1 maj 2012

Saker som gör mig förbannad...

Blondinbella drar igång kampanjen "Size ME" för att lägga fokus på acceptans och för att vi ska reflektera över hur mycket energi, tid och tankekraft vi lägger på våra kroppar. "Livet är för kort för att vi ska må dåligt över hur vi ser ut". Och så kröner man det hela med en omslagsbild på en naken Isabella.

Finfint. Bra initiativ. I teorin. Det som i verkligheten HÄNDER är följande:


- Folk startar trådar i diverse diskussionsforum för att prata om hur FET Blondinbella är, hur gravid hon ser ut att vara och hur äckligt det är i sängen med tjejer som ser ut som strandade valar. Dessutom jämför man bilder på Blondinbella nu med bilder från 2007, när hon var smal och därmed knullbar på riktigt.

- Folk startar mottrådar i diverse diskussionsforum för att tala om att Blondinbella INTE är fet, och att det är hemskt att andra säger att hon är det för vad ger det för signaler till alla som är normalviktiga (som hon är) men som ändå inte är nöjda med sig själva. Dessutom lägger man in bilder på plussize-modeller för att visa hur vackert det är med former.

- Någonstans sitter en underviktig tjej och tänker: Jaha, nu blev jag ÄNNU mer fel, eftersom man på omslaget till en framgångsrik tidning hyllar en tjej med former, och hur jag än gör så går jag inte upp i vikt.

- Någon annanstans sitter en annan tjej, med 30 kg övervikt och tänker: Hur fet är inte JAG då, om Blondinbella är "en strandad val"?

Och vips så har vi lagt ÄNNU mer tid, energi och tankekraft på våra kroppar, hur vi ser ut och hur fel det är. Hur vi än ser ut.
Som sagt, bra initiativ. I teorin. I verkligheten är vi tyvärr fortfarande långt ifrån acceptans.

3 kommentarer:

  1. Det är underligt de där med kroppsuppfattning!! jag har alltid upplevt mig själv som en stor person... Även när jag var 17 år o smal som ett snöre...
    Jag har testat alla möjliga metoder för att gå ner i vikt. Men de fungerar aldrig på mig...Jag går ner lite grann o jag går upp i snabb följd...
    Har insett nu som "nästan fullvuxen" att jag måste acceptera mig själv, lite mullig på ett ställe o lite mindre mullig på andra ställen.
    De viktiga är att man mår bra. Man ska äta sunt o unna sig i bland. Man ska vara lycklig o nöjd.

    Jag har vänner som har 3 döttrar... Mellandottern har anorexi o den yngsta lider av övervikt. Jag vet att denna familj jobbar hårt för att deras barn ska antingen äta överhuvudtaget eller äta sunt o röra på sig.
    Att se denna kamp hos dem är hemsk. När man tänker på hur svårt de ska vara att försöka få ens barn att se på sig själv utan att jämföra sig med alla bilder som beskriver den perfekta kroppen.

    // Magda

    SvaraRadera
  2. Fast alltsammans befäster ju trots allt bara regeln; hur fan jag än gör blir det fel ;)

    SvaraRadera
  3. Då känns det här lite mer "att göra skillnad".
    http://www.expressen.se/noje/extra/stjarnan-gor-revolt-mot-hollywoodidealet/
    /Heidi

    SvaraRadera