26 september 2013

Massera, inte massakrera!

Jag var på massage igår och betalade 600 spänn för att få stryk i en timme.
Jag gick dit för att jag så ofta är spänd i nacke/axlar och får huvudvärk på grund av det, och idag är jag öm på ställen där jag inte visste att jag hade ont innan massören började massakrera.
Som t.ex. lilla sätesmuskeln. Eller som jag numer kallar den: Voldemortmuskeln. Pure evil.

På insidan känns det i alla fall bättre idag. På utsidan känns det som att någon har slagit mig hundra gånger med påk. No pain, no gain...

25 september 2013

Det snöar

Igår kom det lite snö och i morse låg det snö på marken när jag vaknade. Nu börjar den långa vintern.



Så himla nöjd

Gårdagens träning var jättebra! Precisionsträning med spärrslag på kägla 7 och 10, inget annat. Kan vara hur tråkigt som helst eller hur nyttigt som helst. Igår var det väldigt nyttigt och inte ett dugg tråkigt :)
Alla tre barnen följde med till hallen och satt och ritade medan jag spelade. De skötte sig exemplariskt och tyckte dessutom att det var roligt, så alla var glada och nöjda när vi åkte hem.

Idag är det träningsdags igen, fast på egen hand. Och i morrn är det lagträning. En bra vecka :-)

24 september 2013

Saker de inte berättade på föräldrakursen...

Förutom allt det där grundläggande som hur man EGENTLIGEN mår när man är gravid och att man ibland vill kasta ut ungarna genom ett stängt fönster eller tejpa fast dem i väggen med silvertejp medan man lastar alla deras leksaker i svarta sopsäckar och åker till soptippen, så glömmer de oftast bort att berätta om hur barn blir när de blir övertrötta och morrar fram saker som "Har vi ingen gravad lax?!?!?" när det är dags för kvällsmat (och man har haft gravad lax hemma totalt cirka två gånger under hela barnets liv).

När man tänker efter var egentligen den där föräldrakursen rätt så värdelös. De sa typ: "Fluff gulligull, det kan göra lite ont att amma i början men det går över, pluttenuttmyspys, man kan vara lite trött i början, gullegullegull".
Egentligen menade de "Vi skulle vilja berätta om svarta påsar under ögonen, foglossning, mjölkstockning och trotsålder (0-18 år btw), men det står i manualen att vi inte får, så vi fyller ut med rosa fluff och ler jättestort".

Och själv fattade man inte ett skvatt. Man ba liksom: guvamyyyyysigt det ska bli och köpte allt de sa. När man är så korkad borde man inte få skaffa barn. Å andra sidan behöver man skaffa barn för att lära sig bli lite smartare. Moment 22 alltså. Tur att man blir klokare med åren...

22 september 2013

Sporthelg

Den barnfria helgen är strax över, kidsen är på väg hem med farmor. Här hemma har det varit en sporthelg, igår var vi iväg och kollade på en innebandymatch och sedan en bowlingmatch. Och idag kollade jag bowlingmatch nr 2.
Det var förstås mitt eget lag som spelade, jag har hoppat över träning och spel den här veckan eftersom jag blev sjukare igen efter förra helgens match. Jag har fortfarande lite ont i lungorna och det svider i halsen, en typiskt långdragen och irriterande höstförkylning. Urk!

Imorrn är det vardag igen.

21 september 2013

Dagens dumjävlar

Dumjävlar #1: Norrköpings kommun som inte kan låta Artur och Ingegerd bo tillsammans. De tycker förmodligen att de följer lagen alldeles exemplariskt, men glömmer bort människorna. Det allra mesta GÅR att lösa om man vill det. Punkt.

Dumjävlar #2: Regeringen och förslaget om ett femte jobbskatteavdrag. Jag avstår väldigt gärna de där extra hundralapparna så att de istället kan läggas på resurser till vård, skola och omsorg. Vem vet, med lite extra pengar till vården så kanske Norrköpings kommun kan ordna fler dubbelrum på sina äldreboenden så att folk som levt tillsammans i 70 år kan få fortsätta göra det.

Dumjävlar #3: Apotek Hjärtat, som uppenbarligen tänkte nåt i stil med "smida medan järnet är varmt".




20 september 2013

För helvete, Alexander Bard

Jag blir så jävla less! Det är ingen som säger till de smala tjejerna i Idol att de "bär upp varje gram med stolthet", men när den något större tjejen framträder så MÅSTE sånt tydligen uppmärksammas och påpekas.

JA, jag fattar att det i hans huvud var menat som en komplimang, men komplimangen i sig utgår från ståndpunkten att det är så himla avvikande att se ut som hon och dessutom avvikande att vara stolt över sig själv när man ser ut så. Och så får hon (utan att ha valt det själv) bli en "poster girl" som är mullig/tjock och dessutom inte skäms för det. Och som är så duktig trots att hon inte är normalviktig eller spinkig. Titta, man KAN bli idol fast man är tjock!

Jag kräks på sånt. Ville bara säga det.

19 september 2013

Gliadin och prylar

Igår var jag med dottern till vårdcentralen för att hon skulle ta blodprov. Läkarbesöket förra veckan gick bra, vi fick OK att ge henne Novalucol mot halsbrännan om det behövs och så ska det kollas om hon är överkänslig mot gluten.
Hon mår mycket bättre efter en vecka med Proviva och superregelbundna måltider, och det var en otrolig lättnad när hon igår sa att halsbrännan är borta och att hon nu kan springa igen, något som inte funkade när hon hade halsbränna och mådde illa.
Nu håller vi bara tummarna för att blodprovet inte visar på glutenintolerans och att alla andra värden också är bra.

18 september 2013

Döden, döden

Jag vaknade till nyheten att Kristian Gidlund dött. Det är märkligt att man kan bli så sorgsen av en sån sak, en person man aldrig träffat, aldrig varit i närheten av att träffa men som ändå berört en så mycket. Det är väl knappast någon som undgått att höra talas om honom, men har man det så hittar man hans blogg här: I kroppen min.


17 september 2013

Jag bara undrar...

...hur länge det tänker dröja innan min telefon lär sig att jag vill skriva "riskakor", inte "riskfaktor".
Damn you autocorrect!!!

16 september 2013

Anktrut tut tut

När jag vaknade i morse kände jag direkt att det var en Linda Rosing-dag, dvs ett efterförkylningen-munsår som gjorde att överläppen såg ut som på vilken random glamourmodell som helst, och seriöst... varför vill nån blåsa upp läppen sådär? Det går ju fan inte att prata när man har en halv kotlett under näsan. Anktrutar är brutalt överskattade.

Och på lunchen köpte jag nya strumpor. Dagens hatobjekt förutom kotlettläppen är de där plastihopsättargrejerna som alltid finns på kläder och som når sin absoluta botten när de används för att bunta ihop flerpack med strumpor.
Den här gången var plastihopsättargrejerna i princip begravda i strumporna, och när jag till slut fick loss eländet så var det hål i de två översta strumporna.
PERKELE!

Sjukt ointressant dag. Verkligen.

Dagen efter

Matchen gick bra! Personligen gjorde jag ingen direkt strålande insats, men alla käglor räknas och det slutade med oavgjort, 10-10, vilket är ett bra resultat för ett relativt nytt och oerfaret lag.
Idag är kroppen trött och stel och förkylningen blev värre igen. Det var kanske inte supersmart att dra iväg och spela, men det var i alla fall roligt :-)

15 september 2013

Matchdags!

Visste ni att de tidigaste formerna av bowling kan härledas till antikens Egypten och romarriket? Och att de första standardiserade spelreglerna fastställdes i New York i september 1895? Nä, klart ni inte visste det, det är bara Wikipedia som vet sånt! :-P

Idag är det i alla fall dags för säsongens första match. Vi lär inte vinna, men det är bra träning och alla käglor räknas.
Jag är inte riktigt frisk ännu efter veckans förkylning, men räknar med att det kommer funka ifall jag Ipren-dopar mig lite under dagen.
Håll tummarna!!

P.S. Jag vill shoppa nya bowlingskor!! :-)

14 september 2013

Silvertejpade i ett hörn av försiktighet

Hur ofta ger du någon en komplimang? Hur ofta säger du något snällt till någon annan?
Jag är med i en diskussionsgrupp med några hundra medlemmar, en del väldigt aktiva och många helt osynliga. I gruppen postades en "tagga någon och säg något snällt om personen"-tråd. Nätkärlek helt enkelt.

Jag älskar sånt. Jag tror det kan betyda massor för en hel del människor.
Men... alla mynt har två sidor (minst), och som ett brev på posten kom funderingar om de som INTE blir taggade i tråden. Någon uttryckte att en sån tråd får de flesta att känna sig värdelösa eftersom det bara är de mest omtyckta eller mest aktiva som blir taggade.

Det finns flera problem (eller dilemman) i detta. Det kanske största är: vad är alternativet?
Om man inte ska visa uppskattning för personer som man verkligen uppskattar, för att någon annan kanske inte får samma uppskattning, blir det verkligen bättre? Eller leder det snarare till att ingen nånsin får en komplimang eller ett snällt ord, för rättvisans skull?
Och hur mår vi till slut då när vi alla sitter fasttejpade i varsitt hörn och är oändligt försiktiga för att (i all vår välmening) inte indirekt råka såra någon genom att inte uppmärksamma just dem just nu?

Kanske borde man alltid istället måla med den breda penseln och alltid lite vagt säga att alla är jättebra och jättevärdefulla? Då kanske alla känner sig sedda? Nä, jag tror inte det. Jag tror att det snarare blir urvattnat och blaskigt och floskligt och inte betyder något alls.

Jag tror på att ge uppskattning när man känner att man vill ge den. Men jag tror inte heller det skadar att ibland påminna sig om att det inte kostar något att ge en komplimang eller säga något snällt. Jag tror bara inte på millimeterrättvisa. Särskilt inte om jakten på den innebär att vi glömmer bort hjärtat.

Åtta är också en bra tid att somna

Igår offentliggjordes vinnaren i arkitekttävlingen om nytt stadshus.
När tårtfikat var bortdukat från de vackert glitter- och serpentinsmyckade borden (ja, jag har ett väldigt varierat jobb) och folk börjat droppa av innebar det samtidigt att ungefär ett års arbete med tävlingen avslutades, vilket känns nästan obeskrivligt skönt.

Sedan åkte jag hem, dog av tröttma och somnade innan klockan åtta. Verkligen en glammig avslutning på en glittrig dag :-)

13 september 2013

Jag tror hunden har gått i baklås!

Lång historia kort: middag, matrester, glad hund som fick en överbliven hamburgare, knasig hamburgare som kilade fast sig i gommen, ledsen hund som smackade och smackade och smackade och smackade och smackade och smackade och smackade och smackade... för att få loss köttbiten, make som väldigt torrt sa: "Jag tror hunden har gått i baklås", jag som bröt ihop pga skrattanfall som aldrig tog slut, utgrävning av köttbit från gom, glad hund igen, lite mer skrattanfall och så ytterligare några skrattanfall.

End of story. Och det låter ju inte alls så himla kul när man skriver ner det, men ni skulle ha sett mig :-D


12 september 2013

En till mamma, en till pappa...

Jag snubblade över värsta bra uppfinningen, KitchenSafe.
Det är en plastburk med lås och timer där man låser in det man behöver hålla sig borta från och sedan inte kan komma åt det förrän tiden har gått ut.

Jag kan helt klart se användningsområden i vår familj, men det är kanske risk för lite dålig stämning när det ligger mobiltelefoner, tv-spelskontroller OCH kakor i burkarna och alla bara sitter och stirrar på dem *S*

Morgonstund har te i mun

En kopp te i tystnaden innan alla andra har vaknat och dagen sätter igång. En av dagens skönaste stunder!


11 september 2013

Maskmord

I drygt 8 år var jag glad och nöjd, vi hade klarat oss undan både löss och springmask. Det var en redig jinx kan man säga, för sedan small det till och inom loppet av 9 månader har vi råkat ut för löss en gång och springmask två gånger...

Igår var det dags för uppföljningsbehandling efter senaste maskfyndet för ett par veckor sedan. Det gick sådäär förra gången, en av sjuåringarna protesterade i en timme innan medicinen kom ner i magen. Men den här gången var hon tuff, redo, cool. Ända tills medicinen kom fram...
Tre (!) timmar senare fick hon till slut i sig sina tabletter, sedan somnade alla av ren utmattning.
Hela familjen var överens om att det var den sämsta dagen nånsin (efter syskonbråk, medicinbråk och allmänt dåligt humör hos allihopa).

Det kan eventuellt också ha varit så att jag mitt i alltihop tog bilen, körde iväg en vända för att få vara ifred och skrika lite för mig själv för att sedan kunna fortsätta medicinkriget en stund.

Har ni tänkt på att de aldrig pratade om sånt på föräldrakurserna eller MVC...?

Sjörövarägg, någon?

Dagens Media rapporterar att den norska "äggjätten" Prior nu börjar sälja Prinsessägg och Sjörövarägg.
Helt vanliga ägg, men i förpackningar för flickor och pojkar för att barn ska lockas att äta mer ägg.

Jag orkar inte ens börja argumentera för varför detta är korkat.
Jag nöjer mig med att konstatera att det måste vara pinsamt att vara marknadsansvarig eller reklamare och ligga bakom detta. Gör man ett så oengagerat och fantasilöst jobb så borde man på sin höjd få ansvara för att sortera bläckpennorna i kontorsförrådet.


Saker som var bättre förr

Under vår balkongtrappa står en gammal trampbil. Min man lekte med den när han var liten och den har blivit kvar i huset i alla år. Våra barn har inte lekt så himla mycket med den, den har mest stått under trappan och sett retro ut. Nu samsas den med några brännässlor.


Vårt hus svämmar över av leksaker, de flesta är gjorda av plast, som leksaker är nuförtiden. Jag tror inte att särskilt många av dem är användbara om 40 år.

En del av mig tycker att sånt inte spelar någon roll, för jag ser inte poängen i att samla på sig massor av saker som ändå bara blir stående i ett förråd tills någon annan till slut får ta tag i röran för att man själv typ har dött eller nåt.
En annan del tänker att det ändå är rätt fint med gamla leksaker och prylar från förr. Men det skulle nog inte bli riktigt samma sak om man sparar plastleksaker nu och tar fram dem om 40 år. Det finns väl en viss risk att de bara skulle falla sönder.

Trampbilen kommer nog klara sig många år till. Och den trivs bra där under trappan :-)

10 september 2013

Om jag inte har nämnt det...

...så älskar jag hösten :-)
Jag kan stirra i timmar på röda och gula löv, kan bli löjligt fascinerad av hur många färger det kan finnas i en skog och hur krispig och härlig luften kan kännas.
Nu väntar jag bara på en riktigt stjärnklar kväll så att hela familjen kan lägga sig på studsmattan och titta ut i rymden.
Jag måste förresten köpa ett kamerastativ också, så jag kan lära mig att fota stjärnor.




När tappade vården greppet?

Seriöst, jag hatar det där att man måste vara så sjukt påläst och liksom klädd i krigsmundering när man av någon anledning behöver besöka läkare. Jag hatar att känna att min utgångspunkt är att jag INTE kommer bli tagen på allvar utan mest bara känna mig dumförklarad när jag går därifrån. Och jag undrar när det svängde över till att bli så? För jag har ju förstått att jag inte är ensam om att känna så...

Jag har varit med om att ha musarm och få höra "du borde gå ner i vikt". Jag har sökt för värk i armar och ben och fått höra "jag har inte tid med benen nu, vi tittar armarna den här gången" (i avdelningen "va, hänger kroppen IHOP? Nää?") och även, sagt med huvudet lite på sned och med "lilla vännen"-tonfall: "ja...har man ont i själen så kan det ju göra ont i kroppen också".
WTF? Är det så jävla svårt att säga: "Jag vet faktiskt inte varför du har ont, men jag ska göra mitt bästa för att hjälpa dig få reda på det"?

Jag har också lärt mig att man hos vissa läkare inte ens ska fundera på att komma med egna idéer om vad som kan vara fel (trots att det senare mycket väl kan visa sig att man hade rätt) utan att det är bättre att bara vara tyst och verka korkad för att göda deras egon och deras känsla av att vara såjävlabra. Då har man en chans att få hjälp. I bästa fall.

Men jag kan ändå hantera det när det gäller mig själv. Det är trots allt förhållandevis sällan jag har något behov av att gå till läkaren. Just nu är jag däremot lite stressad, för om några dagar ska jag till läkaren med nioåringen som verkar ha magkatarr eller något liknande. Jag vill inte att HON ska behöva känna sig dumförklarad när hon förklarar hur hon mår. Och jag kan inte svara på vad jag gör om det verkar barka åt det hållet.
Däremot vet jag att jag kommer gå in till doktorn i fråga och redan från början vara skeptisk, avvaktande och överbeskyddande pga tidigare erfarenheter av personen. Och jag hatar det. Det är så oerhört inte okej att det ska vara så.

9 september 2013

Ja det är måååååndag morgon...

Eller snarare måndag lunch, men så här såg det ut i morse när jag kom till jobbet. Trolsk höstdimma :-)
Idag är det inga möten inbokade i kalendern, alltså blir det tid till att beta av småsaker och följa upp sånt man påbörjat tidigare.
Skönt, särskilt med tanke på att förkylningen barnen hade förra veckan nu har drabbat mig. Knivar i halsen och snömos i huvudet, så dagens godis är Strepsils.




När internet tar slut

Ibland känns det som att internet tar slut, ni vet när man har fastnat i vinkelvolten och bara snurrar runt mellan Aftonbladet, Expressen och Facebook.
När det händer och jag försöker hitta nya spår så hamnar jag av någon anledning ALLTID på den här videon:



Den är en av de bästa humörhöjarna som finns, och tål att ses nästan hur många gånger som helst :-)

8 september 2013

Och ekorrhjulet börjar snurra igen

Söndag kväll. Jag stelnar. Känner att helgen varit för kort, känner mig spänd inför måndagen. Vardagen. Ekorrhjulet. Att ha koll. Att BEHÖVA ha koll hela tiden. Sånt sliter på mig.
Trött.

Ska barn blogga?

I fredags skapade jag en blogg åt min nioåring. Hon har börjat läsa några bloggar som hon hittat via Moviestarplanet (MSP) och har ett tag velat ha en egen, så till slut gjorde vi slag i saken.
Hon bloggar inte under sitt vanliga namn och hon är helt med på att inte lägga ut bilder på sig själv. Hon vill blogga om MSP och om saker hon gör, och jag tänker att det är jättebra läs- och skrivträning för henne. Dessutom bra träning i hur man bör bete sig på nätet.

Hur tänker ni andra? Hur gamla tycker ni att barn bör vara innan de börjar blogga? Vilka regler bör man ha?


7 september 2013

Så jäääla fint

Okej, Smurfarna 2 vinner troligen ingen Oscar, men barnen tyckte den var jättebra och jag fick en anledning att käka Ahlgrens Bilar, så det var helt okej :-)

Sedan blev det kväll.Jag och kidsen drog ut på upptäcksfärd/fotosafari, det var alldeles klart och krispigt i luften och höstigt på det allra bästa sättet. Hade jag fått bestämma över årstiderna så hade jag hur lätt som helst hoppat över lite vinter och gjort hösten några månader längre.


Veckans happening!

Härliga lördag!
Idag blir det bio, hela familjen ska se Smurfarna 2. Barnen har tjatat om det i flera månader, ända sedan trailern började visas i alla olika barnkanaler.
"Hur länge är det kvar till september?", "Hur länge är det kvar till lördag??", "När måste vi lägga oss i kväll, hur många timmar är det kvar till bion???"

Jag gillar att gå på bio. Barnfilmer är väl kanske inte favoriten, men det är ändå bio. Mörkt, stort, bra ljud, att slukas av en bra historia.
Och vem vet vad Gargamel har hittat på den här gången, det KAN ju bli värsta överraskningen :-P

Ta bollen så dör du!

Hör ni att han vrålar "Min boll! MIN!" ?


:-)

6 september 2013

Middag med Oprah

Du ska ordna en middag för fyra kända personer och får välja helt fritt bland nu levande eller sedan länge döda människor.

Jag har Olof Palme, Oprah Winfrey och Jesus på min lista men har lite svårt att hitta den fjärde personen...

Vilka väljer du?