Igår halkade jag bakåt i tiden. Kom plötsligt ihåg PLU-koden på gurka från när jag jobbade i kassan på Coop för 20 år sedan. Och så fick jag en flashback till ett tillfälle för ungefär 5 år sedan då jag gjorde en grej och kände mig fånig efteråt, och det liksom korvade ihop sig i magen nu när jag kom ihåg det.
Det hade väl varit lite förståeligt om det handlat om något som BETYDER något, men i det här fallet var det inte så. Jag vinkade åt en person som inte var den jag tyckte det såg ut som, och så kände jag mig fånig. Inget mer än så.
Det är en sån där grej som inte ens borde finnas lagrad i huvudet längre, precis som PLU-koden på gurka. Ändå finns det nånstans där inne, och skuttar fram när man minst anar det.
Men det är ett tydligt tecken på att jag och tiden är i otakt. Tid flödar osorterat genom huvudet, och under tiden är jag hemma och övervakar sjuåringen som kräktes ett par gånger igår. Vintern är verkligen här. Det känns bradåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar