28 augusti 2013

Den helt osannolika sommaren 2013

Jag har ju skrivit det förr, Kiruna har inte särskilt många årstider. Typ "nästan vinter" (det andra kallar sommar), "vinter" och "helvetes kall vinter".
Klimatet här har såklart både för- och nackdelar. Bland nackdelarna finns risk för ihjälfrysning, tappad livslust pga ständigt mörker och så såklart snöskottning. På fördelskontot sorterar vi in saker som inga fästingar, inga mördarsniglar, inga fästingar och inga fästingar. Ni fattar varför vi väljer att bo här? :-)

I år blev det högsommar här i slutet av maj, och en av de sista dagarna i maj fick jag årets första insektsbett på insidan av låret. En ilsket lila knöl som kliade infernaliskt. Typiskt försäsongsmyggbett, tänkte jag, för man märker ju inte så mycket när de bits men de betten kan bli rätt så irriterade (och irriteraNde). Bettet kliade i några dagar, sedan glömde jag bort det. Klart slut och färdigt. Eller? Nej nej...

Jag kan avslöja att sommarens nyckelord blev: borrelia, penicillin, allergichock, kortison, antibiotika, nässelfeber, blodtryck, rotfyllning och stelkrampsspruta.
Väcker detta din nyfikenhet? Läs i så fall vidare för en lång beskrivning av den helt osannolika sommaren ;-)

12 dagar efter att jag upptäckte den lila knölen, började det klia där igen. Jag hade ju glömt bort det där bettet, så jag svor över att myggen verkade ha kommit på allvar, drog ner byxorna för att klösa lite och upptäckte att det var samma bett, och att det inte såg ut som sist. Kolla bilden så ser ni...

Under samma period mådde jag lite sådär halvbra, tempen låg strax under 38 grader hela tiden och jag kände mig allmänt sliten. Jag tänkte att det var en förkylning på gång alternativt begynnande semesterkoma, och tänkte inte mer på det.

Jag bokade i alla fall in en tid på vårdcentralen för att kolla upp det där bettet, för jag hade aldrig sett något liknande.
Sköterskan tittade, konstaterade "oj, det där ser jättekonstigt ut" och hämtade en doktor för konsultation. Doktorn tittade och avfärdade det hela som "ja, det är nog ett insektsbett (no kidding?), kanske geting (i avdelningen "saker man kanske borde ha känt?")"
Doktorn fortsatte också med att konstatera att det i alla fall inte var borrelia, för borrelia ser typiskt inte ALLS ut sådär, utan mer bara som en röd upphöjning. Dessutom finns det ju typ inga fästingar i Kiruna, så nä. Inte borrelia i alla fall.
Jaha, sa jag. Vad bra, för jag vill ju helst inte ha borrelia. Klart slut och färdigt igen. Återkom "om flera veckor" om bettet inte försvinner.

Samma dag råkade en annan läkare av en händelse få se en bild på hur bettet hade utvecklats, och sa direkt "det där ser ut som borrelia, läge för penicillinkur!". Sagt och gjort, jag påbörjade en penicillinkur, och tempen började normaliseras. Nånting var det alltså som härjade i kroppen, men vad?

8 dagar senare hamnade jag på akuten.
Allergichock, troligen orsakad av penicillinet. På akuten fick jag kortison och man kollade CRP som låg på 84, vilket akutläkaren (och läkarkandidaten som tog hand om mig) tyckte var lite märkligt eftersom jag ätit penicillin i en dryg vecka. Jag hade dessutom feber. "Troligen bakterieinfektion, varför åt du penicillin till att börja med?"
"Ja, jo alltså... jag fick ett insektsbett..." och så visade jag bettet på benet (som vid det här laget börjat blekna bort så smått) och även bilden. Både läkaren och kandidaten var överens: "Ja, det där ser faktiskt ut som borrelia".
Jag åkte hem från akuten med kortison och en annan sorts antibiotika för att få bukt med infektionen. Klart slut och färdigt NU då? Nehejdå. Såklart inte...

Två veckor senare hade jag fortfarande rätt stora problem med sviter av allergichocken. Klåda i handflator och fotsulor, och återkommande nässelutslag på hela kroppen, så jag bokade tid på vårdcentralen igen för att få koll på om det ska vara så. Jag träffade en jättebra läkare, fick klart för mig att det är rätt vanligt att nässelfebern håller i sig ett tag efter en allergichock. "Penicillin säger du? Varför åt du det?"
"Ja jo alltså, det var ju så här att..." och så visade jag bilden på bettet. "Ja, jag skulle säga att det där mest troligt faktiskt ÄR borrelia". (håller ni räkningen på doktorerna? 4-1 till borrelia)
Doktorn kollade CRP igen. 22 den här gången, infektionen troligen på väg bort alltså. Hurra! Och så skulle det kollas blodtryck.

Detta gjordes av en lätt spattig och stressad sköterska som bytte manschett flera gånger tills jag hade en som var i storlek "skulle rymmas runt midjan", och kom till slut fram till ett tryck på 134/94 eller nåt sånt. Jag försökte utan framgång påpeka att det verkade jättemärkligt eftersom jag aldrig nånsin har haft en anstymmelse till högt blodtryck. "MEN NU VISAR DEN SÅ HÄR!!!" fick jag till svar.

Doktorn nämnde inget om det där värdet, så jag tänkte att det var lugna puckar, ända tills sköterskan ringde några veckor senare och talade om att doktorn hade bestämt att jag skulle göra en sån där dygnsmätning av blodtrycket.
Här nånstans började jag muttra för mig själv, saker som "Nog är det väl för jävligt. Folk som verkligen behöver hjälp får slåss för den, själv blir man ordinerad undersökningar som man inte har bett om och som sannolikt också är helt onödiga". Men jag genomled det där dygnet, det var en intressant upplevelse att vakna livrädd med ett ryck en gång i timmen hela natten, varje gång maskinen började pumpa.

Idag, ett par veckor efter mätningen, kom så svaret från doktorn
. Normal mätning, inga tecken på högt blodtryck (sa ju det!). Och för att göra en lång historia kort och få in de där sista nyckelorden; under tiden mellan blodtrycksmätningen och semesterns slut, hann jag med att ha en liten diskussion om kloklippning med hunden (vilket slutade med tre hål i handen och stelkrampsspruta). Och nånstans mitt i sommaren hälsade jag på hos tandläkaren för att fortsätta rotfyllningen som snart är färdig.

Fem sjukvårdsbesök och ett hos tandläkaren sedan mitten av juni alltså. Ändå känns det som att det har varit en riktigt bra sommar. Jag antar att jag inte har några skyhöga krav :-P

Åsså lite info på slutet...under sommaren har det tydligen rapporterats ett gäng fall av borrelia i Norrbotten, förra året var det noll fall. Bl.a ett helt säkert fall i Gällivare. Dessutom har jag (tack vare Facebook) sett att flera i Kiruna har fått plocka fästingar på sina hundar och katter i sommar, och det finns mycket rådjur här. Så plötsligt känns tanken på borrelia inte alls lika osannolik som för ett par månader sedan, vilket i sig känns helt osannolikt.

Det hela kan nog summeras som jag sa till en kollega just när jag börjat med penicillin: Bli biten av en fästing i Kiruna utan att märka det och dessutom lyckas pricka en som bär på borrelia... lyckas man med det så är det nog bara att inse att universum är emot en. 

Sommaren 2013... allt på en gång och så lite till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar