26 november 2011

När stjärnorna föll ner...

Jag tror jag var runt sju år när jag insåg att rymden skrämmer skiten ur mig.
Jag minns att jag tyckte det var galet fascinerande att vara ute och titta upp mot stjärnorna, men när jag gjorde det fick jag svindel och fick dessutom alltid för mig att något läskigt skulle komma och ta mig medan jag stod där och tittade uppåt. Detta gjorde att jag bara kunde titta på stjärnorna om jag stod med ryggen mot en vägg, bara då kände jag mig säker. Men jag fick fortfarande svindel för att rymden kändes så stor :-)

Någon gång under den tiden drömde jag att jag var ute och lekte. Det var mörkt och väldigt stjärnklart, och plötsligt såg jag att stjärnorna bildade bokstäver, ett meddelande. Det stod "Jeanette behöver hjälp!" (Jeanette var min kompis).
Jag visste inte vad som hade hänt, men förstod att det var allvar och blev riktigt rädd.
Plötsligt upptäckte jag att månen var försvunnen, och på något logiskt vis förstod jag vart den tagit vägen. Den hade ramlat ner och låg nu som en stor månformad snöklimp på marken vid mina fötter. Flera stjärnor hade också ramlat ner, och allt blev bara mer och mer allvarligt.
Jag minns inte hur det gick, om Jeanette blev "räddad" och om månen tog sig upp på himlen igen, men den där drömmen gjorde inte direkt min rymdrädsla mindre. Och än i denna dag kan jag ibland tycka att det är rätt obehagligt att stå ute och titta upp mot stjärnorna.

Jag vet inte varför, men jag tror det kan ha att göra med att jag blir så fascinerad av stjärnor, planeter och satelliter att jag stänger av det mesta runtomkring, tappar kontrollen på vad som händer runtomkring och därmed blir mer sårbar. Jag har varit en kontrollmänniska sedan jag var liten, så det verkar som en ganska logisk förklaring.
Samtidigt kan jag ibland också uppskatta att totalt tappa kontrollen och bara låta mig ryckas med, vad det än handlar om. Men det är alltid lite läskigt. Som rymden.

Nu ska jag bara samla mod till att titta på månen genom syrrans teleskop, och låta mig ryckas med ut i rymden igen. Håll tummarna för att inget monster tar mig under tiden :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar