Tröttheten

Det är så himla skönt att det är nedräkning till skolavslutningen nu. Jag har inte semester förrän om en månad, men den månaden kommer jag kunna gå till jobbet kl 7 om jag vill, eller ta sovmorgon om jag vill utan att behöva styra upp mig själv och tre andra personer som ska iväg till skolan, och utan att behöva sitta i skolan med dottern och lyssna på skräckfilmsmusiken som spelas i entrén som en del av konstverket där. Det kommer att kännas som semester innan semestern, och det känns som att jag är SÅ värd det.

Den senaste tiden har som sagt varit rätt intensiv på jobbet. Rolig men intensiv, och jag inser att jag nog egentligen inte är i form att jobba heltid. Men det går att kämpa på och det funkar hyfsat, fast jag vissa stunder är så trött att jag nästan ser i kors. En dag den här veckan tog jag eftermiddagsrasten på kontoret, stängde dörren och sov en kvart, det gick helt enkelt inte att hålla ögonen öppna. Tack gud för kontorsstolar som man kan luta bakåt litegrann!

Än slank hon hiiiit, och än slank hon diiiit

...och plötsligt så var hon på kontoret för eftermiddagsskiftet. "Evil plans"-mappen är såklart också med, den innehåller ju nyckeln till mitt världsherravälde.

Ett steg framåt och fjorton bak...

Det är ju alldeles självklart att den stora höstförkylningen #2 ska drabba familjen just när vi börjat få dottern till skolan igen. Jag har legat däckad i helgen, så även hon, och hon har inte kunnat ta sig till skolan ännu den här veckan.

Igår kändes det avgrundsmörkt, som att allt hårt jobb var helt bortkastat. Idag känns det bättre.
Det måste ju få finnas gränser, tänker jag.
Okej att vi måste tvinga henne till skolan för att ta död på hjärnspökena, men det är ju faktiskt okej att vara sjuk ibland också. Det vanliga livet måste också få ta plats i allt detta.
Men det var jobbigt, jag kände mig totalt misslyckad.

Men så blev det kväll och jag skulle spela bowlingmatch, vilket jag gjorde, och vi vann! Hurra!
Det var en timmes total urblåsning av huvudet, så som bowling är för mig när den är som allra bäst. Totalt fokus här och nu, allt annat bara försvinner. Och DET var nog mer värdefullt än att vinna, fast vinsten känns också helt okej :-P
Förkylningen känns däremot inte särskilt okej. Det finns kanske en poäng i att inte träna när man är sjuk...

Sedan började den här dagen med ett tretimmarsmöte från vilket jag nu ska sammanställa anteckningar. Livet på en pinne, så glamoröst och glassigt...

Veckan i bilder

Vi tog en jobbtripp till grannlandet i tisdags för att umgås och prata om arbetssätt, organisation och strategier. Det började sisådär med snöblandat regn vid avfärd från Kiruna. När vi närmade oss Riksgränsen hade snön börjat lägga sig på marken...

Ett par kilometer senare, en bit in i Norge, var det... vitt. Och vitt. Inte ett grönt löv i sikte, bara berg och snö. Men vi höll humöret uppe, för DET ÄR JU JUNI.

Det kändes en aning deprimerande innan det vände någon mil senare.
Golfströmmen är ju fiffig på så vis, så fort man kommer bort från urbergen och börjar närma sig kusten så säger det pang och blir mycket varmare och grönare.

I det här fallet var väl iofs inte ”mycket varmare” så mycket att skryta med, det var inte mer än 8-9 grader varmt i Narvik men i alla fall ingen snö!

Hotellet var jättefint, vi hade bra diskussioner och väldigt trevligt på kvällen.
Prislistan till minibaren var en historia för sig:

Jag försökte föreställa mig vem som betalar 129 spänn för 25 cl vin eller 40 spänn för en liten bit mjölkchoklad, men det var ju såklart helt omöjligt så jag gav upp den tanken och åkte upp med kollegorna till baren på våning 16 istället. Schyrre utsikt! :-)

Något dygn senare hann jag inte mer än sladda in hemma och jobba några timmar innan det var dags att dra iväg till Tornedalen för traditionsenligt midsommarfirande i kylan.
Hela Sverige verkar ju ha haft en rätt kall midsommar, men vi kom i alla fall fram till sol även om det inte var mer än 8-9 grader varmt.

Det visade sig att vi lämnat Kiruna i precis rätt tid, nån timme efter att vi åkt började det snöa och det fortsatte så till och från under hela midsommarhelgen. I svärfars familjehem hade vi visserligen mest mulet, en hel del regn och ingen värme, men det var i alla fall inte snö (vilket verkar ha varit temat för veckan… ”i alla fall ingen snö!”).
Tyvärr hade jag bara fläckvis fungerande internet på telefonen, och med fläckvis menar jag geografiskt som i ”under tredje tallen från gaveln på ladan, men bara om solen skiner” (vilket den gjorde sammanlagt ca 7 minuter under hela helgen).

Midsommarafton kom och gick under ett aldrig sinande regnmoln. Det gick inte att grilla och det blev ingen midsommarstång, men friden jag känner där går inte att beskriva. Vädret spelar egentligen inte så stor roll.

Barnen hade en riktig äventyrshelg i huset. Min farfar bodde i ett liknande hus som säkert hade minst lika många hemligheter, men där jag aldrig fick utforska särskilt mycket. Därför känns det extra mysigt när barnen nu har möjlighet att krypa omkring med ficklampa i sin farfars hus och dess hemliga gångar och där hitta böcker, kartor och vykort från 50-talet.

Augusta Abrahamssons märkbok fick följa med hem. Den gamla kartan blev kvar i en av de hemliga gångarna :-)
På midsommardagen blev vädret såpass okej att vi kunde klä en midsommarstång och även grilla. Lyckan var stor.

Barnen har dessutom skickat flaskpost i älven, fiskat och matat myror. En fin början på sommarlovet alltså.

Min semester har också börjat. Och jag tänker inleda den med att gå på ett jobbmöte på tisdag *facepalm* för sån är jag.

Postkonferensisk avgrundströtthet

:-)

Kulmen på en lång vår, aka "snart tisdag!!"

"Snart är det tisdag", "Snart är det tisdag". Det är mitt mantra just nu, vid sidan av "Snart är det över". Imorrn ser jag och kollegan slutet på flera månaders arbete med att ordna en konferens för ca 115 gäster, inklusive gruvbesök, middag och underhållning. Fint folk kommer på besök också; en minister, en landshövding, två kommunalråd osv... vi ska dessutom moderera konferensen under förmiddagen.
Imorrn kväll vid 22-tiden vet vi om vi lyckades ro det i land utan några apokalyptiska katastrofer eller om man behöver ligga i fosterställning ett par dagar för att återhämta sig. Håll tummarna!

Gårdagen höll däremot på att  bli apokalyptisk pga preteen-utbrott. Jag var på dåligt humör hela dagen och behövde avreagera mig på något, så det slutade med att jag tog hunden som gisslan och våldsklippte honom igår kväll... Jag såg just att det ser ut som att det är Stevie Wonder som hållt i saxen, men det får duga. Det hjälpte litegrann i alla fall.

Sedan föreslog jag för maken att vi skulle fly huset och göra nåt ovuxet, som att åka till närmsta mack och köpa nåt onyttigt (kommentera INTE, låt mig få känna att det faktiskt hade varit en krejsi sak att göra!) eller vad som helst som kunde liknas vid en protest eftersom hela jag var en levande protest just då.
Han var helt på, så vi lämnade kidsen hemma och drog iväg. Mot äventyret!! Yeah!

En timme senare kom vi hem, då hade vi storhandlat på Ica och jag hade köpt en sallad att äta. Ska man sätta in det där på protestskalan så skrattar skalan ihjäl sig och kissar i byxorna.
Så. Jävla. Fail.
Men nu har vi i alla fall mat i kylen. Och salladen var god. Min protest sträckte sig så långt som att jag åt alldeles för mycket och började må illa. Vilken rebell jag är!

Jag tänker i alla fall ha snygga naglar imorrn.

Nöjdheten

Det hänger några nya tavlor på väggarna och de nya adventsljusen brinner. Eller om man nu ska vara petig så är det bara ett ljus som brinner för jag måste ju elda ikapp hela 1:a-adventsveckan så att det ser finare ut sedan när jag tänder andra ljuset.
Jag SA ju att nåt måste gå åt skogen när jag blev färdig med julklapparna så tidigt, men jag kunde inte motstå när jag såg de där ljusen och siffrorna på Ica :-)

I morgon fattas det beslut i projektet jag jobbat med sedan i våras. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och minst en miljon inblandade personer med olika åsikter och viljor är det äntligen dags att knyta ihop säcken och få ett beslut. Det känns otroligt skönt! Sedan är det bara att fortsätta med resten :-)

Så blev det måndag

Jag piggnade till lite och spelade två matcher i helgen. Färdigpratat om det, resultaten var inget att skryta med.

Och så är jag tillbaka på jobbet efter en vecka hemma. Det känns som evigheter sedan jag har varit här. Jag känner mig hyfsat pigg i kroppen, men helt snurrig i huvudet.

Det tar sin tid att gå genom mejlboxen, då är det najs att få fika levererat direkt till skrivbordet :-)

Dagen i bilder

Idag gjorde jag slag i saken och gjorde i ordning en bokbytarhylla på jobbet. Jag har velat bli av med en massa pocketböcker ett tag men har inte velat slänga dem, så när stadsbiblioteket flyttat och ville bli av med en del gamla hyllor hämtade jag en därifrån och fyllde den.
På eftermiddagen såg jag att några böcker hade försvunnit, jag hoppas resten också hittar nya hem och att hyllan fylls med fler böcker :-)

Och nu ikväll satt jag och nioåringen ute en lång stund och såg på det vackra norrskenet som dansade över himlen. "Det är nästan som magi" sa nioåringen.
Jag har aldrig fotat norrsken förut, men inser att jag verkligen måste köpa ett stativ så jag kan experimentera mer. Det känns inte helt hållbart att ha knät som stativ och hålla andan fyra sekunder åt gången :-P

TGIS

Äntligen helg efter en knäpp vecka. Det är skönt när saker händer, trist att man måste explodera för att det ska bli så. Men men, allt löser sig i slutändan.

Åtta är också en bra tid att somna

Igår offentliggjordes vinnaren i arkitekttävlingen om nytt stadshus.
När tårtfikat var bortdukat från de vackert glitter- och serpentinsmyckade borden (ja, jag har ett väldigt varierat jobb) och folk börjat droppa av innebar det samtidigt att ungefär ett års arbete med tävlingen avslutades, vilket känns nästan obeskrivligt skönt.

Sedan åkte jag hem, dog av tröttma och somnade innan klockan åtta. Verkligen en glammig avslutning på en glittrig dag :-)

Ja det är måååååndag morgon...

Eller snarare måndag lunch, men så här såg det ut i morse när jag kom till jobbet. Trolsk höstdimma :-)
Idag är det inga möten inbokade i kalendern, alltså blir det tid till att beta av småsaker och följa upp sånt man påbörjat tidigare.
Skönt, särskilt med tanke på att förkylningen barnen hade förra veckan nu har drabbat mig. Knivar i halsen och snömos i huvudet, så dagens godis är Strepsils.

Söndag hela dagen

Igår började jag så smått gå över från Firefox till Chrome, men glädjen över Chromes snabbhet gick över litegrann alldeles nyss när jag insåg att Blogger inte verkar funka särskilt bra på Chrome. Prutt.

Jag försökte fota Nisse utomhus i morse, det gick ju sådääär. Som vanligt. Han är seriöst dampig, den där hunden, ser han kameran så studsar han dubbelt så mycket som vanligt.

Men men, ny vecka imorrn. In i ekorrhjulet igen, dags att koppla på hjärnan och få koll på alla måsten. Än så länge är veckans möteskalender i alla fall tom, vilket är skönt.

På tisdag börjar förresten bowlingsäsongen. Just idag känner jag mig oerhört omotiverad och oinspirerad, men jag vet ju att det blir kul när jag väl kommer igång med träningen igen.  Det är bara att kötta på tills vardagen är normaltillstånd igen :-)

Tillbaka på jobbet

Lunch, andra dagen på jobbet, trööööött. Dag 2 inleddes 8.00 med flera timmars möte. Nu är jag helt tom i bollen och känner mig stenkorkad.
Det blev verkligen en rivstart från att ha varit mentalt avslappnad i 7 veckor.

Man dricker sitt te

Det är söndag. Tre jobbveckor är avklarade, förkylningen är fortfarande inte borta (sex veckor har den hållt i sig nu), och allt är tillbaka i den vanliga lunken. Fast "lunk" är fel ord, "surr" är nog bättre.

Vi pratade om det på kontoret i veckan, att det mest slitsamma med det jobb vi gör är att det hela tiden surrar i huvudet för att det är så himla mycket olika saker att hålla koll på hela tiden, så mycket som måste lösas på så kort tid och så mycket frustration över saker som inte går att påverka. Det är svårt att koppla bort jobbet när man går hem för dagen och det tar energi från annat.
Vi skrattar och svär om vartannat och jag skulle inte vilja byta jobb just nu, men det skulle gärna få surra lite mindre...

Mjukstart är för mesar

Jag hoppades på nedvarvning innan semestern, det slutade med fullt ös ända in i kaklet och dessutom lite fortsatt jobb en bit in på semestern. Nu hoppades jag på en mjukstart första veckan efter semestern, efter tre arbetsdagar räknar jag till fyra möten och en halvdag utbildning. Så mycket för mjukstart. :-P
Men förabarn-logistiken har i alla fall funkat riktigt bra. Sexåringarna har redan velat gå helt själva till skolan en gång och i eftermiddag ska åttaåringen hämta dem från fritids. De är stora tjejer nu :-)

I går morse pajade blandaren i köket. Nu i efterhand hade jag velat se en film på det eftersom det förmodligen såg rätt humoristiskt ut. I stunden var det dock mest förvirring och ljudliga svordomar.

Jag skulle skölja av frukosttallrikar när kranen, själva pipen alltså, liksom bara ploppade upp och ramlade av, och lämnade efter sig en fontän av vatten ur själva blandarkroppen. Det blev hysteriskt blött, men okej, diskbänken blev ju tvättad i alla fall.

På lunchen åkte jag hem och felsökte lite, för Byggare Bob i mig vill veta vad som har gått fel när sånt där händer.
Efter ett tag ringde jag tillverkaren (Tapwell) för att fråga om de tror det går att laga, eller om det är kört, och några minuter senare la jag på med ett STORT leende efter att ha fått helt suverän service. Och nu väntar jag på ett brev med en skruv och ett antal packningar som förhoppningsvis löser problemet med den ploppande kranen. Tänk att så enkla saker som hur man bemöter någon, kan göra så stor skillnad. Underbart :-)

Nu väntar i alla fall ytterligare en dag med möten, fix & trix. Att göra-listan växer sig långsamt längre, men trots rivstarten har jag redan hunnit med att bocka av några punkter. I det stora hela känns det bra att vara tillbaka på jobbet, men det känns som att jag redan har jobbat en MÅNAD, så det blir skönt med helg snart...

Hemma igen...

Äntligen hemma igen. Det var lite tungt att ta sig till jobbet i morse, jag var inte hemma förrän strax före 23 igår kväll. Sedan följde en förmiddag med datorproblem innan jag till slut kunde ta ta tag i allt som samlats på hög under veckan.
Det mesta löste sig i alla fall till slut. Det brukar ju oftast göra det fast det inte känns så alla gånger. Och nu är det helg. Jag har lite panik över att det så snart är måndag igen, men nu är det bara två veckor kvar till semester. Långledigt... åtta veckor. Jag behöver verkligen det.

Åsså förundras jag över hur mycket man kan beröras av människor man är bekant med men aldrig ens har träffat. Jag fick just veta att en nätbekant blivit mamma idag, ganska mycket tidigare än beräknat. Jag blir varm i hjärtat, glad, ledsen och bekymrad på samma gång och hoppas så himla mycket att allt går bra för dem båda.

Omen...

Jag är på kurs i hufvudstaden. Praktisk Projektstyrning, en himla bra men otroligt intensiv kurs.
Resan började lite sådääär. Först var taxin felbokad, sedan var incheckningssystemet på flygplatsen trasigt. Efter det var boardingsystemet trasigt, och till slut gick kabinpersonalen genom planet och prickade av vissa personer som de inte verkade ha koll på (bl.a mig).

Vid det laget började det kännas som att det inte var meningen att jag skulle sitta på det där planet, något som snart ändrades när Agda (223 år) visade sig ha platsen bredvid mig och kollegan.

Som de flesta andra 223-åringar har Agda lite trötta ben och beställde därför assistans med rullstol vid ankomsten till Stockholm. Och är man i läget att man behöver hjälp med rullstol när man ska ut ur planet, så är man troligen inte typen som kastar sig upp ur stolen och sliter ut sina prylar ur bagagefacket en millisekund efter att "fasten seatbelt"-skylten har släckts.
Det är mer troligt att man sitter kvar...och sitter kvar... och sitter kvar. Tills planet är tomt, så när som på de två personer som sitter på platserna innanför en själv och inte kan ta sig någonstans.

Vid det laget kändes det mer som att meningen var att jag aldrig skulle göra något annat än att sitta på det där planet, men till slut kom vi av och efter det har allt flutit på som det ska :-) Och nu är det en kursdag kvar, sedan hemfärd.  Yaay :-)

Stresshantering

Jag fick ett plötsligt bråttom-uppdrag igår. Det är märkligt vad många saker som är bråttom här i världen.
Nåväl, det här bråttomuppdraget skulle helst vara färdigt idag. Vilket kändes nästan helt överkomligt tills jag kom på att det är halvdag idag, att jag skulle till tandis med en av huliganerna på morgonen och att jag sedan hade ett möte också...

Hur som helst, för att göra en lång historia kort så BLEV jag klar i rätt tid och med bra resultat, men med onödigt hög stressnivå, vilket visade sig i natt...

Jag och en kollega ska iväg på kurs några dagar nästa vecka, och halv tre i natt vaknade jag och fick plötsligt för mig att jag (som bokade resan) kanske bara hade bokat MIN resa och glömt bort hennes.
Hur jag än försökte i tröttdimman så kunde jag inte övertyga mig själv om att jag HADE bokat även hennes resa, så det slutade med att jag loggade in på jobbmejlen med telefonen och letade fram bokningsbekräftelsen. Klockan tre på natten.

Naturligtvis var bokningen helt okej, men jag ville (och vill fortfarande) bitchslappa mig själv för att jag lät mig bygga upp sån stress över jobbgrejs. För jag har KUL på mitt jobb och ingen dör om jag inte hinner göra allt på en gång hela tiden.

Skärpning alltså. Ffs.

Slut för idag

Så läggs ännu en dag till handlingarna...

Förmiddagen gick åt till möten, eftermiddagen till att sammanställa minnesanteckningarna från projektledningsmötet igår.
De första mötena var det lite kämpigt att föra anteckningar, så många frågor och diskussioner som påbörjats på tidigare möten och vips så sitter man där och ska vara koncentrerad och anteckna och dessutom helst också FÖRSTÅ vad det är man skriver :-P
Nu går det i alla fall bättre, mötena kräver inte riktigt lika mycket energi längre, vilket är skönt. Det känns också löjligt bra att faktiskt ha ett riktigt roligt jobb :-)
 

Däremot har jag fortfarande lite svårt att varva ner...mardrömmarna verkar ha gett med sig och jag sover bra, men har svårt att hitta den där riktiga avkopplingen.
På torsdag åker jag till Luleå, och för ovanlighetens skull känns det otroligt skönt med fyra timmars tågresa. Bara sitta och stirra, då hoppas jag att huvudet stänger av lite.