Saker som gör ondare än att föda barn

Vi spelade match idag. De första sju rutorna i första serien spelade jag ungefär så bra som jag KAN spela, och det var SÅ jävla skönt. ÄNTLIGEN, tänkte jag. Äntligen släpper det, äntligen kan jag få ut det jag VET att jag kan.

Sedan gick det utför. Jag vet inte vilket som kom först, knäkraschen eller att jag helt enkelt tappade fokus, men för att göra en lång historia kort så genomförde jag resten av matchen haltandes, och nu några timmar senare sitter jag i sängen med en vetekudde lindad runt knät och har just hämtat mig från smärtchocken det var att gå nedför källartrappan för att duscha.

Jag tror inte det är så många gånger i livet som jag haft så ont att jag skakat sådär så att tänderna skallrar, men så var det efter den lilla promenaden i trappan. Mysigt.

Och vi förlorade matchen. Turligt nog inte enbart på grund av mig, då hade jag eventuellt dött.

En filt av bakplåtspapper

Inatt drömde jag att jag höll på att frysa ihjäl. Jag satt utomhus på marken, med nästan inga kläder på mig men invirad i en filt gjord av bakplåtspapper. Sedan vaknade jag, insåg att jag inte hade täcket på mig och bäddade ner mig ordentligt.
När väckarklockan ringde var jag övertygad om att hunden lyckats öppna ytterdörren eller nåt sånt, för det var så galet kallt. Det visade sig vara ett planerat fjärrvärmeavbrott som pågått hela natten och som i kombination med stormen utomhus gjort att innetemperaturen var cirka 14 grader.
Jag piggnade i alla fall till ganska snabbt, sedan var det bara att dra igång konvektorelementet OCH varmluftsugnen innan jag väckte barnen. Nån timme senare var i alla fall både värme och varmvatten tillbaka :-)

Back in business

Tillbaka i vardagen, det känns faktiskt rätt skönt även om jag nog hade kunnat vänja mig vid semester ännu oftare.

Det var en vecka full av blandade intryck, men jag gillar verkligen England :-)

Fina England

York Minster, liten och söt kyrka. Eller inte jätteliten, mer typ gigantisk, men fin! Det är den äldsta gotiska katedralen i norra Europa, äldsta delarna är från 1230-talet.

Jag gillar tegelbyggnader, det gör engelsmännen också. Den här gatan ligger nåt kvarter ifrån York Minster.

Jag gillar engelska telefonkiosker också :-)

Spaningar för dagen

Engelsmännen äter chips hela tiden, vart man än vänder sig ser man folk med chipspåsar i händerna. Det finns gratis WiFi himla överallt på pubar, restauranger och i butiker. Primark är fortfarande löjligt billigt och jag KAN inte hålla reda på vilket som är vad av de engelska mynten. Och så kommer jag nog gå upp flera kilo den här veckan trots att vi promenerar flera timmar om dagen.
Det är helt enkelt en underbar semester :-)

Fördomsklubben konfererar...

Ni vet när man ser någon och direkt bildar sig en uppfattning om hur de är?

Så var det igår på flygplatsen, en kille som såg ut att vara väldigt...full of himself satt med sitt sällskap och höll låda oavbrutet. 

Jag hann tänka massor om hur han måste vara, så det var svårt att hålla tillbaka fnisset när han började prata om TV-serier, nämnde Californication och med en sån där joråsåatt-ton sa "den är bra, det är ju typ precis min livsstil". 

Fördomsklubben noterade därmed ännu en lyckad spaning. En poäng i protokollet :-P

Helt ologiskt, men alltid samma sak. Resfeber.

Det är som magi. Jag har tittat på vår "gamla" bil i månader, där den står utanför häcken och är översnöad. Vi borde verkligen ta tag i att få igång den igen och lämna in den för genomgång på verkstaden. Mhmm, det borde vi. Men inte idag. Eller idag. Nähä, inte idag heller, för det kom visst en massa annat i vägen.

Så blir det dags att resa lite. Ingen lång resa, inte till andra sidan jorden. Men ni vet, det ska packas och fixas, dessutom ska barnen iväg med farmor till fjällen, så DET är ju ett projekt när det gäller packningen.
Stress, mycket att göra, galen vecka på jobbet, måste fixa massor. Och packa.
Och städa! För det ÄR ju så skönt att komma hem till ett fint hus. Och oj, det var verkligen rörigt i klädkammaren. Det har jag ju också tänkt ta tag i de senaste månaderna men det har inte blivit av. Så ja, varför inte börja med det mitt i packningen. För jag har ju verkligen ALL tid i världen... not.

Men gamla bilen då? Jomen visst vore det bra om vi fick igång den NU. Men ojdå, batteriet var visst dött, jamen då byter vi väl det då. Vi har ju bara haft måååånga månader på oss att göra det, så självklart gör vi det kvällen innan resa. Det är lite så vi jobbar. Det måste tydligen bli "sista sekunden" för att något ska bli gjort.

Jag tror det är en släng av resfeber/dödsångest eller nåt. För tänk om man inte kommer hem igen, då är det ju schysst om huset inte ser ut som en skräphög och om bilen går att starta. Det är ju de verkligt viktiga sakerna. NOT.

I alla fall... rensningen i lådor och skåp och allt sånt som inte heller har blivit gjort på väldigt länge, resulterade i ett tillskott till reskassan *S*