I det stora hela har det gått väldigt bra, men oj vilken energi det har tagit att vara på standby konstant, att rycka ut akut ibland, att ha en väldigt nöjd unge ibland och en totalt kraschad unge andra gånger.
Min magkatarr lever sitt eget liv, så även min puls. Just nu triggas jag av minsta lilla tjafs bland barnen, även om det handlar om småsaker, så att pulsen rusar i höjden på en sekund. Jag behöver jullov...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar