Feberhelvete

Jag har just återvänt till de levande efter ett dygn med hög feber. Jag låg i sängen hela dagen igår och tog mig i princip bara upp för att gå på toa ibland.
Barnen var jättegulliga, ritade kryapådig-kort åt mig och nioåringen förstod min besvikelse över att missa helgens bowlingmatch. "Jag vet hur det känns när man har sett fram emot nånting jättemycket och så kan man inte göra det. Man blir jättebesviken och så kommer det tårar, men sedan blir det bättre"

Nu har jag i alla fall kunnat äta frukost, och strax blir det sängläge igen.