Jag vaknade och funderade på yta. Över en kopp kaffe pratade jag och en vän om yta, murar och fasader häromdagen. Vi konstaterade att det uppenbarligen är så att många använder sin tid och energi till att bygga fasader och putsa ytan istället för att leva, och samtidigt som det väl är förståeligt så känns det sorgligt.

Om jag fick välja en superkraft skulle jag nog välja osynlighet, att kunna vara som en fluga på väggen på olika platser, i olika situationer. För jag skulle vilja se hur människor kommunicerar med varandra och är mot varandra när ingen annan ser.
Eller så skulle jag vilja kunna läsa tankar, och se hur människor kommunicerar med sig själva när ingen annan ser. Det vore kanske egentligen ännu mer intressant...
dag 9 - #blogg100

Nej jag skulle inte vilja kunna läsa tankar. Tänk vad mycket jobbigt man får höra då. Mycket som man tänker är ju just dessa saker som man inte vill dela med någon annan.
SvaraRaderaJag vill inte veta om någon tycker att jag är si eller så..