15 mars 2014

Saker som gör ondare än att föda barn

Vi spelade match idag. De första sju rutorna i första serien spelade jag ungefär så bra som jag KAN spela, och det var SÅ jävla skönt. ÄNTLIGEN, tänkte jag. Äntligen släpper det, äntligen kan jag få ut det jag VET att jag kan.

Sedan gick det utför. Jag vet inte vilket som kom först, knäkraschen eller att jag helt enkelt tappade fokus, men för att göra en lång historia kort så genomförde jag resten av matchen haltandes, och nu några timmar senare sitter jag i sängen med en vetekudde lindad runt knät och har just hämtat mig från smärtchocken det var att gå nedför källartrappan för att duscha.

Jag tror inte det är så många gånger i livet som jag haft så ont att jag skakat sådär så att tänderna skallrar, men så var det efter den lilla promenaden i trappan. Mysigt.

Och vi förlorade matchen. Turligt nog inte enbart på grund av mig, då hade jag eventuellt dött.


2 kommentarer:

  1. Aj som f-n! Vad hände? Låter som du får bita ihop rätt hårt av smärtan, måste du inte kolla upp knät på en gång?

    SvaraRadera
  2. Jag vet inte vad sjutton som hände, förmodligen nån olycklig vridning och överbelastning. Troligen blev det ju inte heller bättre av att jag fortsatte spela i 1½ timme till för att slutföra matchen...
    Det känns i alla fall bättre idag. Svullnaden har gått ner rätt mycket och rörligheten är betydligt bättre, men jag haltar fortfarande och det känns som knivar i knät vid vissa rörelser.
    Jag ska avvakta nån dag till och se hur det artar sig, blir det inte bättre så måste jag nog kolla upp det.

    SvaraRadera