbaka dem, för hur ofta lyckas man beställa skor som både har rätt storlek OCH är bekväma? Men pessimisten fick ge sig, för jösses vad sköna de är!

8 november 2014

Hemma igen!

Jag sladdade in här hemma vid 23-tiden på torsdag kväll, återigen en av nackdelarna med att bo i en avkrok... och igår var jag i skolan med dottern. Det är helt otroligt vad mycket bättre hon mår nu! Hon protesterade visserligen lite, men vi tog oss till skolan i tid och hon var med på alla lektioner hela förmiddagen trots att hon hade huvudvärk.
"Jaha, är nästa lektion bara en timme? Jamen det orkar jag!"

Viljan är tillbaka, lusten att vara i skolan. Fattar ni vilken lättnad det är? Och fastän det är långtifrån över så är det en seger. Det kommer att komma jobbiga bakslag och det kommer dröja länge innan allt är som vanligt igen. Om det nånsin blir "som vanligt" igen, det vet man förstås inte.

Men just NU är det i alla fall så mycket bättre, och jag är SÅ trött! Igår somnade jag sittande vid datorn på eftermiddagen, var tvungen att lägga mig en stund och sov två timmar. Jahaja, då blir det lite svårt att somna på kvällen, tänkte jag. Tills jag somnade vid 21.30-tiden, haha.

Jag antar att det är en konsekvens av all stress, nu går det bättre och då reagerar kroppen. Det känns som att jag hade kunnat sova en vecka och bara vakna nångång ibland för att ta en huvudvärkstablett.

Jag har sällan uppskattat helg så mycket som jag gör nu.


4 november 2014

På kurs med Kurt

När man bor i en avkrok och ska till en annan så tar det en stund att resa...men lite flyg och tåg senare är jag i alla fall nu i Karlstad för ett par dagars kurs.
Det var sjukt jobbigt att åka hemifrån och släppa kontrollen över allt som händer med dottern, men väldigt nyttigt och välgörande. Och det gick dessutom jättebra därhemma idag, såklart, så nu är jag lugn igen.



Karlstad har bjudit på mulet och regn idag, men på eftermiddagen fick vi pyttelite solsken. Jag är trött och sliten, har varit uppe sedan 4 i morse, men snart är det middag och sedan kväll.

Karlstadfolk ser förresten ut som Kirunafolk, det var en intressant observation under dagen. Jag har tyckt mig se bekanta ansikten överallt, det har jag inte varit med om i någon annan stad.


2 november 2014

Kampen för att överlista...

...leverpastejförpackningen (utan kniv, hammare, spett, slägga och sanering) fortsätter. 
Det tar sig!



28 oktober 2014

En sån där dag som egentligen inte finns...

...en Twilight Zone-dag.
Tioåringen följde med till biblioteket OCH på café, det gick jättebra. Ett par timmar senare följde hon med för att hämta maken från jobbet, efter det gick vi och köpte godis. Två gånger utanför huset på en dag, det är inte ofta det händer för tillfället.

När vi kom hem började ena åttaåringen att diska medan den andra städade vardagsrummet. Jag satt i köket och såg ut som en fågelholk.
Alla är dessutom på glatt humör och strax ska vi äta  god middag. 

Jag räknar därmed kallt med att huset strax blir invaderat av dinosaurier eller träffat av en meteorit. NÅT obra måste ju hända, eller hur?

Edit: Ytterligare en timme senare har den diskande åttaåringen även diskat efter middagen. Ja, vi har diskmaskin. Nej, hon ville inte använda den.

25 oktober 2014

Värsta puman! Eller leoparden. Whatever.

Veckan slutade på allra bästa tänkbara sätt efter några fartgupp som t.ex. världskrig på morgonen och en ganska trött mamma som bröt ihop framför fröken som frågade hur det går...

Men dottern gick på tre lektioner OCH hon gick dessutom ut på rasten med sina kompisar.
Jag satt som på nålar hela rasten och var så chockad över det hela att jag typ tappade känseln i benen samtidigt som jag behövde gå på toa men inte vågade för då skulle jag behöva passera kapprummet och tänk om hon inte har gått ut utan sitter där och mår jättedåligt osv osv.

Efter skolan åkte vi till Coop igen, och där strövade vi runt i en timme (!), helt på hennes initiativ. Det var så surrealistiskt och konstigt och härligt att det är svårt att beskriva. Det var som att hon var tillbaka igen. Och genast blir det lite lättare att ta motgångarna och bakslagen.

Sedan kom vi hem, glada och nöjda, och jag tog genast ett skutt ner i mitt nya favvoplagg. Jag måste nog kolla med Vic vad hon har för åsikt om denna... :-)



23 oktober 2014

Knöliga hjärtan


I en påse potatis låg dessa. Knallröda, knöliga potatishjärtan.

Idag känns mitt hjärta också lite knöligt. Dottern fick släpas till skolan två gånger (på morgonen och efter lunch) under krigsliknande former. 
Herregud vad många gånger jag hann tänka att nu är det kört på riktigt, det KAN inte vara rimligt att det ska vara så här jobbigt och hemskt. Och det måste göra skada. 
Men jag bet ihop och gjorde det, och på eftermiddagen hade jag en liten tjej som inte bara följde med på Ica OCH Coop för att hämta ut paket, utan dessutom ville gå runt på Coop och kolla lite, på strålande humör.
Det är ett par månader sedan hon följt med till en affär senast, hon har inte orkat, inte velat, och nu var hon nästan som förr. 
Man kastas som sagt mellan högt och lågt...och imorrn är det dags igen. 

22 oktober 2014

Men herregud!


Vad har hon gjort med sig själv?? 

Heja packtejp

Ett av dagens projekt (förutom att bokstavligt talat släpa dottern till skolan i morse) var att packa och skicka tillbaka hennes hyrskidor till Skifix. 


Himla bra företag faktiskt, om man har växande barn som vill åka slalom eller längdskidor. Vi hyrde slalomskidor+pjäxor i två år för 1095:- och nu skickades de tillbaka för att leasingperioden tog slut. 

I det stora hela har det varit en bra dag. OCH SÅ ÄR DET TYDLIGEN INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGE IDAG OCKSÅ. Bara en sån sak...

21 oktober 2014

Tvårättersmiddag minsann!

Hamburgare från Frasses, det är ju typ husmanskost. Och så den här nyfunna kryddan på stripsen (anglofilen i mig jublar)


Åsså efterrätt förstås!


Jag tror jag kör hobbit style och tar en andra efterrätt också. Kan bara inte bestämma mig riktigt... Alvedon eller Ipren :-P

Gokväll!

Ett steg framåt och fjorton bak...

Det är ju alldeles självklart att den stora höstförkylningen #2 ska drabba familjen just när vi börjat få dottern till skolan igen. Jag har legat däckad i helgen, så även hon, och hon har inte kunnat ta sig till skolan ännu den här veckan.

Igår kändes det avgrundsmörkt, som att allt hårt jobb var helt bortkastat. Idag känns det bättre.
Det måste ju få finnas gränser, tänker jag.
Okej att vi måste tvinga henne till skolan för att ta död på hjärnspökena, men det är ju faktiskt okej att vara sjuk ibland också. Det vanliga livet måste också få ta plats i allt detta.
Men det var jobbigt, jag kände mig totalt misslyckad.

Men så blev det kväll och jag skulle spela bowlingmatch, vilket jag gjorde, och vi vann! Hurra!
Det var en timmes total urblåsning av huvudet, så som bowling är för mig när den är som allra bäst. Totalt fokus här och nu, allt annat bara försvinner. Och DET var nog mer värdefullt än att vinna, fast vinsten känns också helt okej :-P
Förkylningen känns däremot inte särskilt okej. Det finns kanske en poäng i att inte träna när man är sjuk...

Sedan började den här dagen med ett tretimmarsmöte från vilket jag nu ska sammanställa anteckningar. Livet på en pinne, så glamoröst och glassigt...


19 oktober 2014

När man tänker efter...

...så hade det kunnat vara värre. Och det är ju bra. Men det har tamejfan varit en rätt tung höst hittills, tur att det gömmer sig guldkanter och ljusglimtar lite här och där.

Som till exempel att jag och syrran drog iväg till Stockholm för tre veckor sedan. Hon skulle göra sin första tatuering och jag skulle renovera min sjutton år gamla enhörning på armen.
Det enda jag visste var att jag ville ha kvar enhörningen och att den skulle byggas ut med tre stjärnor, en för varje barn och i de färger som barnen valt. I övrigt gjorde jag som när jag ska klippa håret; jag sa "gör nåt snyggt!"


Visst blev det fint? I typ tio års tid har jag sagt att om jag nånsin ska fixa till enhörningen så ska det göras på East Street, och så blev det. När maken såg den sa han "Oj, den blev vuxen!" :-)

Imorrn är det i alla fall vardag igen, dags att fortsätta kämpa för att få dottern till skolan. Hon har redan börjat förhandlingsförsöken. "Måste jag gå på morgonen? Jag mår så illa på morgonen. Och så har jag ju varit sjuk hela helgen, host host"

Just nu vet jag inte hur jag ska orka, men jag vet samtidigt också att imorrn gör jag det bara. Trampar på. För vad är alternativet?

18 oktober 2014

När livet kommer emellan...

Det blev sådär igen att bloggen fick sorteras bort ett tag. Den där förkylningen jag skrev om sist, den krävde sitt offer, fast på ett lite oväntat sätt...
Tioåringen, som haft lite problem att äta sedan januari då hon satte i halsen och blev rädd för att svälja mat, tappade matlusten i samband med förkylningen, och antagligen var det väl hela årets energiunderskott som till slut blev för mycket, för hon typ slutade äta. Orkade inte. Mådde illa. Och illamående boostar ju inte direkt aptiten som ni vet.

För att göra en lång historia kort så var hon hemma från skolan i fyra (!) veckor för hon mådde så illa hela tiden och var totalt kraftlös. De första två veckorna gick åt till att försöka få i henne näring, och så småningom började krafterna återvända lite, lite. Men en uttröttad kropp och en uttröttad hjärna orkar inte kämpa emot hjärnspöken och oro, så istället började vi se tendenser till ångest hos henne.

Efter ett besök på BUP i måndags har vi nu kämpat hela veckan med att tvinga henne till skolan och klara någon lektion varje dag, för att bryta mönstret och lämna trygghetszonen här hemma.
Och vilket jobb hon har gjort, mitt lillhjärta. Hon har trotsat panik och oro och illamående som en mästare och nu blir det långsamt bättre. En dag i taget. Små steg.

Själv är man förstås helt utmattad. Jag har följt med henne till skolan varje morgon, suttit där och jobbat på distans (tack Gud för internet) och sedan varit på kontoret på eftermiddagarna. Kastats mellan hopp och förtvivlan och varit så trött som jag kanske aldrig varit förr (inte sedan tvillingarnas kolikperiod i alla fall).

Sånt här pratade de aldrig om på BVC. Tänk att man kunde påverkas till att känna att AMNING av alla jävla saker var så fruktansvärt viktigt och avgörande och livsdefinierande, men man hade ingen horisont som var längre än näsan (eller brösten).  Det är provocerande.

Hej igen alla fall, om någon är kvar.

6 september 2014

Långsam återhämtning ;-)

Barnen har varit krassliga hela veckan, jag är smygkrasslig och alla är tröööötta hela tiden. Det är definitivt höst. Eller så tog det en vecka att hämta sig efter AW'n förra helgen... ;-)

En vecka kvar till valet, och jag vet inte vad jag ska rösta på. Inte i nåt av valen. Det är det ultimata "pest-eller-kolera"-valåret, alla partier är skit och alla politiker är ohederliga lögnare. Lite så känns det, så det är svårt att sortera ut vem som är minst ohederlig.

Och så har bowlingträningen startat igen. Vi var bara tre tappra själar som dök upp i torsdags, vilket innebar att vi kunde spela på varsin egen bana. Med facit i hand var det kanske inte skitsmart, för träningsvärken... alltså, den liknar inget jag nånsin varit med om.
Fattar ni hur många gånger man hinner svinga det där förbannade klotet på en timme?? Uppenbarligen alldeles för många gånger, det är allt jag har att säga om saken.




30 augusti 2014

Pinglorna på AW

Joråsåatt jag och kollegan gick på after work igår. Som sig bör när man är i vår ålder så var vi på puben strax innan 16.00, för man vet ju att kvällen kommer fortare än man tror och stödstrumporna orkar bara hålla ihop benen ett visst antal timmar osv osv...

Det var en intressant upplevelse i omvärldsanalys. Vid bordet bredvid oss satt två män, 50+. Den ena (skäggmuppen) tittade ut genom fönstret, såg en mörkhyad kille prata i telefon på andra sidan gatan och drog igång en rant om hur telefonen säkert är stulen, för det fattar man ju och vad har han nånsin gjort för samhället i Sverige? Varifrån får han sina pengar? Han jobbar inte, DET VET MAN JU I ALLA FALL!!

Den andra (nyansmannen) försökte nyansera diskussionen lite: "Men det vet ju inte du. Han kan ju vara läkare eller vad som helst. Och varför skulle telefonen vara stulen?"

"Jomen det vet man ju hur det är, och titta bara! Man ser ju! Och skulle HAN vara läkare och jag behöver vård, då skulle jag gå därifrån!".


Nyansmannen konstaterade efter en stund: "Du är ju värre än en rasist", varpå skäggmuppen svarade: "Jag ÄR rasist, låt mig få vara det ifred!".

Diskussionen fortsatte och gled in på sjuk- och äldrevård. Jag vet inte om ni också har missat det, men tydligen så är det bara "blattar" som tar hand om våra äldre nuförtiden. Enligt skäggmuppen i alla fall.
Nyansmannen höll inte med, han förklarade att det faktiskt är mest asiater i vården, och att de gör ett jättebra jobb.

Under tiden dunkade pinglorna huvudet i bordet, köpte en till öl och diskuterade andra saker istället. Som vem som är tillsammans med vem och hur och varför. Ni vet, viktiga saker.

Vid det laget började skäggmuppen bli lite irriterad och deklarerade högt och ljudligt att om HANS mamma skulle få besök av "nån sån" från hemtjänsten, så skulle han minsann kasta ut den personen. "Och jag tror alla i Kiruna tycker som jag!" (sådeså).

Nyansmannen (som minsann hade noterat att pinglorna vid bordet bredvid följde diskussionen på avstånd) försökte släta över och dämpa stämningen lite. Det gick sådäär. Jag tror han anade att raggningsläget var rätt låst för deras del ;-)

Några timmar in i diskussionen hade skäggmuppen ändrat sig, då var han tydligen inte rasist längre, men...

Istället gick han och köpte dryck till sig och nyansmannen. Nyansmannen ville ha White Russian. Ni har kanske missat det också, men White Russian är "fjolldricka" eftersom den dricks med sugrör. Riktiga män dricker inte med sugrör, riktiga män dricker ööööl (med fyra ö, en rap och en fjärt).

När så småningom folk i ett annat bord i närheten började hälla i sig irländska bilbomber samtidigt som ett gäng finländare stod och pärklade och en av dem viftade med en pizzakartong (?!), då kände pinglorna att det var dags att tänka på refrängen. Det finns ju trots allt en morgondag och skönhetssömn är skönhetssömn.

Och så är det ju aldrig fel att hinna hem från krogen innan Ica stänger, ifall man skulle komma på att man behöver köpa något, som t.ex. läggningsvätska och papiljotter...

Men men, pinglorna laddar om för personalfesten i oktober istället. Börjar man ta powernaps redan nu så orkar man säkert vara vaken ända till midnatt då! :-P

24 augusti 2014

Jag känner mig lurad!!!

Strålande sol och klarblå himmel, det var liksom bara att snöra på sig skorna och gå ut en sväng i förmiddags.
 Det blev dock bara en kort runda idag, för jag vet av erfarenhet att jag är BÄST på att ta i för mycket i korta perioder och så håller inte knät (eller hälen) och så blir jag stillasittande igen. Och det får inte hända den här gången.


I alla fall... jag och Nisse gick 2½ km och med stor spänning kollade jag sedan RunKeeper för att se vad målstapeln visade. 18 km. Gah. Jag hade ju hoppats på att ha avrundningsgudarna med mig och hamna på 19. Nåväl, en till kortis så är jag färdig.

Sedan drog jag och en av åttaåringarna iväg för att shoppa lite. Jag hade lovat att baka med henne, och som den supermorsa jag är så köpte jag färdig kakdeg. Sjukt bra uppfinning! Mamman är glad för hon slipper slafsa i köket och göra saker hon inte är bäst på och diska en massa prylar. Barnet glad för att kakorna blir gjorda nångång, och syskonen glada för de får överraskningsfika :-)



Sedan testade jag en ny mascara. Vad tycker ni? Jag är lite osäker...


Mvh/avdelningen för dålig humor. Mitt hår är ju faktiskt inte alls sådär suddigt i verkligheten.
:-P