19 oktober 2014

När man tänker efter...

...så hade det kunnat vara värre. Och det är ju bra. Men det har tamejfan varit en rätt tung höst hittills, tur att det gömmer sig guldkanter och ljusglimtar lite här och där.

Som till exempel att jag och syrran drog iväg till Stockholm för tre veckor sedan. Hon skulle göra sin första tatuering och jag skulle renovera min sjutton år gamla enhörning på armen.
Det enda jag visste var att jag ville ha kvar enhörningen och att den skulle byggas ut med tre stjärnor, en för varje barn och i de färger som barnen valt. I övrigt gjorde jag som när jag ska klippa håret; jag sa "gör nåt snyggt!"


Visst blev det fint? I typ tio års tid har jag sagt att om jag nånsin ska fixa till enhörningen så ska det göras på East Street, och så blev det. När maken såg den sa han "Oj, den blev vuxen!" :-)

Imorrn är det i alla fall vardag igen, dags att fortsätta kämpa för att få dottern till skolan. Hon har redan börjat förhandlingsförsöken. "Måste jag gå på morgonen? Jag mår så illa på morgonen. Och så har jag ju varit sjuk hela helgen, host host"

Just nu vet jag inte hur jag ska orka, men jag vet samtidigt också att imorrn gör jag det bara. Trampar på. För vad är alternativet?

3 kommentarer:

  1. Det var ju supersött att barnen fick varsin stjärna, vilken bra idé!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur? Och de tyckte det var jättekul, lite speciellt :)

      Radera