Portad (en text ur skrivbordslådan)

Han står med näsan bara en centimeter från skyltfönstrets kalla glasruta. På andra sidan glaset finns en drömvärld av kramdjur. Gosiga nallebjörnar, randiga noshörningar och fluffiga figurer ur sagornas värld. Han älskar dem alla, vill försvinna in i drömvärlden och aldrig komma tillbaka igen. Från taket hänger färgglada papegojor, några av dem har en knapp man kan trycka på så att de gör papegojljud men han tycker inte om dem, de är läskiga.

Plötsligt möter han en blixtrande ilsken blick genom glaset. Det är butiksföreståndaren, en ung men mycket barsk kvinna. Hon påminner om mormor, så han vänder snabbt undan blicken och fortsätter stirra in i berget av mjukdjur.
Telefonen i hans jackficka ringer. Det är mamma.
”Göran, var är du?”. Mamma är alltid så orolig, tänker han. Han kan ju ta hand om sig själv, han är stor nu. Hon behöver inte oroa sig.
”Göran, svara. Var är du?”
”Jag är vid leksaksaffären, mamma.”
”Göran, älskling… de ringde och sa att du hade skrämt barnen ? Vad är det som har hänt?”
”Ingenting, mamma. Jag ville bara känna på mjukisdjuren. De är så fina.” Nu fastnar hans blick på en figur som ser ut som en blandning mellan giraff och haj. Giraj, tänker han. Så heter den nog. Den simmar kanske i Söderhavet, med bläckfiskar och sjöhästar. Den kanske också har en mamma som hela tiden oroar sig.

”Göran… pappa kommer och hämtar dig, du måste gå därifrån”
”Men mamma, bara lite till. Snälla?”
”Jag fixar te och mackor till dig när du kommer hem. Okej? Sedan kan vi se en film. Kanske Bamse?”
”Bamse är snäll.”
”Ja, Bamse är snäll”. Mamma låter lite darrig på rösten, som att hon ska börja gråta. Mamma gråter nästan aldrig. Hon är alltid glad. Han ler för sig själv när han tänker på mamma. Te och mackor med mamma, det är mysigt.
”Kommer pappa? ”
”Ja, Göran. Pappa är på väg, han kommer alldeles strax. Stå bara kvar där och vänta på honom så ses vi snart”

Snart är pappa där. Fina pappa med sin svarta rock och bruna keps. Pappa pratar med den barska kvinnan, hon viftar med händerna och verkar väldigt arg. Han undrar om någon varit dum mot henne. Man ska inte vara dum mot andra, det har pappa lärt honom.
”Han satt på golvet och kramade mjukdjuren. Barnen i butiken blev rädda för honom och han gick inte fast jag sa till honom. En vuxen man som gör så, klart de blev rädda! Vi fick ringa på vakterna, de tog ut honom och sedan dess har han stått där vid fönstret och tittat in.”
”Jag ber om ursäkt”. Pappas röst låter gammal och trött. ”Han menar inget illa, han tycker bara väldigt mycket om mjukdjur”.
Kvinnan verkar fortfarande arg, men hon viftar inte lika mycket längre. ”Du förstår säkert att han inte kan komma tillbaka hit. Vi kan inte släppa in honom i butiken igen!”
”Jag förstår. Det kommer inte att hända igen”

På väg mot bilen håller han pappas hand och berättar om girajen. Pappa, som brukar veta allt, vet inte om det är sant att girajen simmar med bläckfiskar och sjöhästar, men lovar att de ska ta reda på det. Det kanske finns en bok om girajer på biblioteket.  De kan gå dit tillsammans någon dag.
”Är vi hemma snart?”
”Snart, Göran. Bara en liten bit till”
”Pappa…tack för att du hämtade mig”
”Det vet du att jag gör. Varje gång”