Va eeere för en daaaaa?

Jahapp, då var det dags att fylla år igen då. 37. Trettiosju. Jag är inte den som brukar hänga upp mig på siffror, men käre maken påpekade så snällt häromdagen att trettiosju låter väldigt mycket äldre än trettiosex, och jag kunde bara hålla med, så just nu känner jag mig lite... gammal.

Så 37 alltså... vad gör man åt det? Eller AV det snarare, eftersom tidsresor inte funkar så bra (än).
Det känns som lite för tidigt att ha en 40-årskris, så jag kan inte riktigt dumpa allt och dra till Bahamas eller tokblondera mig, skaffa en svanktatuering och skaffa VIP-kort på Arran. MC-kort kanske vore något, eller bungyjump?

Nä, det är nog bäst att återgå till åldersobryddheten igen, och fila på hur jag ska krisa på RIKTIGT om några år. Till dess kan vi väl hålla fast vid att jag är 36, i alla fall ett tag? Jag behöver vänja mig vid att känna mig gammal ;-)