Visste ni att man kan boka biobiljetter på nätet? Ja alltså klart ni visste att man kan göra det i andra städer, men visste ni att man kan göra det i Kiruna? Jahaddå, det kan man. Jättepiffigt och bra faktiskt. Man bokar, betalar och skriver sedan ut biljetterna.
Skriver ut ja...det var ju det.
På övervåningen i vårt hus står (bland mycket annat) en ny MacBook Pro. Den funkar också jättebra, den är familjens finaste bebis och alla älskar den. Den är till exempel superbra att köpa biobiljetter med!
Nere i källaren står en rätt gammal (10år) laserskrivare. Den funkar bra och ger jättebra utskrifter. Den är kort sagt superbra att skriva ut biobiljetter på!
Problemet är bara att datorn och skrivaren inte pratar med varandra. Alls.
De ignorerar varandra som om de vore tjejer på samma fest som slagits om samma kille och sett honom gå iväg med någon helt annan, som heter Erik. Och sedan blivit jättefulla och blivit fyllekompisar och berättat pinsamma hemligheter för varandra för att i bakfyllan dagen efter inse att de för evigt måste avsky och ignorera varandra trots att de nog egentligen borde kunnat vara riktigt goda vänner.
För att rädda familjefriden (eller rättare sagt barnfriden eftersom "ingen bio = lite dålig stämning") blev det mitt uppdrag att mäkla fred mellan dessa två, för att kunna skriva ut biljetterna. Ungefär som familjerådgivning alltså. Fast för tekniska prylar. Som hatar varandra.
Och det började bra! Det visade sig finnas andra i världen med samma problem. Internet är ju bra på så vis, hur eländigt man än tycker att man själv har det så kan man vara säker på att nån annan på nätet alltid har det värre.
"Mina prylar hatar också varandra. Det har gått så långt att datorn skickar virus till skrivaren, jag har slut på hostmedicin och Apoteket är stängt", och "Det gick så långt att jag var tvungen att välja. Datorn eller skrivaren, one had to go".
Jag hittade förslag på lösningar, med länkar från 2004 som naturligtvis inte fungerade. Men hittade till slut en tänkbar lösning. Den var inte ens särskilt krånglig, det var bara tre olika program som skulle installeras, lite obegriplig information som skulle anges i ett terminalfönster och så en fil som måste köras varje gång man ska skriva ut något.
Ni vet, inte ett dugg krångligare än att laga tre olika maträtter till middag för att de korta människorna i familjen ligger i var sitt hörn och skriker och bölar och tycker att all mat är äcklig. Inte för att jag gör sånt, här äter ju alla alltid samma mat, och den är alltid ekologisk och vi har alltid supertrevligt vid middagsbordet, men jag har hört talas om folk som gör så.
Men nu var det ju inte det som det här handlade om.
Efter mycket medling, lite syntax error och nån utryckt sladd (fast våld är aldrig okej, det fick jag poängtera) kändes det ändå som att datorn och skrivaren kunde närma sig varandra litegrann, och några felmeddelanden och ytterligare lite medling senare kunde de enas om att okej... EN utskrift, sedan utvärderar vi förhållandet igen.
Då visade det sig att ett av problemen varit att skrivaren känt att den "inte haft någon röst eller möjligen bara en väldigt svag sådan" i förhållandet, vilket visade sig i en demonstrativ protest som gjorde att relationerna brakade ihop helt igen eftersom datorn kände sig perosnligen ifrågasatt
("Skulle jag skicka så där dåliga dokument? Över min döda TCP-port!").
Så nu sitter jag här med en tyst snyftande skrivare, en upprörd dator och fyra hyfsat läsbara biobiljetter. Jag vet inte hur vi går vidare, men det känns lite som att de får uppsöka en annan rådgivare nästa gång. Herregud, jag ska ju hinna färga håret också innan det är biodags, och där riskerar det att bli konflikt mellan 4.0 Brun och 4.3 Guldbrun. Jag vet, jag har varit med förr.
Men barnen har i alla fall städat vardagsrummet! Eller ja... de har skyfflat alla sina saker från en sida av rummet till en annan. Alltid nåt!
Skriver ut ja...det var ju det.
På övervåningen i vårt hus står (bland mycket annat) en ny MacBook Pro. Den funkar också jättebra, den är familjens finaste bebis och alla älskar den. Den är till exempel superbra att köpa biobiljetter med!
Nere i källaren står en rätt gammal (10år) laserskrivare. Den funkar bra och ger jättebra utskrifter. Den är kort sagt superbra att skriva ut biobiljetter på!
Problemet är bara att datorn och skrivaren inte pratar med varandra. Alls.
De ignorerar varandra som om de vore tjejer på samma fest som slagits om samma kille och sett honom gå iväg med någon helt annan, som heter Erik. Och sedan blivit jättefulla och blivit fyllekompisar och berättat pinsamma hemligheter för varandra för att i bakfyllan dagen efter inse att de för evigt måste avsky och ignorera varandra trots att de nog egentligen borde kunnat vara riktigt goda vänner.
För att rädda familjefriden (eller rättare sagt barnfriden eftersom "ingen bio = lite dålig stämning") blev det mitt uppdrag att mäkla fred mellan dessa två, för att kunna skriva ut biljetterna. Ungefär som familjerådgivning alltså. Fast för tekniska prylar. Som hatar varandra.
Och det började bra! Det visade sig finnas andra i världen med samma problem. Internet är ju bra på så vis, hur eländigt man än tycker att man själv har det så kan man vara säker på att nån annan på nätet alltid har det värre.
"Mina prylar hatar också varandra. Det har gått så långt att datorn skickar virus till skrivaren, jag har slut på hostmedicin och Apoteket är stängt", och "Det gick så långt att jag var tvungen att välja. Datorn eller skrivaren, one had to go".
Jag hittade förslag på lösningar, med länkar från 2004 som naturligtvis inte fungerade. Men hittade till slut en tänkbar lösning. Den var inte ens särskilt krånglig, det var bara tre olika program som skulle installeras, lite obegriplig information som skulle anges i ett terminalfönster och så en fil som måste köras varje gång man ska skriva ut något.
Ni vet, inte ett dugg krångligare än att laga tre olika maträtter till middag för att de korta människorna i familjen ligger i var sitt hörn och skriker och bölar och tycker att all mat är äcklig. Inte för att jag gör sånt, här äter ju alla alltid samma mat, och den är alltid ekologisk och vi har alltid supertrevligt vid middagsbordet, men jag har hört talas om folk som gör så.
Men nu var det ju inte det som det här handlade om.
Efter mycket medling, lite syntax error och nån utryckt sladd (fast våld är aldrig okej, det fick jag poängtera) kändes det ändå som att datorn och skrivaren kunde närma sig varandra litegrann, och några felmeddelanden och ytterligare lite medling senare kunde de enas om att okej... EN utskrift, sedan utvärderar vi förhållandet igen.
("Skulle jag skicka så där dåliga dokument? Över min döda TCP-port!").
Så nu sitter jag här med en tyst snyftande skrivare, en upprörd dator och fyra hyfsat läsbara biobiljetter. Jag vet inte hur vi går vidare, men det känns lite som att de får uppsöka en annan rådgivare nästa gång. Herregud, jag ska ju hinna färga håret också innan det är biodags, och där riskerar det att bli konflikt mellan 4.0 Brun och 4.3 Guldbrun. Jag vet, jag har varit med förr.
Men barnen har i alla fall städat vardagsrummet! Eller ja... de har skyfflat alla sina saker från en sida av rummet till en annan. Alltid nåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar