Keep on walking

För några veckor sedan satte jag upp ett mål i RunKeeper, att gå 20 km innan 31 augusti. Eftersom jag är världens bästa påbörjare men inte lika bra på att slutföra, så promenerade jag 11 km den första veckan, sedan ingenting på två veckor. För sån är jag.

I alla fall, idag har det varit helt ljuvligt höstväder så det var bara att snöra på sig skorna och ta med hunden ut. Det blev 5 km och nu är det bara 4 kvar för att nå målet.
En kvalificerad gissning är att de 4 i bästa fall avverkas på kvällen den 31 augusti. Men 79% är ju i alla fall bättre än 0% tänker jag...

Väl hemma igen väntade sanering av "men nej mamma, inte nu, vi duschar seeeeeen"-människorna. Det kommer liksom en gräns... och när jag ändå var igång så passade jag på att färga håret.

Jag har alltid levt i tron att jag har brunt hår. Brunt, inga konstigheter. Möjligen mellanbrunt om man ska vara petig. Därför blir jag alltid lika förvånad när jag vill fräscha upp hårfärgen lite och väljer en brun färg, för det blir jättemörkt. Fint, men mörkt.

Först använde jag brun, det blev mörkt.
Nästa gång brun blandat med guldbrun (något ljusare), det blev nästan exakt lika mörkt.
Efter det bara guldbrun (pyttelite ljusare men fortfarande mörkt) och nu idag testade jag guldbrun blandat med ljus guldbrun. Och det blir FORTFARANDE mörkare än jag tror att det ska bli.
(och så var det ju det där med definitionen av galenskap... jag vet, men jag blir verkligen förvånad varje gång).

Guldbrun/ljus guldbrun

Hur som helst, plötsligt satt jag vid datorn och googlade "vad har jag för hårfärg?" vilket inte kändes så lite fånigt, men Google brukar ju kunna hjälpa till med det mesta.
Jag sa ju tidigare att jag alltid trott att jag har brunt hår. Det visar sig att jag har haft helt fel. Jag är tydligen mörkblond. Öhm...

Mörkblond??

Inga likheter i övrigt, men min naturliga hårfärg är ungefär som hennes. Jag vill lägga in en protest, eller som Schmanso sa: "Mörkblond var INTE Anistonfärg förr i tiden!"

Och nu tänker jag att nästa gång kan jag testa en ännu ljusare färg för att se hur det blir, men mest troligt kommer jag väl hem med "brun" igen, och blir förvånad igen. Tur att det blir snyggt i alla fall :-)

Och så lite ologik mitt i alltihopa

En del kanske minns att 40-årsdagen häromsistens föregicks av en viss... vånda. Främst var det ju det där att förti låter så OHYGGLIGT mycket mer än trettinio. Det var lite samma fenomen när jag fyllde trettisex, minns jag. Det kändes som att jag hellre skulle vara femtitre, ni hör ju hur mycket värre det låter med trettisex?
Fast nu hör inte jag heller det längre, förti-bruset har stört ut allt sånt.

Nåväl, dagens bekymmer är att jag inte riktigt mentalt kan hantera att mina småttingar börjar i tvåan nästa vecka. Stortjejen börjar fyran, inga konstigheter med det. Men tvåan?

Jag förstår verkligen inte min egen ologik. Men den är i alla fall inkonsekvent, det ni!

Jobb schmobb och vardag

Familjen kom hem, ljudnivån i huset höjdes med ca jättemånga decibel direkt och det är skithärligt (inte kanske exakt hela tiden, men ni vet...).
Jag är på jobbet tidigt idag, vet inte riktigt hur det råkade bli så, men jag kom in på kontoret vid 6.45 med lyxfrukost från Statoil, bara för att fira att det är tisdag. Nä.

På måndag börjar skolan igen. Jag vill verkligen inte tillbaka till "leta barnens kläder och skor exakt hela tiden och oj var allting blött och ingen märkte det igår kväll det blir ju ett problem minsann"-vardagen. Vad är det, tio veckor kvar till höstlovet? Je je, tiden går fort när man har roligt.

För övrigt så väntar jag på jordens undergång. Den måste vara nära förestående, för igår kväll städade tioåringen källaren helt på eget bevåg (och SKITFINT blev det). Sedan kom hon upp och frågade om hon fick tömma diskmaskinen, men då var jag tvungen att stoppa henne och kolla tempen. Man blir ju orolig liksom...

Hoppsan hejsan

Nackdelen med att ha hemmasemester är ju att man kan bli så avslappnad att man glömmer bort att kika in här. Knasigt.

Familjen kommer hem imorrn, det blir härligt. Och intressant att se hur fort öronen vänjer sig vid konstant hög ljudnivå efter så många dagars härlig tystnad. Gissningsvis tar det en timme eller två innan allt känns precis som vanligt.

Men hörni, roligast just nu är ju helt klart att jag blivit tillfrågad om att bli Language Coordinator på TED.com. En del av er kanske har hört det förut, andra inte, men jag är frivillig översättare på TED.com sedan ungefär fem år tillbaka och har medverkat (som översättare och granskare) i att få till svensk text på drygt 90 st TED talks.

Så vad sjutton är en Language Coordinator?
"Language Coordinators are experienced volunteer translators in TED's Open Translation Project who have shown exceptional translation skill and an extraordinary level of commitment to advancing their language community within TED"

Lite stolt är jag allt :-)

Fem bilder säger mer än... fem ord?

Idag skrek kroppen "Köööött!!!" så jag gjorde en lunchshopping på Ica. De hade haft kylskåpshaveri efter åskan igår så de flesta av kylarna var helt tomma, de hade fått slänga bort allt. Fatta vilka mängder mat (och pengar) som hamnade i soptunnorna...
I alla fall så stekte jag entrecote, sparris och champinjoner och så hade jag sugar snaps och bearnaise till det. Det blev till och med en nästan aptitlig bild, det är ju en utmaning att fota mat så att den inte ser ut som en spya.

På eftermiddagen var jag supervuxen och röjde i källaren. Ett par timmar senare hade jag kört iväg 7 (!) sopsäckar, en gammal sängstomme och en massa gamla fönsterbänkar till tippen (i avdelningen "helt ointressanta bilder").

Man kan ju ifrågasätta förnuftet hos en människa som är helt själv och kan göra vad hon vill eftersom familjen är på semester, och så väljer hon att köra skräp till tippen... men det finns ju plus och minus med allt, och plusset i det här fallet var guldkornen som hittades i en kartong i förrådet.

Saxons veckotidning, hur många minns den? Jag var i alla fall med där minst två gånger. En gång med teckningen här ovanför, när jag var 6 år, och en gång när tidningen gjorde ett reportage om min mormor och hela grejen med att hon hade fött 20 barn. Mhmm. 20. Det urklippet har jag inte, men jag minns hur vi (några av hennes barn och barnbarn) fick promenera nedför en backe medan vi blev fotograferade.

Och så hittade jag dessa...

1980 och 1985. Jag var alltså 6 år och 11 år, söt som en sockerbit :-)

Så småningom var det ju dags för middag. Jag valde gourmetalternativet Findus ostschnitzel med potatis och broccoli. Bara för att jag kan. Och för att jag slipper laga mat då, vilket är ungefär lika skönt som jag kan tänka mig att det är att vinna en miljon kronor.

Och nu... rosé! Och TV. Vardagsrummet alldeles för mig själv. Jag kan titta på dåliga filmer hela kvällen! Igår såg jag t.ex. Den oändliga historien och Die Hard 2, och idag är det säkert nån gammal Bondfilm på nån kanal :-)

Skål!

Fotporr!

Åsså råkade jag shoppa en sån där elektrisk fotfil som jag har sett på TV-reklam och blivit jätteförtjust i (inte alls lättköpt, nähädå).

Nisse drog som en avlöning när jag satte igång den och jag undrade om det skulle dröja ända till onsdag (då familjen kommer hem) innan någon hittade mig här i en blodpöl. För den låter som ett tortyrredskap. Men herregud vilken bra pryl det är!

Betyget blir solklart fem fotfilar av fem möjliga :-)

Semester mitt i jobbet

Det blev fler promenader med vovven förra veckan, och han uppför sig nästan exemplariskt i kopplet! Mer än man kan säga om min vänstra häl... första gången den blev inflammerad var typ 2000, och inflammationen vaknar då och då, särskilt förstås om jag motionerar mer än vanligt.
Oh, the irony. Det enda som på lång sikt kan lindra skiten är motion och viktminskning, men motion gör att hälen gör så ont att det inte går att motionera som jag vill. Nåväl, man får ta myrsteg och dra ner på förhoppningarna lite.

Idag vinkade jag av familjen som dragit till huvudstaden några dagar. Jag. Är. Ensam. Hemma. I. Flera. Dagar. Fattar ni?? Det är tyst i huset. Ingen stökar. Jag behöver inte laga mat om jag inte vill. Jag kan leva på kokta ägg i en vecka om jag känner för det. Och jag har köpt rosévin. Det är som semester fast jag jobbar. Livet är härligt ;-)

Nisse chillar också rätt bra. Han ligger på Nanna, åttaåringarnas jättenalle som har gått i sommaride i soffan :-)