29 december 2011

Så var det dags igen...

...att summera ytterligare ett år, ett år som har gått galet fort och bitvis också VARIT helt galet.

2011 var året då jag för första gången i livet åkte slalom efter att ha övervunnit liftskräck. Men det var också året då läkarna från förr fick lite rätt i det de sa när jag var 17, att jag ska undvika slalom för mitt knä kommer inte klara av det.
Som tur är blev det även året då jag tänkte "nej för helvete, jag ger inte upp!", och tog hjälp av sjukgymnast för att styra upp knäet så att jag förhoppningsvis ska kunna åka slalom igen snart.

Det var året som handlade mycket om vad jag ska bli när jag blir stor, året då relationscirkusen i min omgivning började lugna ner sig och saker började falla på plats för en del nära vänner, året då den enda hela spelning jag såg på Kirunafestivalen var den med Eric Saade (i regn, med kalla och blöta fötter) och året då vi målade huset och jag trampade i brännässlor utan att fatta det. Året med den varma sommaren, regniga hösten och vintern som aldrig kom.

Det var också året då jag började fotografera igen, året då jag lärde mig massor om mig själv men också insåg att ju klokare jag blir, desto mer förstår jag hur mycket mer jag behöver lära mig. Året då jag köpte finaste klockan till mig själv (nästan helt utan att älta beslutet, hurra!), då en av femåringarna började fundera massor på döden, året då jag krympte med 33 smörpaket och året då bloggen i december förvandlades till en bloggventskalender medan jag drogs med en evighetsförkylning.

I det stora hela har det varit ett bra år, men det har som sagt gått väldigt fort. Har jag blivit klokare? Ja, det har jag absolut. Jag har i alla fall blivit äldre :-)
Och i vanlig ordning undviker jag nyårslöften. Jag kan möjligen återvinna det enda jag gav förra året: att jag ska fortsätta vara JAG, med allt vad det innebär. Det gick rätt bra att hålla det löftet under 2011, så varför ändra på ett vinnande koncept? ;-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar