Framåt, men långsamt..

Knät har blivit bättre, men inte bra. Och framstegen går väldigt, väldigt långsamt. Jag haltar fortfarande större delen av tiden, och plötsligt knäpper det till och skjuter knivar genom knät för varje steg. Och så försvinner det, och kommer tillbaka.

Det är fruktansvärt påfrestande, och jag känner mig rätt låg nu. Det är ungefär som när man har magproblem, det går inte att glömma bort eller fly från skiten, vad man än gör så känner man att något är knas. Dessutom är det svårt att sova eftersom det gör ont att vända sig i sängen. Så jag drömmer mardrömmar som handlar om saker som gör ont. Och vaknar flera gånger på nätterna. Sjukt irriterande.
Men det löser sig alltid. Det tar bara mer eller mindre tid.

Jag postar i alla fall vardagsbilder på Instagram den här veckan.

Onsdag var en helt vanlig dag på kontoret. Jag har blivit en sån där vuxen som har barnens teckningar upphängda. Nästa steg är väl att rama in ett familjefoto och ställa på skrivbordet
:-P

Och pulled pork är ju också rätt vuxet... särskilt om man tar ut den ur ugnen tjugo i sex en torsdagsmorgon. Men gott blev det!