22 november 2011

Gränsen

Aftonbladet publicerar idag resultatet av en undersökning som dejtingsajten Zoosk har gjort. Frågan var: Var går gränsen för otrohet?, och svaret blev "vid en kyss". 65% av singlarna var ense om att en kyss är lika med otrohet.
Åsa Erlandson följde upp artikeln med en krönika där hon skriver
"Otrohet är att sätta sitt förhållande på spel och det som känns förbjudet är oftast förbjudet. Egentligen är det rätt enkelt: Den dag man behöver fråga sig var gränsen går, har man nog redan passerat den"
Visst, jag kan gå med på den första delen. Känns det förbjudet så finns det kanske anledning att fundera på om man är ute på hal is, men resten... hallå?
"Den dag man behöver fråga sig var gränsen går, har man nog redan passerat den".
Kom igen! Vilken jävla klyscha...
Är inte en del av problemet med otrohet just att folk oftast INTE frågar sig var gränsen går, utan liksom "råkar" hamna i situationer som de kanske inte borde hamnat i, och saker "bara händer" utan att de kanske egentligen tänkte det eller ville, eller skulle?

Om folk faktiskt på allvar i sina förhållanden och för sig själva, vågade fråga sig, fundera på och prata om var gränsen går, tror jag många inte skulle hamna i de där situationerna.
Och med "prata om var gränsen går" menar jag inte att man ska sitta i TV-soffan och förutsätta att man vet hur ett förhållande "ska" vara, utan att man verkligen, på riktigt PRATAR om vad man tycker, hur man känner, vad man vill och vad man behöver.

Det går inte ens att räkna antalet gånger jag sett vänner, bekanta och mig själv i lägen där man förutsatt en massa saker i förhållanden, utifrån en relationsnorm som man sett som "sanning", utan att gräva på djupet i vad man egentligen tycker och vill.
Jag kan inte heller räkna antalet gånger jag sett sånt gå åt helvete, just för att de flesta av oss aldrig till 100% kommer att passa in i en universell relationsnorm, och det funkar sällan bra att försöka pressa in sig i en form av något slag.

Jag skulle vilja påstå detta istället: Den dag man vågar fråga sig var gränsen går, har man också accepterat att man aldrig till 100% kommer att passa in i "mallen", och då har man kommit en bra bit i sin personliga utveckling!


4 kommentarer:

  1. Jag är inte helt 100 på att jag förstår vad du menar, men jag tror inte man bara råkar vara otrogen. Visst är man väl medveten om det och alla runt hajar väl också? Kunde någon missa att jag var otrogen när jag var otrogen? Nej det kunde väl ingen. Det var ju heller inte så att vi inte diskuterat gränser utan jag var det var ju för att jag ville. Råka låter mer som en lam ursäkt.

    SvaraRadera
  2. Nej, jag tror inte heller att folk "råkar" vara otrogna. Däremot är det en rätt vanlig (och ja, väldigt lam) ursäkt. Den som är otrogen gör naturligtvis ett val.

    De flesta vet nog instinktivt UNGEFÄR var gränsen går, men enligt min erfarenhet är det förvånansvärt få som verkligen pratar om detta mer djupt än "det är fan inte okej att vara otrogen, då är det slut direkt".

    SvaraRadera
  3. Mmmm... Håller med dig fullständigt... De flesta säger "är han/hon otrogen så är de över"... Ingen vet ju fören de är i den situationen hur de kommer reagera... Otrohet är ett val man gör, precis som allt annat. Kärleksrelationer handlar väldigt mkt om att respektera, litar på och värna om de människor man vill ha i sitt liv.Älskar man någon vill jag inte såra,lura och göra dem illa. Och man förväntar sig det samma från sin partner.
    Min tro är att otrohet ofta är ett symtom på att något inte stämmer i en relation. Ett uttryck för något, en flykt eller den enkla fega vägen att lämna en dålig relation.
    Vissa människor klarar av att ta sig igenom krisen andra gör det inte!
    Att sitta i den sitsen att ens partner är otrogen mot en är en fruktansvärd kris Man ifrågasätter den man är, den person man lever med och man ifrågasätter hela de liv man trodde att man haft.
    Förtroendet/tilliten och tryggheten försvinner. Sveket är ju totalt!
    Jag beundrar de människor som klarar att ta sig förbi detta i en relation... Som klarar av att bygga upp den kraschade relationen. Men jag beundrar även dem som klarar av att hitta ett nytt meningsfullare liv efter att de lämnat eller blivit lämnad av en otrogen partner.

    Magda

    SvaraRadera