12 november 2014

Run to the hills

Häromnatten drömde jag att jag sprang. Jättemycket.

Jag har ju nån slags hemlig dröm om att kunna springa, jag inbillar mig att det skulle vara rätt härligt att känna vinden mot kinden och liksom flyga fram genom terrängen utan att det trasiga knät skulle sätta stopp.
I verkligheten vet jag ju att mitt ytterst oglamorösa försök till lufsande en gång per år (för att testa, det KAN ju ha vuxit ut nytt typ..skelett i benet eller nåt) inte är i närheten av att vara varken "härligt" eller flygande. Men hur som helst, i fantasin ser det ut så. Och i drömmen häromnatten.

Jag skulle någonstans, och kom på att det ju skulle gå fortare att ta sig dit om jag sprang. Så jag sprang, och det var sådär härligt vindigt och flygande och det gjorde inte ont och jag blev lagom trött och det var bara underbart. Och jag kom fram jättefort.

Så jag kom på att jag ville springa mer, och plötsligt var jag förflyttad till en tävling. 20 km i fjällterräng tydligen. Inga problem. Vinden mot kinden och lätta steg, och plötsligt hade jag sprungit en mil och det var dags för paus vid en fjällstuga. Det var lite störigt att behöva ta paus, men det verkade ingå i tävlingen, så jag gjorde det.

Vid den där fjällstugan träffade jag två av mina kompisar. De var också med i tävlingen men var SÅ jävla gnälliga. Det var jobbigt, yada yada, inget funkade, en mil TILL? Aldriiiiiig osv. (till saken hör att en av dem är en friskus IRL, hon kan springa på riktigt, hihi).
Det hela slutade med att de var så gnälliga och störiga att jag inte kunde fullfölja loppet, jag hann inte iväg i tid till nästa start för att de uppehöll mig hela tiden. Det var galet knäckande, jag ville verkligen springa en mil till.

Sedan vaknade jag. Det är ett under att jag inte hade träningsvärk. Inte hade jag gått ner i vikt heller eller fått några muskler. Värdelös dröm... :-P

Nån som vill drömtyda lite? ;-)

3 kommentarer:

  1. Spännande dröm. Jag längtar efter att kunna springa, så lättillgänglig motion.

    SvaraRadera
  2. Drömtydning är jag dålig på - men att rekommendera en bok kan jag. Martina Haags "Heja, Heja!" För alla kan springa, o att börja springa typ 5 min kan leda till något väldigt fint. Typ att kunna springa 2 km, eller 5 km eller 10 km. Om inte annat är det en bra bok :-)

    SvaraRadera
  3. Hade jag inte varit utan menisker i högra knät så skulle jag absolut springa!
    Jag har testat såna där "trappa upp väldigt långsamt för att så småningom kunna springa 3-5 km"-program, men har aldrig kommit längre än till 1 km utan att knät har kraschat helt, och då kan jag ha ont i månader efteråt :(

    SvaraRadera