I måndags hann jag inte med extra mycket, för mitt under lunchen satte jag i halsen så det blev tvärstopp. Jag hann aldrig bli riktigt rädd, för det gick så himla fort, men jag är glad att jag hade en blixtsnabb kollega som grabbade tag i mig och klämde till.
På några sekunder var det hela över och livet fortsatte... en halvtimme senare blev jag rätt skakig, och sedan tog det några timmar att bli av med obehagskänslan och tankarna på att det faktiskt hade kunnat gå riktigt illa. Och vilket jävla onödigt sätt att dö på i så fall. Kvävas av en bit macka. Så amatörmässigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar