20 juli 2012

Att vara ensam

Resten av familjen är i Stockholm. Det är bara jag och Nisse här hemma, och jag kastas mellan att tycka att det är superskönt att vara själv i ett tyst hus och kunna göra precis vad jag vill när jag vill, och att känna mig hopplöst ensam och rastlös.
Jag gillar inte att känna mig ensam. Att vara själv kan vara skönt, men att vara ensam... nä.

Hur som helst, det är ju kul med en ny hobby i alla fall; geocaching. Eller skattjakt för vuxna som vill ha nåt att nörda med
I förmiddags tog jag med mig Nisse och så letade vi upp fyra cachar. På eftermiddagen blev jag rastlös, så jag åkte ut och loggade fem till. En av dem involverade klättring på gamla bildäck på ett gammalt gruvområde. Vardagsspänning deluxe!

Och imorrn fyller jag år. Jag planerar att låta dagen flyta rätt obemärkt förbi. 38 är ju inte direkt nåt att hetsa upp sig över :-)

5 kommentarer:

  1. Jag gillar att vara själv hemma men det blir väldigt tyst, när barnen inte är här. I början är den tystnaden ljuvlig men sedan kommer saknaden krypande.

    Grattis på födelsedagen! I morgon ska vi fira min mammas 70-årsdag (hon fyller år idag).

    SvaraRadera
  2. Tack! Och grattis till din mamma :-)

    SvaraRadera
  3. Håller med dig helt.
    Att vara ensam utan barnen är skönt men bara ett tag sedan kommer saknaden.
    Tack för en bra blogg
    /Lisa

    SvaraRadera
  4. Tack Lisa, kom gärna tillbaka fler gånger!

    SvaraRadera
  5. Mina barn är så små att jag inte "kan" vara utan dem så länge men jag tror jag kan relatera till din känsla ändå. Och du, med tjugo minuter till godo: HURRA på dagen idag!

    SvaraRadera