Ursprungsfrågan var: "Varför denna irritation för att jag väljer att klä min flicka som en flicka?" (där definitionen på "flicka" tydligen var att flickor har rosa och klänningar. Om de VILL köra cross när de blir stora så får de såklart det, "men så länge jag bestämmer tänkerjag i alla fall klä henne som en flicka"), varpå jag kände mig manad att svara följande:
1. Självklart påverkar kläder, utseende m.m. hur man bemöts. Det är ju bara att fundera på vilka olika associationer man får av att möta
a) en stupfull alkis som sitter på a-lagarbänken
b) en "Östermalmsdam" med håret i chinjong, Chaneldräkt och vackra pärlor runt halsen
c) en punkare med mohawk i regnbågens alla färger.
Den som påstår att de bemöter alla dessa tre exakt likadant, ljuger. Punkt.
Kön, utseende, uppfattad status och en massa andra faktorer styr vårt bemötande, eftersom vi har mentala bilder av hur en Östermalmsdam är, och hur en 8-årig pojke är.
2. Alla med normalbegåvning bör förstå att barn är barn och att det bara kan bli win-win om man ger barnet tusen möjligheter istället för två eller kanske tre.
Ett barn som under sin uppväxt bara exponeras för urvalet "Spidermantröja, Byggare Bob eller kamouflagefärgat" kommer helt naturligt att styras in i ett visst fack. Samma sak gäller för de som bara exponeras för urvalet "rosa klänning, lila klänning eller rosalila klänning med jättemycket ryschpysch".
Det är inget konstigt med detta. Med dessa urval följer också vissa förväntningar, vissa värderingar m.m från den som lägger fram urvalet (väldigt ofta mamman i båda fallen). Förväntningar och bilder av hur en pojke resp flicka "är" eller "ska" vara, utifrån ens egna värderingar och tankar.
Det behöver inte vara nåt fel i det, men alla måste som sagt förstå (om de tänker efter) att barn aldrig kan ta skada av att ha ett större urval framför sig, ett större smörgåsbord av färger, kläder, leksaker, böcker, vänner o.s.v.
Behöver man göra en stor grej av detta? Nej.
Jag tycker man är lika galen om man envisas med att bara klä sin lilla dotter i rosa klänningar för att det är så en flicka SKA vara, som om man envisas med att klä sin lilla flicka enbart i bruna kamouflagekläder för att det är så en flicka INTE ska vara. Och samma gäller naturligtvis med pojkar.
Som sagt, tusen möjligheter, inte bara två. Det är inte svårare än så.
Sedan är det väl i ärlighetens namn mest i internetvärlden som folk på allvar stör sig på andras klädval? Jag har då aldrig stött på det eller ens hört talas om någon i min närhet som råkat ut för det på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar