Tjosan hejsan och allt på en gång!

Jag är BÄST på att köra bil på morgonen! Mannen till jobbet, två barn till skolan, ett barn + hund till svärmor och sedan mig själv till jobbet.

Får jag kaffe snart?

Lite skinka kanske?

Vi ordnade 70-årsfest för svärmor i lördags, med italienskinspirerad buffé och hela köret. Det var några hektiska dagar innan, och lördagen var otroligt hektisk men väldigt rolig. Och festen blev en succé.
Som pièce de resistance på buffébordet ställde vi ett "grisben" (som mina barn kallar det), en hel serranoskinka i ställning, och nu efteråt står den i vårt kök så att jag kan ställa mig och karva i den ibland och hetsäta lite skinka :-)

Dagen till ära var jag även chaffis, så jag drack ingen alkohol. Ändå var jag troligen den som mådde sämst igår, jag vaknade med migrän och insåg att jag just hade drömt att jag stod på toa och funderade på om jag skulle sätta fingrarna i halsen för att jag mådde så illa.
Det var ju inte helt oväntat efter den hektiska veckan, men skit vad helgen blev kort. Dessutom var det helt ljuvligt vårväder igår, och det enda jag kunde göra var att ligga i ett mörkt rum och tycka synd om mig själv.
Och det har inte släppt helt ännu, jag kände mig som en vampyr när jag kom ut i solskenet i morse och det kändes som att hela huvudet skulle explodera...

Nåväl, this too shall pass... med Ipren och mycket kaffe tar jag mig nog genom denna måndag också.

Här är förresten recept på några av grejerna vi hade på buffén
Sötstark bufféfilé
Indiska laxspett
Kallskuren kycklingfilé med citron, timjan och vitlök
Italiensk pastasallad med tomatpesto och soltorkade tomater
Minipajer med spenat, pinjenötter och parmesan
Färskost med sweet chili

Hjärntystnad

Det är märkligt hur man kan förändras. Ibland tänker jag att man kanske har en pott med tankar och ord och när den är slut så blir man korkad och tyst. Och ibland tänker jag att min pott är slut.

För bara några år sedan hade jag huvudet fullt av tankar och funderingar precis hela tiden, och allt ville komma ut antingen genom munnen eller fingrarna. Stort som smått, vettigt och tramsigt, men det fanns alltid något där. Nu är det... tyst. Jag kan njuta enormt mycket av tystnad, även tillsammans med andra människor, det är liksom stilla i huvudet och att skriva är nästan omöjligt, för jag känner inte riktigt igen mig själv och min stil längre.
Det är på sätt och vis som att det finns så mycket mer allvar i mig nu jämfört med för några år sedan, och vem orkar läsa om mitt allvar hela tiden? Särskilt när jag inte ens kan sätta ord på det på något bra sätt?

Och det är inte så att det bara händer hemska saker, absolut inte. Livet i allmänhet är bra, jag känner mig hyfsat nöjd och tillfreds trots berg- och dalbanan med dottern och mig själv osv... det är bara TYST i mitt huvud. Och det känns korkat.
Jag är ju van vid att tycka och tänka och skriva, men det är som att hjärnan är på semester. Jättelänge.

Jag avskyr att känna mig korkad, det är mitt absolut värsta! Det kommer ända från när jag var liten och duktig och folk var taskiga och jag på något vis kände att mitt enda värde var att jag åtminstone inte var korkad i alla fall. Och lite så kan jag känna fortfarande, vem är jag om jag inte är smart längre?

Sedär, det var ju ganska många ord för att beskriva något helt poänglöst. Det är tydligen alltså inte HELT tyst där inne. Bra att veta :-)

Sjunga för Idoljuryn?

Fredag, slut på veckan som aldrig tog slut men som ändå bara svischade förbi.

Vattenskadan i köket är fixad och det nya golvet är på plats, tioåringen har slutat vara tioåring, Idolbussen med Alexander Bard/Dominika Peczynski är i stan och imorrn ordnar vi 70-årsfest för svärmor.
Och mitt i veckan hittade jag en dinosaurie mitt i stan.

För jag har inget annat att göra på en söndag

29 minuter i telefonkö på en söndag för att det saknades en 117878 till TV-bänkens vitrindörrar... morr.

Schlagerfläkten under min köksbänk

Om jag lägger mig på golvet och försöker trycka in huvudet i hålet i golvet under köksskåpen, och samtidigt sjunger något, då kan jag låtsas att byggfläkten som står där och surrar egentligen är en sån där schlagerfläkt och att jag är Carola (fast utan att kasta krukväxter på folk).

Jag tänkte bara att ni ville veta det.

Jo, och så slog jag mitt personliga rekord i veckan när vi hade bowlingmatch med jobbet. 211 poäng fick jag. Det var min första gång över 200 :-)

Meanwhile i vårt kök...

Det verkar som att vi (peppar peppar) har haft en otrolig tur!
Snickaren började riva upp golvet i morse, vattenskadan verkar vara rätt så lindrig och det kommer troligen inte att krävas någon gigantisk rivning. Vi kommer dessutom att kunna använda köket som vanligt under tiden (förutom diskmaskinen).