Det är en sån där period då jag inte hinner ikapp, jag har kanske skrivit det tidigare, minns inte. Jag jagar tid hela tiden trots att det egentligen inte borde vara nödvändigt om man ser på det objektivt utifrån eftersom livet inte är särskilt stressigt. Det är bara klockan i mitt huvud som har fått sig en smäll och går i otakt, så känslan av att inte hinna med hänger kvar även om allt flyter på som det ska.
Det är konstigt att det blir sådär ibland, och jag vänjer mig aldrig riktigt. Kropp och knopp ställer in sig på att allt är bråttom även om det inte är sant, och så tar det ett tag att kalibrera om sig till normalläge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar