27 juni 2014

Tolerans och acceptans, Kiruna visar vägen!

I går morse var Kiruna IF med i TV4 Nyhetsmorgon. Man ville berätta att föreningen ska HBTQ-certifieras och att A-laget kommer att spela i regnbågsfärgade matchtröjor kommande säsong.


Det var otroligt roligt att se, ett bra statement av föreningen. Jag känner mig stolt och glad, för Kiruna är trots allt en gruvstad, mansdominerad. Det är mycket skoter, bilar, gruvarbete. Macho. Och det är nog inte alltid alldeles enkelt att vara HBTQ-person här.

Men jag tror inte att någon kunde ana vilka svallvågor detta skulle skapa. På bara några timmar var Kiruna IF överallt! Tidningar (NSD, Aftonbladet, DN, Norrbottens-Kuriren, Expressen, mer Aftonbladet, lite i Spanien också), radio, debattsidor, Halebop klippte om en reklamfilm och satte in regnbågströjan (här berättar Resumé om det, och även Dagens Media), folk twittrade och facebookade och hela nätet var plötsligt regnbågsfärgat och allt handlade om Kiruna för en stund.



Det är stort. Mycket större än jag till en början insåg. Det som vid första anblick kändes som "coolt, bra gjort, bra PR" skapar ringar på vattnet, skapar debatt och manar till eftertanke.

Kommentarerna till några av artiklarna ovan är såklart som förväntat, i stil med "varför ska de där HBTQ-människorna synas överallt hela tiden, jag går ju inte runt och prackar på folk att jag är hetero?!", och klassikern "det låter snart som att det är nåt fel på en för att man är heterosexuell och man".
Kränkta vita män i ett nötskal, eller? Och kvinnor för den delen. Man undrar ju vem det är som prackar på vem vad egentligen.

För ett tag sedan frågade jag en bekant om det där med fikabordssnack på jobbet och hon påpekade så klokt att de straighta pratar om sin läggning hela tiden men utan att ens märka det. Man berättar om familjen eller partnern eller saker man ska gjort i helgen, och ingen höjer ens på ett ögonbryn. Men när den lesbiska kollegan nämner sin partner så kan det fortfarande mötas av reaktioner som "måste du jämt dra upp att du är homo?"
Det är ju inte direkt raketfysik att människor tänder på varandra eller blir kära, ändå är det så himla komplicerat för många. Det är trist att det fortfarande, 2014, är så.

Jag hoppas i alla fall att Kiruna IF-effekten sprider sig. Nu ska alla i klubben gå HBTQ-utbildning och spelarna ska föreläsa och synas ute i skolorna i samarbete med kommunen, samt medverka i olika arrangemang för att öka förståelse och acceptans för människors olikheter.

Det är ingen enkel resa de har gett sig ut på och det kommer säkert att finnas motstånd både internt i klubben och utifrån samhället. Men jag är stolt och glad. Kiruna i framkant i en sån här fråga, det är stort :-)

3 kommentarer:

  1. När jag var ung och lovande och spelade fotboll så var det ibland mot Kiruna BOIS damlag, läs och lyssna på om inte namnet "Kiruna BOIS damlag" i sig är den ultimata mångfalds- och jämlikhetsbenämningen, haha! Pojkar och damer i samma lagnamn!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just just... föreningen hette Kiruna FF BOIS. Nu heter den bara Kiruna FF, och damlaget har just avancerat till division 1. :-)

      Radera