Fett ägd

Nej, det här är ingen himla mammablogg, och alla inlägg ska inte handla om saker mina barn gör. Men blir man fett ägd så måste man våga stå för det... så håll tillgodo ;-)

Morgonen började med bråk och tjafs i barnvärlden. Alla mot alla, plötsliga sidbyten, gråt och tandagnissel, därpå följande arg mamma och allmänt dålig stämning.
Mamman kände då att näää... det funkar inte med slagsmål så fort man gått upp på morgonen, så det togs ett hastigt beslut om förbud för TV, dator och iPhone-spel för några timmar framöver (eftersom det är spelandet som ALLTID orsakar bråk), varpå följande konversation tog vid:

Femåring: Men får vi glass då?

Mamman (irriterad): NEJ! Klart ni inte får glass! Ni bråkar ju bara!

Femåring: Godis då?

Mamman (nära kokpunkten): NEJ, men du kan ta en frukt (något lugnare)

Femåring #2: Får jag spela på datorn?

Mamman: NEJ har jag sagt, ni får inte spela på datorn eller se på film nu!

Femåring: Varför då? Varför? Varför får vi inte det mamma?

Mamman (inte helt pedagogiskt kanske): FÖR ATT JAG ÄR PÅ JÄVLIGT DÅLIGT HUMÖR FÖR ATT NI BÖRJADE BRÅKA DIREKT PÅ MORGONEN OCH DET ÄR SÅ HIMLA TRÅKIGT!!!

Femåring (näsvis): Men vadå mamma, är du sur?

Mamman: JA, jag är sur

Femåring: Vad är du sur på?

Mamman (oerhört moget): Jag är sur på allt i hela VÄRLDEN!

Femåring: Mäh. Du är inte alls sur på allt i hela världen. Du är inte sur på hundar! Eller älgar. Är du sur på mormor och morfar kanske? På farmor? Är du det? Är du sur på oss?

Femåring #2: Mäh, klart hon är sur på OSS.

Sjuåring: Buhuuu, du är sur på våra täcken, jag blir leeeedsen, buhuuuu *fnitter*

Femåring #1 och #2: Gapskratt


Vid det här laget insåg mamman att hon var fett ägd, så det var bara att lägga ner.

Men eftersom hon gett barnen en gemensam fiende att fnittra åt, inträffade också det som brukar hända när man samlas kring en gemensam sak: Man slutar bråka sinsemellan.
Och snipp snapp snut, så var bråket slut :-)