18 september 2012

Fjärde barnet

Ända sedan jag blev trebarnsmamma har jag då och då slagits av en märklig känsla i olika situationer; att ett barn saknas, det fjärde barnet.
Det är en oerhört märklig känsla, svår att förklara, men lite sådär som när man känner att man har glömt nåt men det är omöjligt att komma på vad. Fast då med skillnaden att jag vet att det är det fjärde barnet som saknas.
Nu är det rätt länge sedan jag fått den där känslan senast, men i morse kom den. Allt gick smidigt och bra med att få barnen i ordning för skolan. Kanske lite för bra, för när jag kom till busshållplatsen var jag fem minuter tidig och det var då den kom. Känslan av att jag glömt bort något, NÅGON, att ett av barnen måste ligga kvar i sängen och sova medan de andra gått till skolan. Det fjärde barnet.

En del skulle säkert säga att det är en dold längtan efter ytterligare ett barn, att det är meningen att jag ska vara fyrbarnsmamma. Andra skulle kanske säga att det fjärde barnet är barnet som aldrig blev, det som skulle ha varit 12 år nu. Ett barn som säkert hade kunnat ligga kvar i sängen och snooza när sexåringarna och åttaåringen promenerar iväg till skolan och jag till bussen.
Jag vet inte, och det är inte viktigt heller för det finns ju inget att veta. Det är bara en känsla, och den är märklig och fascinerande på samma gång. Och ibland får den mig på allvar att räkna mina barn och mentalt påminna mig om att jag faktiskt bara har tre barn.

Ibland får den mig också att undra om jag är tokig på riktigt. Men jag tänker att eftersom jag får DEN funderingen så är jag nog inte helgalen i alla fall. Inte än ;-)

2 kommentarer:

  1. Jag har samma känsla...och känner igen exakt det du skriver. Drömmer om den lilla/lille, jag har till och med fött barn på nätterna mellan vallningarna ;) I bland känner jag en stor sorg över att aldrig mer får uppleva det häftigaste man gjort här i livet...det kanske är som med Bungy Jump m.m. man får kickar av eufori och kärlek... men jag vet inte...?

    Hormoner, klockans sista klämtande...finns kanske många orsaker men vilket som- inte är vi tokiga! :))
    //J

    SvaraRadera