25 december 2010

Ur skrivbordslådan...

Detta är en text jag skrev i början av 2010. Det finns en sajt som är jättebra om man vill skriva men har total kramp och alla idéer är inlåsta någonstans långt bak i huvudet. På SkrivPuff publiceras en "puff", en skrivarutmaning varje dag, och den här texten kom till när utmaningen var att skriva om ett initiativ.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Initiativ

Varje dag samma rutin. Samma tid, samma plats, en hastig blick i korridoren på väg till klassrummet. Varje dag samma känslor. Längtan, nyfikenhet och oro. Hos dem båda faktiskt, fast det vet de såklart inte om. De har ju känt varandra jämt. Suttit i samma sandlåda som små, slagits på dagis, lärt sig engelska glosor tillsammans. Jämt.  Nu är de plötsligt som främlingar för varandra. Vågar knappt säga hej, än mindre prata och skoja som förut.

Han undrar vad som hände, undrar när hon blev så annorlunda. Så… fin.
Hon dagdrömmer om att han håller hennes hand. Han vågar inte berätta ens för sin bästa vän, det verkar så fånigt. Hon skriver hans namn i ett anteckningsblock men suddar genast bort det igen, innan någon ser. Sedan möts de igen i korridoren. Ibland ler de osäkert mot varandra, men båda två viker undan blicken så snabbt att de inte hinner se att den andra gör precis likadant.

Det ser nästan ut som att de dansar kring varandra. Små, försiktiga danssteg, näpna försök att närma sig varandra bara för att i sista sekund vända och virvla åt ett annat håll när musiken ändrar tempo. Lyssnar man noga kan man nästan höra tonerna i luften, och dansen går vidare.

Men plötsligt ändrar musiken karaktär, den blir liksom förväntansfull och modig. Och där, i den tegelröda korridoren, mellan matte och kemi en helt vanlig onsdagförmiddag, trotsar hon koreografin, tar ett steg mot honom och sedan ett till.
- Vill du gå på bio med mig?
Han möter hennes blick och nickar men får inte fram några ord, så de dansar vidare åt varsitt håll i korridoren.

Allt ser ut som det gjorde innan, men inget är som förut.


2 kommentarer: