Helt ologiskt, men alltid samma sak. Resfeber.

Det är som magi. Jag har tittat på vår "gamla" bil i månader, där den står utanför häcken och är översnöad. Vi borde verkligen ta tag i att få igång den igen och lämna in den för genomgång på verkstaden. Mhmm, det borde vi. Men inte idag. Eller idag. Nähä, inte idag heller, för det kom visst en massa annat i vägen.

Så blir det dags att resa lite. Ingen lång resa, inte till andra sidan jorden. Men ni vet, det ska packas och fixas, dessutom ska barnen iväg med farmor till fjällen, så DET är ju ett projekt när det gäller packningen.
Stress, mycket att göra, galen vecka på jobbet, måste fixa massor. Och packa.
Och städa! För det ÄR ju så skönt att komma hem till ett fint hus. Och oj, det var verkligen rörigt i klädkammaren. Det har jag ju också tänkt ta tag i de senaste månaderna men det har inte blivit av. Så ja, varför inte börja med det mitt i packningen. För jag har ju verkligen ALL tid i världen... not.

Men gamla bilen då? Jomen visst vore det bra om vi fick igång den NU. Men ojdå, batteriet var visst dött, jamen då byter vi väl det då. Vi har ju bara haft måååånga månader på oss att göra det, så självklart gör vi det kvällen innan resa. Det är lite så vi jobbar. Det måste tydligen bli "sista sekunden" för att något ska bli gjort.

Jag tror det är en släng av resfeber/dödsångest eller nåt. För tänk om man inte kommer hem igen, då är det ju schysst om huset inte ser ut som en skräphög och om bilen går att starta. Det är ju de verkligt viktiga sakerna. NOT.

I alla fall... rensningen i lådor och skåp och allt sånt som inte heller har blivit gjort på väldigt länge, resulterade i ett tillskott till reskassan *S*