Tillfälligheternas kväll

Jag och vovven promenerar ju typ aldrig. Han springer lös i vår skog och gillar dessutom inte att gå i koppel (läs: är jävligt dåligt koppeltränad pga min lathet), så promenaderna blir som aldrig av.

Men ikväll fick jag ett ryck, tog kopplet och hunden och gick en väg som jag inte brukar gå. Halvvägs träffade jag en fd kollega som har en likadan hund och vips så råkade det bli ett oplanerat gå-bredvid-varandra-utan-att-få-busa-träningspass för båda hundarna. Superbra! Dessutom hann vi med att stå still och uppdatera oss på världsliga händelser = ännu mer passivitetsträning för hundarna.

Och så hann vi precis komma hem innan det började ösregna. Nästan så man hade kunnat tro att det var planerat, hela grejen :-)

Överlevde första veckan...

...på jobbet och som 40-åring. Men herregud så trött jag är. Bara att ta sig upp på morgonen och behöva ta på sig presentabla kläder och fixa HÅRET suger ju musten ur en. Dessutom har det ju varit en stekhet vecka, så även på kontoret.
Nu är det i alla fall svalare (19-20 grader bara) efter ett oväder i natt, och prognoserna säger att det ska fortsätta vara svalt ett tag framöver. Jag klagar inte.

Och så vaknade jag i morse till ett rykte om att en släkting dött. Det stod såklart på Facebook och hade spritt sig lite här och där.
Nu verkar det lyckligtvis som att det bara var ett rykte, men det där får ju en att tänka på de sämre sidorna av internet. Hur fort felaktig info kan spridas, och vilka konsekvenser det kan få. Det är osmakligt...

Vaaaaa ere för en dag.... ?

Ålder är bara en siffra, man är inte äldre än man känner sig och allt sånt. Yada yada. Nu finns ingen återvändo längre, jag är tydligen 40. Joråsåatt...

Jag är i alla fall i gott sällskap i år: Stjärnorna som fyller 40 år 2014. Och icke att förglömma: Nu är 40-åringarna hetare än någonsin. Alltid nåt.

Dagen i bilder

De världsliga tingens oundviklighet

Det är torsdag idag. På måndag fyller jag 40. Och börjar jobba igen efter semestern. Två ting som inte verkar gå att ignorera bort hur hårt jag än försöker.

Så i ett försök att låtsas som att jag ska vara ledig lääänge än, gör jag en massa meningslösa tester på Facebook och konstaterar att jag är den lilla sjöjungfrun (eller en delfin), en mentalt lila åttaåring som borde bo i Paris. Totalt hjärndödande.

Salvequicks bästa kund

Det var en sån dag igår. Tur att man har fem fingrar på varje hand.

Jag slutförde!!

Jag är kass på att slutföra projekt. KASS. Bäst i världen på att dra igång, men så närmar det sig slutet och då är det som att en mur reser sig framför mig och det bara går inte.
Eller jag VAR sån. Uppenbarligen är jag på bättringsvägen, för dotterns rum blev färdigt igår. Inklusive garderobsknoppar, såna grejer som alltid blir lämnade till "om en stund" och därmed aldrig fixade. Jag är ruskigt stolt över mig själv :-)

Och det blev så mycket finare än jag hade kunnat tro när hon valde färg och tapeter!

Och nu vill jag aldrig mer renovera något. Igen.