Eftersom det gick såpass bra med alla promenader och klättringar i Stockholm, tänkte jag att jag skulle testa att bowla lite i torsdags. Efter fyra slag var det bara att packa ner kloten igen, det var inte ens nära att fungera. Så i fredags gick jag till farbror doktorn.
Han klämde och kände och vred, sedan ringde han och konsulterade en ortoped i Gällivare.
Summa summarum: teorin just nu är att det är en inflammation i knät pga skadan som uppstod för två veckor sedan, därför ska jag käka Pronaxen + Alvedon i två veckor.
Och så ska det göras ny röntgen för att se om det är artrosen som har försämrats sedan jag röntgades 2011, eller om det är något annat. Jag fick se bilderna från 2011 och man kan konstatera att det inte ser ut som ett normalt knä. Men det är ju inte heller att vänta, drygt 20 år efter att meniskerna tagits bort...
Well well, jag vet vad jag måste göra. Träna, träna och träna. Och när läkaren började prata om knäledsbyte kände jag att det nog är rätt bra motivation. Det verkar som att jag troligen kommer att behöva byta knäled nångång framöver, men det känns lite smart att göra allt jag kan för att skjuta upp den dagen så långt som möjligt. Jag bestämde mig just för att sikta på tio år till :-)
