En kompis hävdar envist att det är pga den stundande 40-årsdagen, för hennes pappa har alltid sagt att det går utför från 40. Jag väljer ju att tänka att det har andra orsaker (framförallt att jag faktiskt INTE HAR FYLLT ÅR ÄN), men i alla fall så kraschade min rygg helt efter grundmålningen, så igår var det renoverings- och Paraflexpaus.
Medan jag låg i fosterställning och tyckte synd om mig själv sa jag till maken att nog är det väl jävla märkligt att jag har styrketränat i ett par månader, tränat ryggen ganska mycket och ändå verkar jag vara svagare än nånsin. Han spelade i alla fall inte "det är nog åldern"-kortet utan sa något mer diplomatiskt: "Men tänk om du inte hade tränat, då hade du kanske varit helt död nu".
Idag känns det i alla fall bättre, och med lite Paraflexdoping ska det strax bli rosa väggar.
Och så fick jag en förskottspresent igår, det känns rätt okej inför den här sista veckan, Golgatavandringen, upploppet. För sedan går det ju bara utför, eller hur det nu var.
Jag har i alla fall väldigt väldigt fina vänner :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar