Barnen var förväntansfulla och spända innan, men sexåringarna hade missat att det hela skulle utspela sig hemma hos syster yster, de hade nog sett något helt annat framför sig, kan man ana från kommentaren "Men... jag trodde vi skulle på RIKTIGT bröllop" :-)
Och ja, med tanke på det man är van vid, långa vigselgudstjänster i kyrkan och högtravande ord om att "äktenskapet är en Guds gåva, instiftat till samhällets bestånd", så måste jag säga att det här nog ändå var den absolut riktigaste vigsel jag någonsin varit med om!
Vigselförrättaren läste upp den här dikten, så fin och så sann och så mycket mer "riktig" än "Guds gåva":
-------------------------------------------------------------------
Det handlar om att vara ett och två på samma gång
Att vara sig själva men delar av något större
Det handlar om att se kärlek i varandras ögon
Och att höra hemma var som helst tillsammans
Det handlar om att steka pannkakor och kramas
Att vardagen blir skimrande med den man älskar
Det handlar om händer som vill hålla varandra
Och om kroppar som vill somna och vakna tillsammans
Det handlar om ett val som egentligen är självklart
Att inte kunna tänka sig ett liv utan den andre
Det handlar om att behöva varandra
Och att alltid vilja vara tillsammans
-------------------------------------------------------------------
Hanna blev adjungerad ringbärare tillsammans med kusin Emelie som inte ville stå i rampljuset själv och lämna ringen till mamma och pappa. Det var fnittriga och nervösa tjejer som stod bredvid brudparet och höll i asken med ringen, och de skötte sig alldeles strålande.
Lisa & Maja satt i soffan och kramade pappa under vigseln (jag filmade). De hade fått veta innan att när det är bröllop då måste man vara alldeles tyst, annars får man gå hem igen. Efteråt kom Lisa och kramades med mig, och levererade i vanlig ordning en del alldeles underbara slutsatser :-)
- Mamma, vi var alldeles tysta HELA tiden!
- Jag vet! Ni var jätteduktiga, ni skötte er perfekt!
- Tänk att det var första gången jag var på bröllop, och ändå visste jag precis hur man skulle göra?!
- Ja, det är för att du är så klok
- Mmm, jag vet. Det är för att jag äter så mycket fisk!
Grattis Ida & Todde. Tack för att vi fick vara en del av er dag! :-)
dag 55 - #blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar