Man dricker sitt te

Det är söndag. Tre jobbveckor är avklarade, förkylningen är fortfarande inte borta (sex veckor har den hållt i sig nu), och allt är tillbaka i den vanliga lunken. Fast "lunk" är fel ord, "surr" är nog bättre.

Vi pratade om det på kontoret i veckan, att det mest slitsamma med det jobb vi gör är att det hela tiden surrar i huvudet för att det är så himla mycket olika saker att hålla koll på hela tiden, så mycket som måste lösas på så kort tid och så mycket frustration över saker som inte går att påverka. Det är svårt att koppla bort jobbet när man går hem för dagen och det tar energi från annat.
Vi skrattar och svär om vartannat och jag skulle inte vilja byta jobb just nu, men det skulle gärna få surra lite mindre...