Nivån på förvirringen just nu...

8.00 - träningspass (yay), åker dit färdigombytt, inser sedan att jag glömt hälften av de vanliga kläderna hemma

8.45 - på jobbet, kollar kalendern, konstaterar att jag har ett möte kl 11

9.00 - kaffe. Spiller inte en enda gång. Bra!

9.30 - lite IT-prat med "min" tekniker, koll om gårdagens fixningar funkar (vilket de gör, yay. Jag minns inte riktigt vad det var vi fixade, men det är ju bra att det funkar!)

9.35 - kommer på att jag har möte kl 11

10.20 - kommer plötsligt på att jag har möte kl 11. Skriver ut lite dokument till mötet.

10.35 - telefonsamtal från kommunens kassa. "Vi har fått en inbetalning från dig, men vet inte vad fasiken det är?" Det visar sig att jag lagt in fel betalningsmottagare på mitt studielån, och kommunen vill tydligen inte ha mina pengar... ner och hämta tillbaka dem. Påminner mig själv om att lägga in rätt betalning ikväll.

10.40 - inser att jag återigen glömt bort mötet. Ni vet, det där som är KLOCKAN ELVA!

Men annars är det bra. Jag räknar dock med att jag senare under dagen kommer titta i min plånbok och undra var fan kontanterna kom från, jag har ju aldrig kontanter på mig.

Och i kväll ska jag virra runt i slalombacken, men det blir säkert också bra. Som tur är ska jag inte ha skidor på mig i alla fall, för då hade det väl blivit som den där gången på Dundret förra vintern, när jag var på väg upp med liften och plötsligt fick tanken: "VAR FAN LA JAG SKIDORNA???"

Och just det... möte kl 11!


dag 23 - #blogg100

Jaså, låg den där HÄR?

Idag åts årets första semla. Herregud så god den var! :-)
Och ikväll fick jag också känna mig nöjd över vårens ryck av ordningssinne, eftersom alla underställ och fleecekläder som behövs till morgondagens skidskola, blev fint undanstoppade på ett och samma ställe när förra skidsäsongen var över.
Eller som jag sa till maken: "Man hade lika gärna kunnat få leta på kallvinden, bakom en snödriva i trädgården, i toastolen och bland barnens leksaker". För ungefär så har saker en tendens att sprida sig i vårt hus.

Idag har jag dessutom lagt in träningstider i jobbkalendern. Jag trodde det skulle funka att planera in träningspass allt eftersom det passar in i jobbschemat, men det visade sig vara nästan omöjligt.
Det är alltid något som kommer i vägen, och så är det förstås det där inbyggda motståndet mot att träna, vilket är sjukt irriterande eftersom det alltid är skönt efteråt. Eller nej, det är inte helt sant. De senaste gångerna har det inte varit ett dugg skönt, det har mest gjort ont. Men det gör i alla fall nytta, tror jag. Hoppas jag.


dag 22 - #blogg100

Urk

Guuud vad det är tråkigt att betala räkningar. Det är allt jag har att säga om saken.

dag 21 - #blogg100

Det kostar att ligga på topp

Sjuåringens fötter har vuxit med nästan två centimeter sedan i våras, så idag var det dags att köpa nya pjäxor till henne. Både längd- och slalompjäxor.
Hon kämpade sig tappert genom mätning och provning av många olika pjäxor i två olika sportaffärer, och sedan var energin tvärslut. Det blev i alla fall bra till slut :-)
Sedan justerade jag bindningarna på hennes slalomskidor, så nu är allt klart för skidskola på tisdag, bara idiotkylan håller sig borta.

Resten av dagen har tillbringats i soffan med bl.a. Ronja Rövardotter (fast jag sov genom ungefär halva filmen ;-)) Superskönt!

På Familjeliv.se böljar debatten om huruvida vi behöver eller borde ha ett könsneutralt pronomen - "hen", eller om det riskerar att göra människor könsförvirrade, könlösa eller om det är ett sätt att sudda ut kön i största allmänhet så att alla är exakt likadana.

Jag konstaterar bara att det är precis som i de flesta diskussioner om kön, genus eller jämställdhet; extremt svartvitt.
Och jag förstår inte riktigt varför ämnet är så läskigt att den spontana bilden för många är att staten försöker göra folk könlösa, ev. genom att gå Bobbitt på oss alla och sedan raka av oss allt hår och tvångsklä oss i beige overaller,  något som är en aning skrattretande särskilt när det gäller diskussionen om "hen" eftersom det finns en himla massa länder/språk som ENBART har könsneutrala pronomen men där folk ändå verkar ha fått behålla både snoppar och snippor.
Och ännu mer särskilt eftersom användandet av "h*n" är väldigt utbrett i skriftform t.ex. i olika diskussionsforum. Ett litet e gör tydligen enormt stor skillnad, för då kan man ju uttala ordet. Huvvaligen.
När det hela i själva verket är så enkelt som att "hen" (om man VILL, ingen tvingar en) kan användas som ett komplement till "han" och "hon", ingen propagerar för att det ska vara en ersättning.

Jag råkade förresten ramla över en bra krönika av Hanna Fahl för en stund sedan, och insåg att hon använder "hen" i den. Och tänka sig, det var inte läskigt alls. Och snippan sitter kvar! Hurra.


dag 20 - #blogg100

Nu kanske vi inte dör i onödan...

En av nackdelarna med att bo strax bakom längst bort i världen (trots att man bor i en stad med 18.000 invånare), är att man t.ex. kan hamna i läget att man blir rätt sjuk utanför kontorstid, sådär så att man riskerar att dö, men man har inget sätt att ta sig till ett sjukhus som kan operera eftersom ambulanshelikoptern inte kan landa eller lyfta p.g.a vädret, och ambulansflyget inte heller kan göra det eftersom flygplatsen är stängd nattetid.
Men varför opererar man inte på det lokala sjukhuset då? Nä, för akutkirurgin är ju bortplockad som en del i nedrustningen av vår sjukvård. Trots att vi har en sådär halvstor industriarbetsplats på orten. Ni vet, järnmalmsgruva med inte vet jag, ett par tusen anställda, där det rasar lite ibland och det händer att folk trillar ner i hål eller voltar med fordon och sånt. Förutom all annan industri och verksamhet i staden/kommunen.

Då kan man i alla fall vara lite glad åt att landstinget (ni vet, de som tycker att vi inte behöver mer än ungefär en vårdcentral här, och kanske en extra rulle plåster) nu går in och betalar för att flygplatsen ska kunna ha beredskapsöppet på nätterna. Så nu behöver vi inte planera in hjärtinfarkter och gruvolyckor till kontorstid längre. Alltid nåt!

Läs mer om detta:
"En livsfarlig situation"
Flygledarchefen kritisk till polisingripandet
Störd nattsömn hot mot flygsäkerheten
Landstinget betalar


dag 19 - #blogg100

Yay

Jag blev bjuden på kanelbulle på jobbet idag, och tänker att det är rätt intressant hur små saker kan göra hela skillnaden...

dag 18 - #blogg100

Far är rar, mor är en orm

Sjuåringen har just gjort läsläxan i Olas bok. Idag handlade den bl.a. om Mia. Mia är alltid glad. Det är nåt fel på hennes huvud, fast inte på utsidan utan inuti. Öhm... okej.
I ett annat kapitel avhandlas ämnet "svartskallar", och i det man ser på bilden är det klassisk kärlek: flicka kastar ruttna äpplen på pojke - pojke blir varm i bröstet = kärlek.


dag 17 - #blogg100