Pinglorna på AW

Joråsåatt jag och kollegan gick på after work igår. Som sig bör när man är i vår ålder så var vi på puben strax innan 16.00, för man vet ju att kvällen kommer fortare än man tror och stödstrumporna orkar bara hålla ihop benen ett visst antal timmar osv osv...

Det var en intressant upplevelse i omvärldsanalys. Vid bordet bredvid oss satt två män, 50+. Den ena (skäggmuppen) tittade ut genom fönstret, såg en mörkhyad kille prata i telefon på andra sidan gatan och drog igång en rant om hur telefonen säkert är stulen, för det fattar man ju och vad har han nånsin gjort för samhället i Sverige? Varifrån får han sina pengar? Han jobbar inte, DET VET MAN JU I ALLA FALL!!

Den andra (nyansmannen) försökte nyansera diskussionen lite: "Men det vet ju inte du. Han kan ju vara läkare eller vad som helst. Och varför skulle telefonen vara stulen?"

"Jomen det vet man ju hur det är, och titta bara! Man ser ju! Och skulle HAN vara läkare och jag behöver vård, då skulle jag gå därifrån!".

Nyansmannen konstaterade efter en stund: "Du är ju värre än en rasist", varpå skäggmuppen svarade: "Jag ÄR rasist, låt mig få vara det ifred!".

Diskussionen fortsatte och gled in på sjuk- och äldrevård. Jag vet inte om ni också har missat det, men tydligen så är det bara "blattar" som tar hand om våra äldre nuförtiden. Enligt skäggmuppen i alla fall.
Nyansmannen höll inte med, han förklarade att det faktiskt är mest asiater i vården, och att de gör ett jättebra jobb.

Under tiden dunkade pinglorna huvudet i bordet, köpte en till öl och diskuterade andra saker istället. Som vem som är tillsammans med vem och hur och varför. Ni vet, viktiga saker.

Vid det laget började skäggmuppen bli lite irriterad och deklarerade högt och ljudligt att om HANS mamma skulle få besök av "nån sån" från hemtjänsten, så skulle han minsann kasta ut den personen. "Och jag tror alla i Kiruna tycker som jag!" (sådeså).

Nyansmannen (som minsann hade noterat att pinglorna vid bordet bredvid följde diskussionen på avstånd) försökte släta över och dämpa stämningen lite. Det gick sådäär. Jag tror han anade att raggningsläget var rätt låst för deras del ;-)

Några timmar in i diskussionen hade skäggmuppen ändrat sig, då var han tydligen inte rasist längre, men...

Istället gick han och köpte dryck till sig och nyansmannen. Nyansmannen ville ha White Russian. Ni har kanske missat det också, men White Russian är "fjolldricka" eftersom den dricks med sugrör. Riktiga män dricker inte med sugrör, riktiga män dricker ööööl (med fyra ö, en rap och en fjärt).

När så småningom folk i ett annat bord i närheten började hälla i sig irländska bilbomber samtidigt som ett gäng finländare stod och pärklade och en av dem viftade med en pizzakartong (?!), då kände pinglorna att det var dags att tänka på refrängen. Det finns ju trots allt en morgondag och skönhetssömn är skönhetssömn.

Och så är det ju aldrig fel att hinna hem från krogen innan Ica stänger, ifall man skulle komma på att man behöver köpa något, som t.ex. läggningsvätska och papiljotter...

Men men, pinglorna laddar om för personalfesten i oktober istället. Börjar man ta powernaps redan nu så orkar man säkert vara vaken ända till midnatt då! :-P

Nå jo.

Jag känner mig lurad!!!

Strålande sol och klarblå himmel, det var liksom bara att snöra på sig skorna och gå ut en sväng i förmiddags.
 Det blev dock bara en kort runda idag, för jag vet av erfarenhet att jag är BÄST på att ta i för mycket i korta perioder och så håller inte knät (eller hälen) och så blir jag stillasittande igen. Och det får inte hända den här gången.

I alla fall... jag och Nisse gick 2½ km och med stor spänning kollade jag sedan RunKeeper för att se vad målstapeln visade. 18 km. Gah. Jag hade ju hoppats på att ha avrundningsgudarna med mig och hamna på 19. Nåväl, en till kortis så är jag färdig.

Sedan drog jag och en av åttaåringarna iväg för att shoppa lite. Jag hade lovat att baka med henne, och som den supermorsa jag är så köpte jag färdig kakdeg. Sjukt bra uppfinning! Mamman är glad för hon slipper slafsa i köket och göra saker hon inte är bäst på och diska en massa prylar. Barnet glad för att kakorna blir gjorda nångång, och syskonen glada för de får överraskningsfika :-)

Sedan testade jag en ny mascara. Vad tycker ni? Jag är lite osäker...

Mvh/avdelningen för dålig humor. Mitt hår är ju faktiskt inte alls sådär suddigt i verkligheten.
:-P

Keep on walking

För några veckor sedan satte jag upp ett mål i RunKeeper, att gå 20 km innan 31 augusti. Eftersom jag är världens bästa påbörjare men inte lika bra på att slutföra, så promenerade jag 11 km den första veckan, sedan ingenting på två veckor. För sån är jag.

I alla fall, idag har det varit helt ljuvligt höstväder så det var bara att snöra på sig skorna och ta med hunden ut. Det blev 5 km och nu är det bara 4 kvar för att nå målet.
En kvalificerad gissning är att de 4 i bästa fall avverkas på kvällen den 31 augusti. Men 79% är ju i alla fall bättre än 0% tänker jag...

Väl hemma igen väntade sanering av "men nej mamma, inte nu, vi duschar seeeeeen"-människorna. Det kommer liksom en gräns... och när jag ändå var igång så passade jag på att färga håret.

Jag har alltid levt i tron att jag har brunt hår. Brunt, inga konstigheter. Möjligen mellanbrunt om man ska vara petig. Därför blir jag alltid lika förvånad när jag vill fräscha upp hårfärgen lite och väljer en brun färg, för det blir jättemörkt. Fint, men mörkt.

Först använde jag brun, det blev mörkt.
Nästa gång brun blandat med guldbrun (något ljusare), det blev nästan exakt lika mörkt.
Efter det bara guldbrun (pyttelite ljusare men fortfarande mörkt) och nu idag testade jag guldbrun blandat med ljus guldbrun. Och det blir FORTFARANDE mörkare än jag tror att det ska bli.
(och så var det ju det där med definitionen av galenskap... jag vet, men jag blir verkligen förvånad varje gång).

Guldbrun/ljus guldbrun

Hur som helst, plötsligt satt jag vid datorn och googlade "vad har jag för hårfärg?" vilket inte kändes så lite fånigt, men Google brukar ju kunna hjälpa till med det mesta.
Jag sa ju tidigare att jag alltid trott att jag har brunt hår. Det visar sig att jag har haft helt fel. Jag är tydligen mörkblond. Öhm...

Mörkblond??

Inga likheter i övrigt, men min naturliga hårfärg är ungefär som hennes. Jag vill lägga in en protest, eller som Schmanso sa: "Mörkblond var INTE Anistonfärg förr i tiden!"

Och nu tänker jag att nästa gång kan jag testa en ännu ljusare färg för att se hur det blir, men mest troligt kommer jag väl hem med "brun" igen, och blir förvånad igen. Tur att det blir snyggt i alla fall :-)

Och så lite ologik mitt i alltihopa

En del kanske minns att 40-årsdagen häromsistens föregicks av en viss... vånda. Främst var det ju det där att förti låter så OHYGGLIGT mycket mer än trettinio. Det var lite samma fenomen när jag fyllde trettisex, minns jag. Det kändes som att jag hellre skulle vara femtitre, ni hör ju hur mycket värre det låter med trettisex?
Fast nu hör inte jag heller det längre, förti-bruset har stört ut allt sånt.

Nåväl, dagens bekymmer är att jag inte riktigt mentalt kan hantera att mina småttingar börjar i tvåan nästa vecka. Stortjejen börjar fyran, inga konstigheter med det. Men tvåan?

Jag förstår verkligen inte min egen ologik. Men den är i alla fall inkonsekvent, det ni!

Jobb schmobb och vardag

Familjen kom hem, ljudnivån i huset höjdes med ca jättemånga decibel direkt och det är skithärligt (inte kanske exakt hela tiden, men ni vet...).
Jag är på jobbet tidigt idag, vet inte riktigt hur det råkade bli så, men jag kom in på kontoret vid 6.45 med lyxfrukost från Statoil, bara för att fira att det är tisdag. Nä.

På måndag börjar skolan igen. Jag vill verkligen inte tillbaka till "leta barnens kläder och skor exakt hela tiden och oj var allting blött och ingen märkte det igår kväll det blir ju ett problem minsann"-vardagen. Vad är det, tio veckor kvar till höstlovet? Je je, tiden går fort när man har roligt.

För övrigt så väntar jag på jordens undergång. Den måste vara nära förestående, för igår kväll städade tioåringen källaren helt på eget bevåg (och SKITFINT blev det). Sedan kom hon upp och frågade om hon fick tömma diskmaskinen, men då var jag tvungen att stoppa henne och kolla tempen. Man blir ju orolig liksom...

Hoppsan hejsan

Nackdelen med att ha hemmasemester är ju att man kan bli så avslappnad att man glömmer bort att kika in här. Knasigt.

Familjen kommer hem imorrn, det blir härligt. Och intressant att se hur fort öronen vänjer sig vid konstant hög ljudnivå efter så många dagars härlig tystnad. Gissningsvis tar det en timme eller två innan allt känns precis som vanligt.

Men hörni, roligast just nu är ju helt klart att jag blivit tillfrågad om att bli Language Coordinator på TED.com. En del av er kanske har hört det förut, andra inte, men jag är frivillig översättare på TED.com sedan ungefär fem år tillbaka och har medverkat (som översättare och granskare) i att få till svensk text på drygt 90 st TED talks.

Så vad sjutton är en Language Coordinator?
"Language Coordinators are experienced volunteer translators in TED's Open Translation Project who have shown exceptional translation skill and an extraordinary level of commitment to advancing their language community within TED"

Lite stolt är jag allt :-)

Fem bilder säger mer än... fem ord?

Idag skrek kroppen "Köööött!!!" så jag gjorde en lunchshopping på Ica. De hade haft kylskåpshaveri efter åskan igår så de flesta av kylarna var helt tomma, de hade fått slänga bort allt. Fatta vilka mängder mat (och pengar) som hamnade i soptunnorna...
I alla fall så stekte jag entrecote, sparris och champinjoner och så hade jag sugar snaps och bearnaise till det. Det blev till och med en nästan aptitlig bild, det är ju en utmaning att fota mat så att den inte ser ut som en spya.

På eftermiddagen var jag supervuxen och röjde i källaren. Ett par timmar senare hade jag kört iväg 7 (!) sopsäckar, en gammal sängstomme och en massa gamla fönsterbänkar till tippen (i avdelningen "helt ointressanta bilder").

Man kan ju ifrågasätta förnuftet hos en människa som är helt själv och kan göra vad hon vill eftersom familjen är på semester, och så väljer hon att köra skräp till tippen... men det finns ju plus och minus med allt, och plusset i det här fallet var guldkornen som hittades i en kartong i förrådet.

Saxons veckotidning, hur många minns den? Jag var i alla fall med där minst två gånger. En gång med teckningen här ovanför, när jag var 6 år, och en gång när tidningen gjorde ett reportage om min mormor och hela grejen med att hon hade fött 20 barn. Mhmm. 20. Det urklippet har jag inte, men jag minns hur vi (några av hennes barn och barnbarn) fick promenera nedför en backe medan vi blev fotograferade.

Och så hittade jag dessa...

1980 och 1985. Jag var alltså 6 år och 11 år, söt som en sockerbit :-)

Så småningom var det ju dags för middag. Jag valde gourmetalternativet Findus ostschnitzel med potatis och broccoli. Bara för att jag kan. Och för att jag slipper laga mat då, vilket är ungefär lika skönt som jag kan tänka mig att det är att vinna en miljon kronor.

Och nu... rosé! Och TV. Vardagsrummet alldeles för mig själv. Jag kan titta på dåliga filmer hela kvällen! Igår såg jag t.ex. Den oändliga historien och Die Hard 2, och idag är det säkert nån gammal Bondfilm på nån kanal :-)

Skål!

Fotporr!

Åsså råkade jag shoppa en sån där elektrisk fotfil som jag har sett på TV-reklam och blivit jätteförtjust i (inte alls lättköpt, nähädå).

Nisse drog som en avlöning när jag satte igång den och jag undrade om det skulle dröja ända till onsdag (då familjen kommer hem) innan någon hittade mig här i en blodpöl. För den låter som ett tortyrredskap. Men herregud vilken bra pryl det är!

Betyget blir solklart fem fotfilar av fem möjliga :-)

Semester mitt i jobbet

Det blev fler promenader med vovven förra veckan, och han uppför sig nästan exemplariskt i kopplet! Mer än man kan säga om min vänstra häl... första gången den blev inflammerad var typ 2000, och inflammationen vaknar då och då, särskilt förstås om jag motionerar mer än vanligt.
Oh, the irony. Det enda som på lång sikt kan lindra skiten är motion och viktminskning, men motion gör att hälen gör så ont att det inte går att motionera som jag vill. Nåväl, man får ta myrsteg och dra ner på förhoppningarna lite.

Idag vinkade jag av familjen som dragit till huvudstaden några dagar. Jag. Är. Ensam. Hemma. I. Flera. Dagar. Fattar ni?? Det är tyst i huset. Ingen stökar. Jag behöver inte laga mat om jag inte vill. Jag kan leva på kokta ägg i en vecka om jag känner för det. Och jag har köpt rosévin. Det är som semester fast jag jobbar. Livet är härligt ;-)

Nisse chillar också rätt bra. Han ligger på Nanna, åttaåringarnas jättenalle som har gått i sommaride i soffan :-)