4 april 2014

Lumumba-oskulden tagen

Veckan ramlade förbi i ett töcken av hosta, halsont, kalas, jobb och muggar. Idag kalasade vi för mamma, hon fick en kaffekopp med fat i present :-)

Jag och tioåringen hade ett intressant samtal om kreativitet i morse. Hon visade en teckning hon gjort och vi pratade om att hon tycker det är kul att rita.
Hon hade reagerat på att flera i klassen så ofta säger saker som "jag ritar så fuuuuuult" och att de aldrig är nöjda eller tycker att de gör något bra. Hon konstaterade att hon kanske inte alltid är nöjd själv heller när hon ritar eller målar, men att hon inte tycker att hon ritar fult, bara olika.

Jag talade om för henne att hon är klok som har insett det redan som tioåring, att det finns många vuxna som aldrig förstår att de (och det de gör) duger och lägger ner massor av energi på att försöka vara som andra istället för att vara sig själva, att jag är en sån själv, att det tog nästan 40 år för mig att fatta det och att jag ju t.ex. fortfarande inte tycker att jag kan rita.

Hon tittade misstroget på mig, på kaffekoppen, och så kom det rakt från hjärtat: "Men alltså mamma... nu får du ju ta och skärpa dig!" och jag kunde ju bara skratta och hålla med. Men det är verkligen svårt att omvärdera gamla "sanningar" som man har levt med länge.

Hur kommer då Lumumba in i bilden? Jo, jag premiärdrack en sån igår kväll, i hopp om att bota halsontet. Chefen envisades med att whisky och varm choklad är bästa medicinen, men det enda som fanns i barskåpet var konjak, så det blev Lumumba.
Det var otippat gott, men med tveksamt resultat rent medicinskt ;-)


1 kommentar:

  1. Man blir så varm i hjärtat när ens ungar säger sånt där. Att de tror på sig själva och gillar sig själva, har självförtroende. Roligt!

    SvaraRadera