Självgodheten vet inga gränser

Anna Wahlgren och Marcus Birro har visst nån slags beef. Eller rättare sagt, Anna Wahlgren har...

Hon skickade ett ex av Barnaboken till Marcus Birro när hans son föddes. Han tackade aldrig för boken och nu är hon sur. Och det räcker inte med lite puttrande "ingen säger tack trots allt jag göööööör för dem hela tiden" sådär som de flesta nog ibland kan känna.
Nej, Anna Wahlgren slår till med den kränkta storsläggan i ett mejl till Birro, där det enligt Aftonbladet står så här:

”Hade ni läst den alls och tagit till er något av vad som står i den, hade Milo aldrig åkt på kolik och lilla Mimmi med honom sluppit sömnbrist. Ert förhållande hade aldrig varit nära att brista utan ni hade kunnat njuta fullt ut, hela tiden, av livet med de små barnen”

Wow. Självgodheten vet verkligen inga gränser. Eller som Marcus Birro uttrycker det: "Hon verkar tro att hon skrivit Bibeln, en sorts övernaturlig sanningsguide för alla, för alla tider, alltid. Så är det kanske inte"
Anna Wahlgren är under stor press för närvarande, om det råder inga tvivel. Men herregud!? 
Ingen kolik, ingen sömnbrist, inga kriser i förhållandet, bara man följer "bibeln". Det är inte bara självgott utan också totalt verklighetsfrånvänt. Marcus Birro konstaterar också att beteendet är så självcentrerat att både han och Ranelid hamnar i skuggan, vilket är en fantastiskt rolig kommentar :-)

Men jag kan inte säga att jag är förvånad. Jag har läst många trådar i Anna Wahlgrens eget diskussionsforum, där hennes ton mot föräldrar som sökt hjälp tidvis varit både snorkig, föraktfull och ibland rent otrevlig när föräldrarna inte fullt ut omfamnat hennes metoder utan ställt motfrågor och resonerat kring problemen.

Det är heller inte bara en gång det hänt att såna trådar plötsligt försvunnit när beteendet börjat diskuteras i andra forum, så det är väl bara att konstatera en gång för alla att det är så Anna Wahlgren funkar; antingen är man med henne eller mot henne. Gråskalor och nyanser göra sig icke besvär.


dag 10 - #blogg100