Hemmadag

Igår var en superbra dag, till en början, men strax innan lunch fick jag synrubbningar, huvudvärk och började må illa. Det har hänt förut att jag fått synrubbningar som varning inför migränanfall, men det här var de märkligaste och mest obehagliga synrubbningarna nånsin.
Jag skulle öppna filer på min dator, men kunde inte se filnamnen på skärmen, för det gick ett flimrande band tvärs över hela synfältet. Det påminde om bensin i en vattenpöl, sådär regnbågsfärgat och oljigt, men mycket skarpare färger som rörde sig hela tiden. Inte kul.

Jag trodde jag skulle kunna köra hem, men när jag var på väg ut till bilen insåg jag att det inte skulle funka. Jag var skakig i hela kroppen och hade rejält ont i huvudet. Som tur var fick jag skjuts av en vän, sedan bäddade jag ner mig och sov ett tag. Det blev bättre under kvällen, det var som att det riktiga anfallet kom av sig, men jag har fortfarande huvudvärk och är sådär tung i huvudet som man brukar vara efter migrän, så jag är hemma från jobbet idag.

Idag kom förresten vintern. Barnen jublade. Jag? Inte lika mycket.
"JÖSSES vad mycket snö" sa Lisa i sann Madicken anno 1935-anda när hon vaknat och tittade ut genom köksfönstret.
Men morgonstöket som brukar innebära morr, gnäll, vrål och tjat gick i alla fall fortare än vanligt, för en halvtimme innan vi skulle gå till skola/dagis satt femåringarna redo och väntade på att få gå ut :-)
Och hade det ändå inte kommit hälften så mycket som på bilden...

Nåväl, promenad i ett par decimeter blötsnö är ingen höjdare i vanliga fall och ännu mindre när huvudet vill sprängas, men nu är det viloläge som gäller medan snön fortsätter vräka ner där ute.